Det röda snöret binder ihop förutbestämda människor
Förenade av ödet: Ett nygift par, klädda i traditionella Handräkter, dricker vin från ett par koppar som förenats med en röd tråd, i staden Xian, Kina. Legenden om den röda tråden har lett till en mångfald traditioner. (Foto: China Photos / Getty Images)


De gamla i Kina trodde på ”fatalism”, att allt det okända i ens livet är förutbestämt. Därför trodde man att man inte bör tvinga fram saker av rädsla för att skapa karma. Det kinesiska uttrycket ”Den gamle mannen i månskenet” och ”Det röda snöret binder ihop människor med ödesförbindelser”  kommer båda från en gammal liknelse som illustrerar, att viktiga händelser såsom äktenskap är förutbestämda.

Enligt liknelsen förlorade Wei Gu från Dulin sina föräldrar när han var liten. Han ville gifta sig tidigt, men alla hans förslag om äktenskap avslogs. Under det andra året av Zhenguan under kejsare Tang Taizongs regeringstid, var han på en sightseeingtur till Chinghe, där han stannade till på ett hotell i södra delen av staden Song. En resande hade med sig en möjlig kandidat, dottern till Pan Fang, en före detta regeringstjänsteman från Chinghe. Han blev följande morgon inbjuden att träffa familjen Pan framför Longxing templet som låg väster om hotellet.

Wei Gu, som var ivrig att gifta sig, rusade till templet mycket tidigt nästa morgon. Månen dröjde sig fortfarande kvar högt uppe på himlen när han kom dit. En gammal man satt på trappan, stödde sig på en väska och läste en bok i månskenet. Wei Gu kastade en blick på boken, men han kände inte igen det som stod skrivet där. Därför frågade han den gamle mannen:

– Vad för slags bok är det ni läser, min herre? Jag har sedan ungdomen studerat många olika skrifter, även sanskrit. Men jag har aldrig stött på det som är skrivet i denna bok. Vad handlar den om?

Den gamle mannen log och sade:
– Det här är inte en bok från den mänskliga världen. Så hur skulle du ha sett den?
– Var ifrån kommer boken, frågade Wei Gu.
– Den kommer från Underjorden, svarade den gamle mannen.
– Hur kan någon från underjorden visa sig här, undrade Wei Gu.
– Det är inte så att jag inte ska vara här, utan det är så att du har kommit för tidigt. Alla tjänstemän i underjorden har behörighet över att administrera frågor i den mänskliga världen. Så varför skulle vi inte vara här?

Då frågade Wei Gu honom:
– Var snäll och tala om vad du är ansvarig för?
Den gamle mannen svarade att han ansvarade för ”äktenskap i den mänskliga världen”.
Wei Gu blev upprymd och sade:
– Mina föräldrar dog när jag var liten. Jag vill gifta mig tidigt för att se till att släktnamnet förs vidare utan avbrott. Emellertid har alla mina äktenskapsförslag under drygt 10 år avslagits. Någon berättade för mig om tjänstemannen Pans dotter. Det är därför jag är här i dag. Tror du att det här äktenskapet kommer att fullbordas?

– Nej, svarade den gamle mannen. Kvinna du ska gifta dig med har precis fyllt tre år. Hon kommer att bli din fru när hon fyller 17.

Wei Gu undrade vad som fanns i hans väska och den gamle mannen svarade:

– Röda snören som används för att knyta ihop fötterna på par. När deras öde är att gifta sig med varandra, binder jag ihop deras fötter med detta röda snöre. Huruvida dessa två är fiender, varandras motsatser när det gället extrema skillnaden av välstånd eller fattigdom, eller separerade av stora avstånd, så länge det röda snöret är hopknutet, kommer de att vara tillsammans. När dina fötter är knutna till hennes, varför skulle du då söka efter en annan?

– Vem är min hustru? Var bor hon, frågade Wei Gu.
– Flickan föddes i en familj som säljer grönsaker, norr om hotellet, berättade den gamle.
Wei Gu undrade om han kunde få se henne.

