Dödandet av Falun Gong-utövare för deras organ – utveckling den senaste tiden
Falun Gong-utövare håller upp en banderoll med information om de organstölder från utövare som fortfarande pågår i Kina. Foto: Edward Dai /Epoch Times


Artikeln återger kommentarer från David Matas i ett offentligt forum vid University of South Australia i Adelaide den 28 juni 2015.

Jag vill fokusera på sju nya utvecklingsområden: den nya lagstiftningen i Italien och Taiwan, en studie av föreslagen lagstiftning i South Australia, en kommande konferens i Kina, påtvingade blodprover på Falun Gong-utövare som inte sitter i fängsligt förvar, en studie initierad av Världshälsoorganisationen och ett möte nyligen i Europarådet.

 

1. Italien

Den italienska senaten antog den 4 mars 2015 ett lagförslag som innebär att den som handlar med, säljer eller är inblandade i illegalt hanterade organ från levande personer får fängelsestraff på mellan tre och tolv år och får höga böter på 50 000 till 300 000 euro. Med denna lag ska alla som offentligt uppmuntrar eller marknadsför försäljning av organ eller transplantationsturism bestraffas. Läkare som förordar eller hjälper patienter att erhålla ett organ på illegalt vis ska stängas av på livstid för brott mot den medicinska etiken.

Lagförslaget drevs fram efter bevis om missbruk av organtransplantationer i Kina. På frågan ”Varifrån kommer Kinas 10 000 transplantationsorgan varje år?” svarade senator Maurizio Romani: ”Svaret är dramatiskt … Speciellt utövare av den andliga metoden Falun Gong dödas för sina organs skull. Jag använder begreppet kannibalism i den här frågan … Vi i Italien kan inte stoppa dessa övergrepp … Men, vi har skyldigheten att göra allt vi kan för att inte vara medbrottslingar i detta.”

Senator Ivana Simeoni sade: ”Det finns dokument som undanröjer allt tvivel [om att Falun Gong-utövare är källan till organen]… Bara att tänka på den här produktifieringen av människokroppen får mig att rysa.”

Lagförslaget måste antas av deputerandekammaren innan det blir en lag. Enligt schemat ska det upp i deputerandekammaren i höst.

2. Taiwan

Enligt en artikel i Taipei Times förändrade Taiwans lagstiftande församling den 12 juni 2015 sin organtransplantationslag för att stoppa användning av organ från avrättade fångar, liksom försäljning, köp och förmedling av organ. Lagen förbjuder transplantationsturism. Dessutom kan läkare som är inblandade i illegala transplantationer bli av med sin licens.

Lagen stipulerar vidare att patienter som gör organtransplantationer utomlands måste visa upp legala bevis på källan till organen för att kunna erhålla statligt bekostad medicinsk eftervård i Taiwan. Lagen stoppar därmed taiwaneser från att ta emot organ från okända källor.

Yu Mei-nu, lagstiftare från Taiwans demokratiska progressiva parti, sade att många taiwaneser åker till Kina för illegala organtransplantationer. Hon tillade att den kinesiska regimen är aktivt involverade i organhandeln, som till stor del är beroende av organstölder från levande Falun Gong-utövare. Hon fortsatte: ”Vi hoppas med denna förändring effektivt hindra illegal handel med organ … Det var därför lagen förändrades så att de som gjort organtransplantationer måste ge information till inhemska sjukhus var de ska få sin vård efter transplantationen, var operationen ägde rum och vilka kirurgerna var … De inhemska sjukhusen måste sedan rapportera de fall de hanterar.”

Det man åstadkommer med den här lagen är enligt Theresa Chu, talesperson för Falun Gong i människorättsfrågor, att taiwaneser stoppas från att åka till Kina för organtransplantationer, rapporterade Minghui.org. ”De som stjäl organ från levande personer och säljer dem i vinstsyfte begår ett brott mot mänskligheten enligt internationell straffrätt”, sade lagstiftaren Hsu Shao‑ping från Kuomintang.

