Det bittra arvet efter Jiang Zemin
Falun Gong-utövare håller upp banderoller på Himmelska fridens torg i Peking den 2 maj 2001. De första åren av förföljelsen begav sig utövare till torget för att få kommunistpartiet att ändra sin inställning. (Foto: Minghui.net)


Under fredagen kommer en högtidlig procession bestående av kvinnor i vitt gå genom Washington D. C. med foton bekransade med blommor. Syftet är att rikta tankarna kring händelserna den 20 juli 1999. Fotona är minnesmärken av personer som dödats i den pågående förföljelsen av Falun Gong i Kina. Den här är det bittra arvet som den förre kinesiske ledaren Jiang Zemin lämnat efter sig.

Jiang är nu, enligt nyhetsrapporter, antingen död eller hjärndöd, kopplad till en respirator. Den 20 juli 1999 var Jiang den högste ledaren i kinesiska kommunistpartiet och den som satte igång den mest systematiska kampanj av människorättskränkningar som någonsin ägt rum i moderna Kina: förföljelsen av den andliga utövningsmetoden Falun Gong.

Li Hongzhi offentliggjorde Falun Gong i sin hemstad Changchun i maj 1992. Falun Gong är en qigongmetod som består av fem meditativa övningar och en lära som bygger på sanning, godhet och tålamod.

Utövare hävdar att man erhållit fantastiska hälsoförbättringar såväl som högre moralisk karaktär. Utövningen spreds snabbt från mun till mun i hela Kina. 1999 intervjuade västerländska medier kinesiska tjänstemän som sade att 70 miljoner kineser utövade. En tjänsteman inom Kinesiska kommittén för sport sade i en intervju för U.S. News and World Report att det fanns 100 miljoner utövare.

Före den 25 april 1999 finns det bara anekdoter om Jiang Zemins möten med Falun Gong. På den dagen samlades emellertid 10 000 personer utanför vädjandekontoret i Peking, i närheten av partitopparnas huvudbyggnad. De hade samlats där för att få regimen upphöra med de inofficiella trakasserierna av utövningen.

Jiang åkte förbi med en limousine för att få en blick på de som stod prydligt samlade i rad. Senare på kvällen “till synes av en plötslig, andlig kris” som en västerländsk kommentator sade, skrev Jiang ett brev till politbyrån där han kräver handling. Detta förebådade förföljelsen som startades tre månader senare.

Många exporter tror att Falun Gongs oberoende från staten, traditionella tro och det stora antalet utövare, kan vara några av orsakerna bakom kommunistpartiets politiska kampanj mot gruppen. Samtidigt är det uppenbart att Jiang tog det hela i högsta grad personligt.

I sitt brev skrev Jiang att sedan 1992 när Falun Gong först introducerades, “utövar ett stort antal partimedlemmar och kadrar, intellektuella, militärer, arbetare och bönder” metoden. Detta var Jiangs sätt att säga att Falun Gong var otroligt uppskattat och många människor utövade det. ”Men det har inte påskyndat vår uppmärksamhet. Jag skäms oerhört.”

Han fortsatte att säga att uppenbarligen var “ideologiskt och politiskt arbete” – vilket syftar till att indoktrinera folket med partiets ideologi – inte tillräckligt starkt. ”[Vi] måste använda en korrekt världsåskådning, filosofi och värderingar för att utbilda kadrar… och massan”, skrev han.

Det sista stycket förklarade vad detta innebar: “Kan marxismen som vi kommunister har till grund, materialismen och ateismen som vi tror på, verkligen inte vinna över det system av saker som hävdas av Falun Gong ? Om så inte var fallet, skulle det inte vara ett dåligt skämt? Våra kadrar på alla nivåer, framför allt, högt rankade tjänstemän, borde vakna upp nu!”

Han benämnde sedan sammankomsten som “den allvarligaste politiska händelsen sedan 4 juni” (vilket syftar till massakern på Himmelska fridens torg den 4 juni 1989).

Samtidigt som partiet kämpar ideologiskt och för dominans i samhället – säger partiets propaganda att Falun Gong “tävlade för popularitet mot partiet”, vilket betraktas som ett oförlåtligt brott – var Jiang den mest pådrivande i kampanjen.

“Genom att sätta igång en Mao-liknande kampanj, tvingar Jiang seniorkadrar att gå med hans linje”, sade en partimedlem till Willy Lam, skribent inom kinesisk politik, vid den tiden. ”Detta kommer att upphöja Jiangs auktoritet… vid den viktiga 16:e partikongressen nästa år.”

”Politbyrån stödde inte enhälligt förföljelsen och… Jiang Zemin bestämde själv att Falun Gong måste utplånas”, skrev John Pomfret, journalist på Washington Post. ”Detta är tydligen väldigt personligt för Jiang”, sade en partitjänsteman till Pomfret. ”Han vill krossa den här organisationen.”

I och med brevet den 25 april hade Jiang bestämt sig.

Den 7 juni 1999 höll Jiang ett möte med nyckelpersoner inom Politbyrån för att diskutera “Falun Gong- frågan”. Han höll ett tal som senare läckte ut, där han krävde att partitjänstemän ”ser allvarligt på frågan, gör en mer ingående utredning och vidtar nödvändiga motåtgärder”.

