Äkta paret Sami Toivonen och Aino Havukainen skriver barnböcker ihop och deras söta adopterade kinesiska döttrar var uppspelta åskådare till Chinese Spectacular vid Tampere-talo den 31 mars.
Lilla Anna Havukainen, sex år, kommer ursprungligen från Qinghai i Kinas kyliga nordvästra del och Mina Huvakainen, fyra år, kommer från Jiangxi i den varmare sydöstra delen av Kina. De fick en speciell present, nämligen chansen att se New Yorks Divine Performing Arts turnerande föreställning som ingjuter liv i den forna kinesiska kulturen.
Båda barnen lämnade sina hem när de var cirka ett år gamla så det här är ovanligt för dem, sade deras föräldrar, att se något som kommer från deras hemland.
Pappa Toivonen var imponerad över det unika och den ständigt närvarande skönheten i föreställningen.
– Jag tycker föreställningen är mycket vacker. Koreografin var utomordentlig, särskilt dansarnas samstämmiga rörelser. Mycket vackert. Det här kan man inte se i Finland. Det är verkligen bra att kunna se synkroniserade danssteg. Dessutom är den konstnärliga formen mycket rikare än vad man ser i Finland. Dansformen här i Finland är mycket enkel, medan asiatiska dansare och dräkter och allting annat, är så klart. För oss är det mycket exotiskt.
Den kinesiska föreställningen stämmer väl överens med hur det här paret vill uppfostra sina barn. De hoppas ge dem det bästa av de båda världarna och vill inte att barnen ska glömma bort sina rötter.
– Den här föreställningen är mycket trevlig för våra små flickor att se, sade fadern. Deras mor lade till att maken var imponerad av trummorna, medan hon höll ett öga på flickorna som dansade fram och tillbaka i foajén. Hon sade:
– Jag tyckte också om trummorna men dräkterna är naturligtvis grejen för mina döttrar. Den yngsta älskar att klä ut sig, hon älskar kläder.
Fyråringen for rastlös omkring vid föreställningens början men sedan säger den stolta modern:
– Min yngsta dotter var riktigt rastlös, men när dansarna uppenbarade sig blev hon tyst. Jag tror att hon kanske blir en dansare.
Maken säger med ett leende:
– Jag kan se dem framför mig hur de klär ut sig hemma och imiterar rörelserna. Jag är rädd att min fru måste sy långa ärmar åt dem.
De är inte helt säkra på den äldsta dotterns ursprung, men en del människor har kommenterat att hon kanske är från en kinesisk etnisk minoritet.
– Den äldsta flickan kan faktiskt vara från den mongoliska minoriteten i Kina, men vi är inte säkra på det. Så det var trevligt att det fanns med ett mongoliskt inslag, sade Annas mamma.
Toivonen och Havukainen berättade att de alltid velat adoptera eller ha biologiska barn. De valde barn från Kina för att de hade blivit fascinerade av landet, särskilt av deras forntida historia.
Båda föräldrarna kände att de hade gjort rätt val, särskilt efter att ha sett föreställningen. Mannen i familjen kommenterade hur föreställningen uttrycker Kinas långlivade historia. Stilarna var olika och det fanns mycket att se.
Toivonen förklarade att Anna redan har förstått att hon har kinesiska rötter.
– Den äldsta dottern associerar sig starkt med sin bakgrund. Jag tror att hon är stolt över den. I alla fall har de anställda på dagis berättat för mig att hon har en positiv attityd till sina kinesiska rötter. Jag är ganska stolt över att vi har kunnat ge henne den känslan. Om vi missar det, skulle hon skämmas eller kanske tycka att det är något man inte talar om.
Det är lätt för oss för vi tycker att den kinesiska kulturen har mycket att ge och det är lätt att bli intresserad och ha en positiv attityd till det, tillade han.
De båda författarna har haft ett samarbete med tio barnböcker grundade på finsk kultur ur ett barns perspektiv.
– Men vi inkluderar multikulturella karaktärer. Till exempel hade vi en bok om ett dagis där ett barn är adopterat från Kina. Vi vill gärna spegla dagens verklighet i våra böcker.