Tien Chiu-chin, lagstiftare från Taiwans demokratiska progressiva parti som stod bakom resolutionen, sade: ”Lagen förbjuder klart och tydligt handel med organ och transplantationsturism – och fastlägger bestraffningen. Den förbjuder också användning av organ från dödsdömda fångar. Taiwans regler för organtransplantationer har nått internationella standarder.”


Falun Gong-utövare spelar upp en scen där människoorgan stjäls, under en demonstration i Taipei den 20 juli, 2014. Foto: Mandy Cheng /AFP /Getty Images

Falun Gong-utövare spelar upp en scen där människoorgan stjäls, under en demonstration i Taipei den 20 juli, 2014. Foto: Mandy Cheng /AFP /Getty Images

3. South Australia

Parlamentet i South Australia har etablerat en gemensam kommitté för att utreda huruvida delstatens transplantationslag ska förändras för att kunna hantera handel med människoorgan. Skriftliga yttranden ska lämnas in senast 17 juli 2015.

David Shoebridge, parlamentsledamot i New South Wales, har i sitt parlament lagt fram ett förslag om lagstiftning för att förhindra att någon person (a) ingår i ett kommersiellt transplantationsarrangemang, (b) avlägsnar vävnad från en annan persons kropp, (c) medger användning av vävnad från en annan persons kropp, vare sig levande eller död, med syftet att den ska transplanteras till patienten om vävnaden avlägsnades utan samtycke, och då patienten känner till eller ignorerar avsaknaden av samtycke.

Den föreslagna lagstiftningen kräver att läkare och sjuksköterskor som vårdar en patient och har skälig grund att misstänka att vävnad har transplanterats till patienten ska rapportera till lämplig myndighet, (a) patientens namn, (b) när och var läkaren eller sjuksköterskan vårdade patienten, och (c) grunderna för misstankarna om att vävnaden har transplanterats till patienten.

Den föreslagna lagstiftningen har påverkan utanför landsgränserna. Lagen är tillämplig både när personen som begår den otillåtna handlingen och personen från vilken vävnaden tas i vanliga fall bor i New South Wales, även när själva handlingen sker utanför New South Wales. Jag föreslår att parlamentet i South Australia ska anta en lagstiftning med det förslaget som förebild.

4. Konferens i Kina

Bojkotter har varit ett medel för förändring i Kina. China Medical Tribune rapporterade att 35 kinesiska deltagare nekades att närvara vid världskongressen för transplantationer i San Francisco i juli 2014. Man påpekade också att ”många utländska transplantationsexperter avstod från att medverka” vid den senaste kongressen i Hangzhou. Ett år tidigare, i oktober 2013, medverkade en mängd utländska experter vid den kinesiska transplantationskongressen.

Den 20 oktober 2014 gav frivilligorganisationen Doctors Against Forced Organ Harvesting (DAFOH) ett uttalande som löd. ”Vi skulle anse det oetiskt för utlänningar som jobbar med transplantationer att närvara vid den här transplantationskongressen i Hangzhou med tanke på det okontrollerade och förhärdade missbruket av transplantationer i Kina, såvida personen inte åker dit med det uttryckliga och enda syftet att uttala sig emot dem. ”Det här uttalandet bör, vid sidan av annan utveckling, ha stoppat utländska transplantationsexperter från att medverka.

Att de 35 kinesiska deltagarna som av etiska skäl nekades närvara vid världskongressen för transplantationer i San Francisco i juli 2014 hade, liksom att många utländska transplantationsexperter avstod från att närvara vid transplantationskonferensen i Hangzhou i oktober 2014, stor påverkan på kinesiska tjänstemän inom transplantationsområdet. Många av deltagarna vid konferensen i Hangzhou frågade sig troligen var alla de utländska transplantationsexperterna var. De läkare som ville närvara och delta i världskongressen i San Francisco i juli 2014 men nekades, och deras kollegor som visste att de tänkte närvara, behövde också en förklaring,

Kommunistpartiet kanske kände att de kunde ignorera bevisen för att Falun Gong-utövare dödades för sina organs skull. Dock kunde de inte ignorera det faktum att kinesiska transplantationsläkare nekades tillträde till en internationell transplantationskongress eller att utländska transplantationsläkare som tidigare hade kommit till Kina nu inte längre kom.

