Enligt den grekiska mytologin var de första som tävlade i de Olympiska spelen gudar, sedan blev det hjältar (halvgudar) och slutligen människorna.

För de antika grekerna var varje planet representerade av en bokstav, en ande, och en gud.

De Olympiska spelen startade för att hylla Zeus, gudarnas konung. Vinnaren blev Apollo, solguden.

För att kunna förstå de Olympiska spelen måste vi först förstå vad Apollos seger innebar för gudarna, för hjältarna och för människorna.

Apollos seger framhöll solens betydelse för andra planeter, vilka också betraktas som gudar. De ville nå solen och ville även själva stråla. Solens eld, enligt den grekiska mytologin, sätter allt i rörelse och symboliserar anden och andens rengöring.

Solen belyser allt. För att deras mål av renhet ska uppnås, måste varje planet gå igenom en lärandeprocess genom prövningar och tester tills de slutligen blir skinande som solen, det är därför de roterar kring solen.

Hjältar

Efter gudarna kom de fem hjältarna, eller ”idaioi daktiloi”. För att kunna organisera spelen måste de stiga ned från Zeus berg, idéernas berg.

Herkules var den första och största av de fem hjältarna och hans namn betyder ”ödets kraft och struktur.” Epimides var ”den som kunde öka sitt inre ljus.” Iasios var ”den som kunde bli odödlig genom egen utveckling.” Idas, iderik, var kraften för de Olympiska spelen, och Paionios namn symboliserar porten till evigheten dit varje själ som tävlar vill komma.

De fem ”idaioi daktiloi” skickade budskap genom sina namn: genom själens kraft och glans, tankar och idéer, moralisk renhet, kommer man igenom porten till evigheten.

Av hjältarna blev Herkules vinnaren. Efter segern besökte han det nordligaste landet, där ingen dödlig någonsin tidigare varit. Därifrån tog han med sig det heligaste olivträdet och planterade det i Olympia i Aten.

Människor

De först dokumenterade Olympiska spelen för människor startades av olika skäl. På den tiden slogs grekerna alltid med varandra. En av kungarna var ledsen att hans kungarike hade epidemier och krig. Då han ville hjälpa sitt folk gick han till Apollo, Delhis heliga orakel.

Apollo sa till honom att för att kunna hjälpa grekerna måste han återuppliva de Olympiska spelen, som hade övergivits för många år sedan. Så kungen frågade kungarna av Sparta och Aten om hjälp och tillsammans bildade de någonting som ändrade Olympias hela historia, den Olympiska vapenvilan.

Alltså, många månader före Olympiaden, slogs inga greker mot varandra. På det här sättet kunde atleter och andra som önskade titta på spelen säkert resa till Olympia utan någon fara. Spelen hölls därefter på sommaren vart fjärde år.

Atleterna var medvetna om att deras ande var en inre förening med gudarna och att de måste uppföra sig i linje med den Olympiska andan.

Den Olympiska andan fastslog att genom svårigheter i deras träning, måste atleterna kultivera sin dygd, de moraliska värderingarna likaså deras sinne och kropp. Genom de Olympiska spelen kunde man se skönhet, styrka, renhet och att inte på något sätt skryta. Olympierna var mer religiösa än grekerna i allmänhet.

De grekiska Olympiska spelen var en väg för andlig kultivering för gudar, hjältar och människor genom vilket de förädlade sina karaktärer medan de arbetade mot sina mål. På detta vis var deras mål alltid ljusare eftersom de alltid försökte följa dessa sanna principer.

Översatt från: http://en.epochtimes.com/n2/opinion/true-meaning-olympics-part1-2702.html