– Hon är alltid med den gamla kvinnan som säljer grönsaker. Följ med mig ska jag peka ut henne för dig.

De väntade tills solen gick upp, men människorna som Wei Gu skulle träffa vid templet, kom inte den morgonen. Den gamle mannen slog igen boken och tog upp väskan. Wei Gu följde honom till marknaden.

Där såg de en gammal kvinna med ett blint öga som höll i en treårig flicka. Båda såg väldigt smutsiga och fula ut. Den gamle mannen pekade på flickan och sade till Wei Gu:
– Det där är din fru.
Wei Gu frågade ilsket om han kunde döda henne. Den gamle mannen svarade:
– Den här flickans öde är att bli mycket rik och njuta av livets välsignelser tillsammans med dig. Hur kan du döda henne, sade den gamle mannen och försvann.

När Wei Gu kom tillbaka hem, slipade han en kniv. Han gav kniven till sin tjänare och sade:
– Du har alltid hanteras saker bra. Om du kan döda den här flickan åt mig, så kommer jag att belöna dig med 10 000 mynt.

Tjänaren lovade att göra som Wei Gu önskade. Han gick till marknaden med kniven gömd i ärmen. Han väntade på en kaotisk situation då massor av människor skulle trängas. När den kom högg han ner flickan och skyndade bort.

Efter att tjänare återvänt frågade Wei Gu honom:
– Har du knivhuggit henne?”
Tjänaren svarade:
– Jag ville hugga henne i hjärtat, men missade målet, och högg henne i stället mellan ögonbrynen.

Wei Gu fortsatte att föreslå äktenskap utan framgång. Ytterligare 14 år gick, när han på grund av sin salige fars kontakter, erbjöds ett jobb, att arbeta för Wang Tai, en försvarsofficer vid Xiangzhou. Wei Gu fick i uppdrag att förhöra fångar.

Wang Tai gav honom sin dotters hand i äktenskap, eftersom han tyckte att Wei Gu vara ganska skicklig. Wei Gu hustru var mellan 16 och 17 år och vacker. Wei Gu var mycket nöjd. Han såg emellertid att hustrun alltid satte en liten konstgjord blomma mellan sina ögonbryn som hon aldrig tog bort den, inte ens när hon tog ett bad.

I slutet av året frågade han sin hustru varför hon alltid bar en konstgjord blomma mellan ögonbrynen. Hon berättade med tårar i ögonen:

– Jag är faktiskt Wang Tais systerdotter,
inte hans dotter. Min far var chef för ett län och avled i ämbetet. Jag var en baby på den tiden. Min mor och bror dog kort därefter. Den enda egendom som mina föräldrar efterlämnade var ett hus söder om staden Song. Jag bodde där med min barnflicka, Chen. Vi överlevde genom att sälja grönsaker. Chen tyckte synd om mig och alltid tog hand om mig. När jag var tre, tog Chen mig till den marknad där en galen man knivhögg mig mellan mina ögonbryn. Det blev ett ärr där som jag täcker med en konstgjord blomma. Omkring 7 eller 8 år senare kom min farbror till Lulong för att arbeta. Han adopterade mig som sin dotter och jag flyttade in hos honom och sedan gifte jag mig med dig.

Wei Gu frågade:
– Hade barnvakten, Chen, ett blint öga?
– Ja, hur visste du det, frågade hans fru.
Då bekände Wei Gu:
– Den galningen skickades faktiskt dig av mig. Sedan berättade han hela historien för sin fru.

Efter det fick paret ännu mer respekt för varandra. Senare fick de en son, vid namn Wei Kun, som blev guvernör i Yanmen. Hans mor fick också stor uppskattning från hovet på grund av honom.

Ödet kan inte ändras av människan. När borgmästaren i staden Song fick höra talas om den här historien, gav han hotellet väster Longxing templet namnet ”Förlovningshotellet”.

Ända sedan dess har bröllopsförmedlare kallats för ”Den gamle i månskenet”.

Översatt från engelskan: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/23909/

Source: Records of Mystical and Weird Things