Som svar på den här bojkotten gjorde inte kommunistpartiet/staten några väsentliga förändringar, men gav en mängd olika motsägelsefulla uttalanden om hur situationen antingen är bättre nu eller skulle bli bättre i framtiden. Jag har återgett dessa uttalanden, i sin helhet, i ett tal jag gav i april 2015 i Bern, Schweiz, för International Society of Human Rights. Kärnpunkten i alla kommentarerna var en önskan att få slut på bojkotten. Grupptrycket från den internationella professionen fick åtminstone de kinesiska myndigheternas uppmärksamhet på ett sätt som inget annat initiativ fått.

En kinesisk transplantationskonferens är planerad 6-8 augusti 2015 i Hubeiprovinsen i det internationella konferenscentret. Propagandan som flödar ut från partiet har haft effekt på åtminstone vissa av de internationella transplantationsläkarna, och många av dem planerar att närvara vid konferensen.

Vi vet inte säkert förrän när konferensen i augusti har varit om grupptrycket från läkarna runt om i världen kollapsar, men sådana är tecknen i tidigt skede. Den kollapsen skulle vara beklaglig.

Kriterierna för en återförening mellan det kinesiska och det internationella transplantationssamfundet bör vara dessa: (a) ett erkännande av tidigare missgärningar, inklusive full insyn i källorna till tidigare organtransplantationer, (b) en förpliktelse att dra alla brottslingar från tidigare missbruk vid organtransplantationer inför rätta och start av rättsliga åtgärder; (c) uteslutning från kinesiska läkarförbundet för läkare som inte bortom rimligt tvivel kan visa att deras källor i det förflutna varit korrekta; (d) samarbete med en internationell undersökning angående nuvarande och tidigare källor för transplantationsorgan; (e) publicering av aktuell och tidigare statistik över dödsstraff; (f) allmän tillgång till tidigare och aktuell aggregering av de fyra kinesiska transplantationsregistren – lunga, lever, hjärta och njure; (g) full, oberoende, verifierbar transparens för nuvarande källor till organtransplantation; (h) etablering av ett system för spårbarhet av källor till transplantationsorgan och användning av det systemet; och (i) samarbete med ett utomstående, oberoende verifieringssystem för efterlevnad av internationella standarder.

5. Påtvingade blodprover på personer som inte sitter fängslade

Systematiska blodprover och organundersökningar av fängslade Falun Gong-utövare har varit vanligt förekommande sedan 2001 runt om i Kina. Polisen har också från och med i april 2014 börjat med påtvingade blodprover på Falun Gong-utövare som inte är fängslade.

Utövare har gripits i sina hem eller på gatan och förts till lokala polisstationer för blodprover och har sedan släppts. Det har varit en koncentration av sådana rapporter om påtvingade blodprover i Guizhou- och Liaoningprovinsen, men rapporter har också kommit från andra håll i Kina.

De här testerna sker sannolikt med anledning av organstölder, såvida inte myndigheterna kommer med en annan förklaring, vilket de inte har gjort. Kina har hållit på att stänga ned sina omskolningsarbetsläger vilka ursprungligen inhyste Falun Gong-utövare. Vissa, men inte alla, av dem som suttit i arbetsläger har förflyttats till andra fängelseanläggningar.

Påtvingade blodprover av icke fängslade Falun Gong-utövare ser ut att vara en anpassning till att arbetslägren stängt. Arbetslägren utgjorde en omfattande donatorbank för organ. Om myndigheterna kan ha en sådan donatorbank med utövarna boendes hemma så behöver de inte hålla utövarna i fängsligt förvar.

Den här utvecklingen är typisk för kommunismen. Saker förändras men de kommer inte bli bättre. De förblir bara likadana eller försämras på ett annat sätt. Författaren Ethan Guthmann sade följande angående de påtvingade blodproverna på Falun Gong-utövare som inte är i fängsligt förvar: ”Detta är en verkligt alarmerande utveckling.”

