Derinkuyu och Kaymakh: underjordiska underverk
En omfattande labyrint av rum och gångar som en gång beboddes av tusentals människor återfinns ett trettiotal meter under den turkiska staden Capadocia. (Haluk Ozozlu)


Mystiska och fängslande underjordiska städer är motiv som ofta används i science fiction. I Turkiet finns emellertid två forntida städer som representerar en verklighet som överträffar fantasin.

Invånarna i centrala Anatolia levde som i ett samhälle av hemlösa och tog konceptet om ett liv under jorden till sin ytterlighet.

Den forntida staden Derinkuyu är belägen mer än 30 meter under jorden och är förmodligen den mest imponerande av de underjordiska städer som finns i området. Arkeologer har kommit fram till att detta utbredda underjordiska system av tunnlar och rum en gång erbjöd en säker tillflyktsort för omkring 100 000 människor.

Derinkuyu upptäcktes av en tillfällighet 1963 då en invånare i Capadocia, medan han arbetade med att utvidga grottan han bodde i, bröt igenom en vägg och fann ett mystiskt rum som huggits ut i klippan bredvid hans bostad.

Inspirerad av fyndet fortsatte mannen att gräva och fann det ena uthuggna utrymmen efter det andra. Upptäckten var början på ett av det senaste århundradets mest intressanta arkeologiska äventyr.

Arkeologerna har utforskat området på ett djup ner till 40 meter under marken och funnit ett imponerande system av boningar uthuggna i sten. Somliga tror att det finns mycket mer att utforska då staden bedöms kunna breda ut sig så djupt som 80 meter ner i jorden.

Trots att denna populära turistattraktion erbjuder 8 nivåer med underjordiska äventyr för dem som vill upptäcka Derinkuyu finns det ytterligare 10-12 nivåer som för närvarande endast arkeologer har tillträde till. Det totala antalet nivåer i staden är fortfarande okänt.

Säker tillflyktsort

Dessa underjordiska boningar var inte avsedda för permanent boende utan fungerade istället som tillfälliga gömställen under perioder då staden på ytan var under belägring. De var utformade så att tiotusentals människor kunde bo under jorden i säkerhet från invaderande arméer i flera månader åt gången.

För att kunna klara den långa underjordiska vistelsen för så många personer försåg Derinkuyus stadsplanerare konstruktionen med 50 ventilationsrör. Förutom de många brunnarna hade staden också en naturlig underjordisk flod som tillgodosåg invånarnas behov av vatten.

Att gräva ut bara ett rum i det underjordiska berget med primitiva verktyg bör ha varit en tuff uppgift. Ändå har denna stora stad ett omfattande labyrintsystem av gångar som förbinder olika rum, stadsområden och olika nivåer. En korridor sträcker sig så långt som 13 kilometer och förbinder Derinkuyu med en annan forntida underjordisk stad – Kaymakh.

Derinkuyu har rum för alla de dagliga aktiviteter som invånarna gjorde när de bodde på ytan. Det finns bord, kök, matsal, tavernor, vattenreservoarer, affärer, vin- och oljekällare och skolor. Det finns till och med bönerum, däribland ett 20×10 meter stort kapell med en takhöjd på nästan tre meter.

Det fanns bostäder för många familjer liksom utrymmen för husdjur, en bondgård, och tillräckligt med utfordring för nästan ett halvår. Köksugnar är en detalj som finns i båda städerna, och i fallet Kaymakh är vissa korridorer prydda med bysantinska målningar.

Säkerhetssystem

Eftersom de här underjordiska städerna i flera månader var en tillflykt undan fiender från utlandet, var det av yttersta vikt att man höll inkräktare ute.

Derinkuyu omfattar enorma mobila dörrar i form av mycket tunga stenskivor, nästan 6 decimeter tjocka och nästan två meter i diameter. De här dörrarna kunde rullas undan för att släppa in människor och stängas för att hålla fiender ute.

Grottorna grävdes ut under många århundraden och dessa fantastiska underjordiska städer är således en produkt av flera kulturer.

Kaymakh konstruerades till exempel mellan 400-talet och 900-talet. Trots att Kaymakhs hela struktur är mycket äldre än Derinkuyu – som började byggas på 600-talet av frygierna – tror många arkeologer att den första nivån i Kaymakh kan har byggts av hettiterna 1400 år f.kr.

Bevis som funnits på platsen tyder på att grottorna till en början kan ha använts av de kvarvarande hettiterna när deras rike krossades av inkräktare från Thrakien.

 

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/22171/