Dumpad ammunition kan bli cancerogen i fisk
Små skogstjärnar löper störst risk att bli förgiftade om man dumpat ammunition i dem. (Foto: Susanne W Lamm, Epoch Times)


Gammal ammunition som dumpades i svenska sjöar fram till 60-talet kan bli cancerogen i fisk, visar en ny undersökning från Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.

När FOI gjorde en miljöriskbedömning av en industritomt upptäckte de en damm med mycket höga halter av TNT – ett ämne som försvaret använder som sprängämne och som är giftigt för vattenorganismer.

Därför ville man testa hur laxyngel påverkades av koncentrerad TNT-kontamination i olika grader. Testerna genomfördes under fyrtio dagar i dammvatten blandat med rent vatten.

– Vi såg chansen att bestämma ackumulationen av TNT i laxyngel i ett ”worst case scenario”, det vill säga en extremt hög vattenkoncentration av TNT, säger Per Leffler, laborator vid FOI.

Tydliga skador

Man kom bland annat fram till att upp till 125 gångers utspädning inte ledde till några tydliga skador hos fisken. Alla laxyngel överlevde. Däremot kan man inte utesluta att förgiftningen orsakade skador på nervsystem och hormonsystem eller ledde till mutationer.

Det visade sig dock att laxyngel tog upp TNT och att det omvandlades till cancerogena nedbrytningsprodukter som dinitrotoluene, DNT.

Forskningen gav tydliga resultat – laxarna tog upp och förgiftades av TNT redan vid relativt låga koncentrationer.

– Resultatet indikerar att TNT omvandlas i laxyngel till så kallade animerade former, vilka kan vara cancerogena. Vår studie har därmed fyllt en kunskapslucka vad gäller ackumulation av TNT i fiskarten lax samt visat att en omvandling till metaboliter kan ske i fisken, säger Leffler.

Risken störst i skogstjärnar

Forskningen visar också att flera sjöar är kraftigt förorenade, men att detta inte har kunnat kopplas till den dumpade ammunitionen i sjön, utan att det kan ha helt andra orsaker.

Man har alltså dragit slutsatsen att ammunitionen ännu inte har börjat läcka ut kemikalier och därför inte är något miljöhot i dagsläget.

Lomtjärn är emellertid ett undantag, där dumpningar har självdetonerat. Man har dock i dagsläget inte tillräckligt med kunskaper för att kunna dra några slutsatser.

På lång sikt bedöms miljöpåverkan vara mindre i sjöar där sedimenteringen går snabbt. Om man dumpat stora mängder ammunition i små skogstjärnar är det en större risk att tungmetaller börjar spridas.

Finns ingen forskning

Med de här nya upptäckterna vill forskarna utreda hur dessa cancerogena ämnen kan sprida sig från fisk till människor genom maten.

– Det finns ingen forskning om mänskligt intag av TNT och DNT via föda. Djurstudier antyder att höga doser TNT kan ge blodbrist och levnadsförändringar hos råttor. TNT i kombination med andra explosivämnen ger samma resultat men vid lägre dosering. Det signalerar att TNT ger skador vid lägre exponeringsgrad när exponering sker i kombination med vissa andra explosivämnen, säger Leffler.

Den här forskningen belyser också dumpningar av kemiska vapen som man gjorde i Östersjön efter andra världskriget, då dessa tunnor nu har börjat rosta sönder.

Det finns ännu inte någon kunskap om hur tunnornas innehåll påverkar oss människor och vårt ekosystem och hur man på ett säkert sätt ska kunna ta hand om dem.

”Djävulens advokater”

Leffler säger att FOI ofta arbetar med svåra exponeringscenarier. Han tycker det vore intressant att se hur stora skador ett ”vådautsläpp” av TNT i människans nära omgivning skulle ha på till exempel dricksvatten.

– Lite som ”djävulens advokater” försöker vi adressera hotfulla exponeringar för gifter långt innan de uppstår. Det skaffar samhället tid att agera på ett väl avvägt sätt och förhoppningsvis stoppar det exponeringar och att förgiftningsskador uppstår, säger Per Leffler.