6. Världshälsoorganisationen

Världshälsoorganisationens exekutiva ledning antog i januari 2015 en resolution som konstaterade: ”Den exekutiva ledningen har, med hänsyn till rapporten från kansliet för blod och andra medicinska produkter med mänskligt ursprung, (3) identifierat att skydd av donatorn är en förutsättning för att uppfylla patienternas behov av tillgång till säkra medicinska produkter med mänskligt ursprung, vilket är av stor betydelse i en kontext av tillgång till hälsa och universell hälsotäckning; (5) identifierat att global koncensus angående donationen och hanteringen av medicinska produkter med mänskligt ursprung avsedda för klinisk applikation på människor, baserat på bra ledningsmekanismer, behövs för att skydda de grundläggande mänskliga rättigheterna hos donatorn; (6) vidare identifierat att lämpliga standarder för att garantera kvaliteten och säkerheten hos medicinska produkter av mänskligt ursprung och för att säkerställa spårbarhet, vaksamhet, övervakning och rättvis tillgång till dessa produkter är väsentliga för mottagarnas välbefinnande; (7) begärt att generaldirektören sammankallar till överläggningar med medlemsstaterna och internationella partners, för att stödja utvecklingen av global koncensus i vägledande etiska principer för donationen och hanteringen av nämnda medicinska produkter med mänskligt ursprung; bra ledningsmekanismer; och gemensamma redskap för att säkerställa kvalitet, säkerhet och spårbarhet, liksom rättvis tillgång och tillgänglighet, samt användbarhet, resulterande i ett dokument som ska skickas till det sjuttionde World Health Assembly för övervägande.”

Det sjuttionde World Health Assembly är planerat att äga rum i maj 2017 i Genève i Schweiz. Vi måste kunna spåra ett organ till dess donator för att avgöra huruvida donationen skedde frivilligt. Spårbarheten skulle göra detta möjligt för oss.

7. Europarådet

Både FN och Europarådet har fördrag angående människohandel vilka förbjuder avlägsnande av organ för försäljning utan samtycke. Europarådet har dessutom en specifik konvention för illegal organhandel. FN-fördraget är ett protokoll från konventionen mot organiserad brottslighet mellan länder. Protokollet trädde i kraft i december 2003. Europarådets konvention trädde i kraft i december 2005.

Europarådets konvention mot handel med mänskliga organ är mycket nyare. Den låg färdig för undertecknande i mars i år. Den har ännu inte trätt i kraft.

Europarådets första konvention konstaterar kort och gott i Artikel 18: ”Varje part ska vidta sådana lagstiftande och andra åtgärder som kan vara nödvändiga för att som brott fastställa de handlingar som innefattas i artikel 4 i denna konvention, när de begåtts avsiktligt.”

Artikel 4 innehåller definitionen av människohandel, där handel med organ innefattas. Den här föreskriften liknar en föreskrift i FN:s protokoll. Protokollet säger: ”Artikel 5, 1. Alla statsparter ska anta sådan lagstiftning och andra åtgärder för att fastställa som brott de handlingar som innefattas i artikel 3 i detta protokoll, när de begåtts avsiktligt.”

Europarådets konvention för handel med organ kan undertecknas av medlemsstaterna i Europarådet, Europeiska Unionen och icke medlemsstater som har observationsstatus i Europarådet. Enligt Artikel 28 kan den också undertecknas av icke medlemsstater i Europarådet på inbjudan av Ministerkommittén.

Det kan mycket väl vara så att alla aspekter av transplantationsturismen inte omfattas av de två konventionerna i Europarådet och FN-protokollet. Icke desto mindre är jag säker på att alla de här instrumenten omfattar transplantationsresor som innefattar köp av organ från en samvetsfånge som dödats för sitt organ.


Omslaget på David Matas nya bok ”Why did you do that?” Foto: Seraphim Editions

Omslaget på David Matas nya bok ”Why did you do that?” Foto: Seraphim Editions

Europarådets konvention för handel med organ är mycket mer specifik beträffande lagöverträdelser som behöver regleras än fördragen om människohandel. Konventionen för organhandel säger: ”Artikel 4 – otillåtet avlägsnande av människoorgan: 1. Varje part ska vidta nödvändiga lagstiftande och andra åtgärder för att som brott fastställa i sina inhemska lagar, såvida de begåtts avsiktligt, avlägsnande av människoorgan från levande eller avlidna donatorer: b. där den levande donatorn, eller en tredje part, i utbyte avlägsnande av organ, har erbjudits eller erhållit en ekonomisk vinst eller liknande fördel; c. där en tredje part, i utbyte mot avlägsnande av organ från en död donator, har erbjudits eller erhållit en ekonomisk vinst eller liknande fördel.”

