Det våras för freden i Belfast
Ian Paisley och hans fru Ilene Paisley kommer ut från en vallokal i Belfast, där de lämnat sina röster onsdagen den 7 mars 2007. (Foto: AFP / Peter Muhly)


Rösterna kommer att räknas flera gånger efter onsdagens provinsval i Nordirland. Inget får gå fel när nu fredsprocessen når sin kulmen och nordirländarna ska återta makten från London.

Brandgavelsmålningarna glittrar som nya i vårsolen. ”Så länge 100 av oss lever viker vi oss inte”, står det på en av dem, flankerat av den sedvanlige maskerade milismannen.

Men höjer man blicken ser man ett nytt Belfast. De bloddrypande målningarna är redan nästan pittoreska inslag från en förgången tid, fotograferade av de många turister som körs runt längs ”The Troubles tour”. The Troubles är det överskylande smeknamnet på den konflikt som sedan 60-talet kostat över 3 000 liv.

Nere i det stolta hamnområde där Titanic en gång byggdes uppförs nu i stället latteställen och barnvagnsvänliga kajpromenader för rika Londonbor och andra som tar lågprisflyget till det som omtalas som Storbritanniens nya nöjes- och trendmecka.

Mindre religion

-Oj, vad stämningen har förändrats på bara några år, säger 28-årige Kevin när han är på väg mot vallokalen i östra Belfast.

-Folk som flyttade härifrån när jag var liten kommer nu tillbaka. Och polacker och andra arbetsvilliga EU-medborgare kommer hit när de inser att London ”är fullt”.

Viktiga skäl till att konflikten mellan protestanter och katoliker, Storbritannien-vänner respektive anhängare till ett enat Irland, har sjunkit undan verkar vara att välståndet växer samtidigt som religionen förlorat sin avgörande roll. EU spelar också in – när Europa regionaliseras samtidigt som alltfler får Bryssel som extra huvudstad är inte Dublins respektive Londons symbolvärden lika stora längre.

Grundfrågan om Nordirland ska vara närmast republiken Irland eller Storbritannien verkar inte vara brådskande längre. I stället handlar det enligt Kevin om pengar.

-Hur mycket är London och Dublin beredda att betala för ett stabilt Nordirland? Om politikerna ser till att det finns jobb bryr sig de unga inte om huruvida bilarna har brittiska eller irländska plåtar eller om man har euro eller pund i fickan.

”Aldrig!”

Helt självklart är det dock inte att Ian Paisley – vars DUP väntas bli största parti när alla röster på fredag räknats och räknats om och kontrollerats en gång till – som försteminister (regeringschef) kan ta hem makten över Nordirland från London.

Alltid lika energiske Paisley, snart 81 år, var en av de första av de drygt 1,1 miljoner väljarna att stolpa till vallokalerna när 15 timmars röstande inleddes klockan 7 på morgonen. Men han har ännu inte gett rakt besked om han kan tänka sig samregering med ärkefienden Sinn Féin.

Under valrörelsen har han förföljts av sitt gamla vrålade löfte: ”Aldrig, aldrig, aldrig!”

2007 väntas Paisley i stället vika sig för de brittiska och irländska premiärministrarna Tony Blair och Bertie Aherns ”nu eller aldrig”. Finns inte en regionalregering klar om drygt två veckor, den 26 mars, blir det inget självstyre.

Både Blair, som väntas avgå i sommar, och Paisley tros vara så måna att avrunda sina karriärer med en fredsmilstolpe att det denna gång går vägen.


Sinn Fein:s Gerry Adams talar till pressen efter att han lagt sin röst i valurnan i vallokalen på St.Teresa skola i västra Belfast. Valet ämnar bereda väg för en långsiktig administration mellan katoliker och protestanter. Om de inte lyckas före 26 mars kommer Irland att styras från London. (Foto: AFP / Peter Muhly)

Sinn Fein:s Gerry Adams talar till pressen efter att han lagt sin röst i valurnan i vallokalen på St.Teresa skola i västra Belfast. Valet ämnar bereda väg för en långsiktig administration mellan katoliker och protestanter. Om de inte lyckas före 26 mars kommer Irland att styras från London. (Foto: AFP / Peter Muhly)