I en ny studie har forskare från Uppsala universitet visat att det är effektivt att transplantera celler som producerar insulin till muskler. Transplantationstekniken kan vara en stor hjälp för patienter med så kallad ungdomsdiabetes.

Pat med typ -1 diabetes som är svår att reglera kan idag behandlas med hjälp av transplantation av insulinproducerande celler in i levern. Dessa cellanhopningar, så kallade Langerhanska öar transplanteras från bukspottkörteln till levern. Men eftersom cellerna inte kan överleva länge i levern får patienten ofta göra ny transplantation från en eller flera donatorer efter några år.

I den nya svenska studien, som även har publicerats i tidskriften Diabetes, visar forskare från Uppsala, att transplantation till en muskel kan vara betydligt effektivare.

– Trots att patienterna under det första året kan vara utan insulinsprutor, är långtidsprognosen dålig och efter fem år är en majoritet av de transplanterade patienterna tillbaka på konventionell behandling, säger Mia Phillipson vid institutionen för medicinsk cellbiologi och huvudansvarig för studien, i ett pressmeddelande.

I studien fann forskarna att blodcirkulationen i de transplanterade cellerna var ungefär lika bra som hos de normala Langerhanska öarna i en frisk bukspottkörtel. De botade diabetes hos möss mer effektivt än om de transplanterades till levern.

– Vi fann att den snabba kärlnybildningen i öar i en muskel är beroende av rekrytering av vita blodkroppar, neutrofiler, till transplantationsområdet från intilliggande blodkärl, säger Mia Phillipson.

Metoden testades också på tre patienter som fick Langerhanska celler transplanterade till en underarmsmuskel. Med hjälp av magnetkamera (MRT) såg forskarna att blodflödet i de transplanterade öarna var betydligt högre än i intilliggande muskelvävnad, vilket tyder på att de goda resultat som uppnåtts hos möss även kan överföras till människa.