Europarådets konvention mot handel med organ behöver, som jag ser det, två förändringar. En är obligatorisk rapportering. Som påpekats kräver den taiwanesiska lagstiftningen rapportering. Text om obligatorisk rapportering finns i föreslagen kanadensisk och fransk lagstiftning.

Den andra förändringen jag skulle föreslå i Europarådets konvention är att ändra Artikel 10(1) genom att tillägga (f) ”av en person som finns inom dess territorium” och att modifiera 10(6) genom att ta bort orden ”uteslutande på basis av hans eller hennes nationalitet.” Den här förändringen skulle göra handel med organ till ett brott med internationell eller universell jurisdiktion så att alla som fysiskt befinner sig i territoriet kan åtalas, vare sig medborgare eller inte.

Den här frågan, huruvida utkastet till konvention skulle skapa ett internationellt brott med universell jurisdiktion, orsakade initialt splittring inom rådet, där 18 stater stödde borttagningen av de citerade orden och 20 motsatte sig det. Eftersom borttagningen inte fick majoritetsstöd föreslår jag att konventionen upprättar ett valfritt protokoll där de citerade orden är borttagna och där de föreslagna orden är tillagda. De stater som vill kan sedan underteckna detta protokoll.

Båda ändringarna som jag föreslår är som jag ser det nödvändiga för att strida mot transplantationsturismen. Uppdelningen visar klyftan i fältet. Det är inte bara i Europa, bortsett från Spanien, som lagstiftningen inte finns. Det finns i princip ingen överenskommelse om att den skulle finnas.


En affisch från filmen Human Harvest visar en mediterande Falun Gong-utövare, med priset för hennes organ markerade. Foto: Flying Cloud Productions

En affisch från filmen Human Harvest visar en mediterande Falun Gong-utövare, med priset för hennes organ markerade. Foto: Flying Cloud Productions

Slutsats

Vilka åtgärder följer då av den här utvecklingen i Australien? En är lagstiftning i South Australia och, för den delen, i alla stater som följer det som parlamentsledamoten David Shoebridge har föreslagit i New South Wales parlament.

En andra är fortsatt undvikande av kontakt och samarbete mellan kinesiska och utländska läkare tills de kriterier som nämnts tidigare har uppfyllts. Jag noterar att australiern Jeremy Chapman är före detta ordförande för transplantationssamfundet och att australiern Philip O’Connell är nuvarande ordförande.

En tredje är att Australien ska medverka i de konsultationer som anordnas av Världshälsoorganisationen för att främja stabila etiska principer för organtransplantationer, bra ledningsmekanismer, och gemensamma verktyg för att säkerställa spårbarhet för organen. En fjärde är Australiens anslutning till Europarådets konvention för handel med organ. Australien borde be om en inbjudan från Europarådets ministerkommitté om att ansluta sig till den här konventionen.

Att påverka det Kinesiska kommunistpartiet kan från Adelaides perspektiv tyckas som en överväldigande uppgift. Vi måste dock komma ihåg att vår primära publik i våra ansträngningar inte är det Kinesiska kommunistpartiet, utan snarare familjer, vänner och medutövare till offren. Vad vi än lyckas uppnå i övrigt bör vi sträva efter att säkerställa att familjer, vänner och medutövare till offren får veta att vi känner till brotten och att vi gör vårt bästa för att bekämpa dem. Om vi kan göra det kommer vi åtminstone att ha uppnått någonting.

 

David Matas är en internationell människorättsadvokat med bas i Winnipeg i Kanada. Han har tillsammans med David Kilgour skrivit boken ” Bloody Harvest: Organ Harvesting of Falun Gong Practitioners in China”.

 

Översatt från