Vid samma möte underströk han propagandastrategin som skulle sändas i kinesisk television och publiceras i tidningar de kommande åren, enligt en bok skriven av James Tong, professor i kinesisk politik vid UCLA. Regimen skulle ”avslöja” Falun Gongs ”politiska motiv”, visa hur utövningen orsakar ”dödsfall, självmord och schizofreni” och kritiskt granska ”vidskeplighet”, vilket Falun Gong, en andlig utövning, anklagades för.

Ett internt direktiv utfärdades också efter mötet, som avspeglar språket och taktikerna som användes under Kulturrevolutionen, till alla partimedlemmar inklusive medlemmar i ungdomsbrigaden, för att “omedelbart dra en klar linje med Falun Gong, slå sig ur gruppen och återgå till partiets korrekta ståndpunkt”.

Tre dagar senare, den 10 juni, hade 610-byrån grundats. 610-byrån är ett partiorgan, en hemlig enhet som finansieras med enorma summor pengar och har stora befogenheter. Det var ”Jiang Zemins personliga privata verktyg för att förfölja Falun Gong”, enligt en studie av WOIPFG, Världsorganisationen för att undersöka förföljelsen av Falun Gong. 610-Byrån har ofta jämförts med nazisternas Gestapo, som Hitler använde för att förfölja judarna.

610-byrån använder inte bara den nationella säkerhetsstyrkan för att gripa och tortera utövare, utan man griper också troende och “omvänder” dem – man tvingar dem med våld att avsäga sin tro – i hjärntvättscentra, psykiatriska kliniker, svarta fängelser och arbetsläger.

Mellan 25 april och 20 juli när förföljelsen officiellt inleddes, höll Jiang åtminstone tre tal och utfärdade 13 direktiv om ämnet, enligt Tong.

Centrala propagandadepartementet använde tv- och radiostationer, tidningar och tidskrifter i en “fullständig demoniseringstudie”, enligt forskaren i kinesisk politik, Daniel B. Wright.

Inom 30 dagar av förföljelsen hade Folkets dagblad, partiets språkrör, 347 artiklar som attackerade Falun Gong.

Hatpropaganda mot utövningen nådde skolarna, myndighetskontor och fabriker. Det krävdes att man inom alla samhällsnivåer skulle delta i förtalet och förföljelsen.

Eftersom det var Jiangs personliga korståg, kunde han ofta själv agera. I september 1999 vid Asien-Stilla Havsekonomiska forumet i Nya Zeeland, delade Jiang Zemin personligen ut anti-Falun Gong-propaganda i form av häften till många av deltagarna, inklusive den dåvarande amerikanske presidenten Bill Clinton.

”Diplomater blev mållösa av handlingen”, skrev John Pomfret vid den tiden. Häftet var fyllt med extrem propaganda från kinesiska regimen. ”Den här mannen tyckte verkligen att vi skulle känna till detta”, anmärkte en västerländsk diplomat efteråt.

En månad senare i Frankrike fortsatte Jiang sitt korståg. Han berättade för Le Figaro att Falun Gong var en ”ond kult” och yttrandet spred sig sedan fort i Kina. En månad senare i oktober var ”kult”-stämpeln officiell och blev huvudingrediensen i propagandakriget mot Falun Gong.

“Det var Jiang som beordrade att Falun Gong skulle få stämpeln ’kult’ och krävde sedan att en lag går igenom som förbjuder kulter”, skriver Pomfret och citerar en källa i kommunistpartiet.

För dem som vägrade ge upp sin tro på Falun Gong, var Jiangs instruktioner tydliga: “genomför nödvändiga åtgärder som är baserat på relaterade bestämmelser… Genomför bestämt dessa åtgärder… Maximalt isolera och attackera de bakom kulisserna samt nyckelfigurerna och organisatörerna, genom att inte visa någon som helst nåd.”

Kampanjen, “Visa ingen som helst nåd”, inbegriper hela den storskaliga förföljelse som riktas mot utövare i alla åldrar. Hjärntvättsklasser, sexuella trakasserier och våldtäkter, injektioner av mediciner som skadar hjärnan och fysisk tortyr, är alla element i kampanjen.

Enligt Falun Dafa Information Center har åtminstone 3 400 personer bekräftats ha dött genom tortyr eller övergrepp. Att få tag i information om sådana brott från Kina är mycket svårt. Centret befarar att den verkliga siffran är tiotusentals. Nio nya tortyrdödsfall rapporterades i juni.

Den 44-årige Huang Wei, ägare till en liten bokhandel, är ett typiskt fall. Han greps av polisen 2009 och utsattes för elektriska stötar, sömnbrist, tvångsarbete, tortyr, misshandel och hjärntvätt. Men det var injektioner av droger som dödade honom. När vakter märkte att han hade svårt att andas och gå, skickade de hem honom. Utmärglad och i mental obalans från injektionerna, återhämtade han sig aldrig. Huang Wei dog två och en halv vecka senare den 29 april.

Amnesty International rapporterar att tidigare arbetslägerfångar säger att Falun Gong-utövare “utgjorde den största gruppen av fångar”. Människorättsgruppen tror att mellan tvåhundratusen och en miljon utövare sitter i arbetsläger. I arbetslägren, förutom att man får usel mat, arbetar extremt långa dagar och utsätts för tortyr, är fångarna utsatta för att med hjälp av våld tvingas genomgå organskörd när de fortfarande är i livet.

David Kilgour och David Matas säger att mellan 2000 och 2005 gjordes 41 500 organtransplantationer där den kinesiska regimen inte kan uppge någon källa till organen. De menar bestämt att organen kommer från Falun Gong-utövare.

Översatt från engelska