Den mjuka makten smyger sig på
Den av kommunistpartiet tidigare föraktade filosofen Konfucius togs till nåder och fick låna sitt namn till en av kinesiska kommunistpartiets främsta satsningar på soft power i utlandet. (Foto: Frederic J. Brown/AFP)


De stora farorna kommer ofta smygande; som moln på himlen glider de tyst in och lägger sig i vägen för solen. Först ser de odramatiska ut. Sedan mörknar de och ovädret bryter ut.

Kina satsar sedan ett antal år tillbaka stora pengar på att vinna inflytande i världen med hjälp av mjuk makt (soft power), vars motsats är den hårda militära och politiska makten. De mjuka maktambitionerna ter sig fredliga och välmenande. Kampen utkämpas ofta på kulturens, underhållningens och utbildningens arenor.

Xi Jinping och den övriga kinesiska regimen drömmer om att återskapa Mittens rikes svunna glans. Senast om fem år, år 2021, när kommunistpartiets hundraårsfirande är planerat, ska storheten ha manifesterats.

”Varken i Uppsala eller i Falkenberg … verkade man ha funderat seriöst på om det kunde vara något dåligt med att låta den totalitära kinesiska staten utbilda kommunens barn i mandarin och en av kommunistpartiet färgad version av den kinesiska kulturen.”

Den mjuka makten är en central del i kommunistpartiets ansträngningar för att återskapa drömmen. De många Konfuciusinstitut och -klassrum som finns i över hundra länder i världen är viktiga redskap i återuppbyggnadsarbetet av Kina som internationell stormakt.

Men storhetsdrömmen riskerar att raseras av kommunistpartiets oförmåga att förstå att världens fria länder inte fungerar enligt samma principer som enpartistaten Kina. De flesta vill faktiskt inte ha particensur och totalitär kontroll.

Därför lägger det ena Konfuciusinstitutet efter det andra ner, på universitet och högskolor runt om i världen. I Sverige finns numera bara ett kvar – i Luleå – av vad som tidigare var fyra. De två Konfuciusklassrummen på gymnasienivå är fortfarande igång. I Uppsala hänger frågan dock i luften, och Konfucius riskerar om inte annat att bli utan klassrum på grund av organisatoriska orsaker.

Varken i Uppsala eller i Falkenberg, som precis förnyat femårsavtalet om Konfuciusklassrummet, verkade man ha funderat seriöst på om det kunde vara något dåligt med att låta den totalitära kinesiska staten utbilda kommunens barn i mandarin och en av kommunistpartiet färgad version av den kinesiska kulturen. Eller att det kanske var ett problem för skolans trovärdighet och undervisningskvalitet att de från Kina utsända lärarna inte får svara fritt när eleverna ställer frågor kring mänskliga rättigheter.

Enligt den kinesiske läraren på Konfuciusklassrummet i Falkenberg är Taiwan en del av Fastlandskina. (Foto: Hans Bengtsson/Epoch Times)

Enligt den kinesiske läraren på Konfuciusklassrummet i Falkenberg är Taiwan en del av Fastlandskina. (Foto: Hans Bengtsson/Epoch Times)

Hade Falkenbergs politiker, skolchefer och tidningsskribenter på allvar satt sig in i vad det faktiskt kan innebära att släppa in en trojansk häst som Konfuciusklassrummet innanför skolans portar, kunde beslutet om att förlänga samarbetsavtalet med Kommunistkina troligen blivit ett annat än det oreflekterade ”ja” man nu levererade.

Långsiktig rekrytering

Enligt säkerhetsexperten Michel Juneau-Katsuya, tidigare verksam inom Kanadas säkerhetstjänst, jobbar Kina långsiktigt med sina Konfuciusinstitut och -klassrum. Det handlar om generationer snarare än år:

– De har utvecklat ett system där de har möjlighet att rekrytera eller identifiera människor från mycket mycket unga år, sedan vänta en lång period och så småningom, på något sätt, fånga den ”anda” av kärlek som personen kan ha utvecklat för den kinesiska kulturen, säger Juneau-Katsuya.

Michel Juneau-Katsuya, tidigare anställd vid Kanadas säkerhetstjänst med inriktning på Asien och Stillahavsregionen, varnar för att Konfuciusinstituten kan fungera som plattformar för illegal underrättelseverksamhet. (Foto: NTD Television)

Michel Juneau-Katsuya, tidigare anställd vid Kanadas säkerhetstjänst med inriktning på Asien och Stillahavsregionen, varnar för att Konfuciusinstituten kan fungera som plattformar för illegal underrättelseverksamhet. (Foto: NTD Television)

Michel Juneau-Katsuya förklarar även hur det kommer sig att den under kulturrevolutionen så avskydde Konfucius togs till nåder och fick ge namn åt ett av partiets främsta soft power-verktyg: Syftet med Konfuciusinstituten är ingalunda att sprida den gamle filosofens visdom. Det är fortfarande kommunistpartiets marxistiska verklighetsbeskrivning som gäller. Men partiet besitter en pragmatisk förmåga att till varje pris behålla greppet om makten – den enda verkligt hållbara principen i dess ideologi – och när situationen krävde det släpptes Konfucius in i värmen. Den populäre filosofen fick ge namn åt partiets långsiktiga internationella kampanj för att rekrytera lojala anhängare.

Kinas förre ledare Hu Jintao har i en kinesisk tidning sagt:

– Efter många års ansträngningar har vi nu funnit en väg för att utveckla och förbereda anhängare till partiet … Att etablera och sprida olika kinesiska språkinstitut, så som Konfuciusinstituten, runt världen, är att öka partiets inflytande i hela världen.

Juneau-Katsuya säger att instituten är en del av ett större nätverk som Kina dragit över världen, som även består av till exempel Centrala avdelningen för enhetsfronten och Overseas Chinese Affairs Office.

– De använder alla mjuk makt, och de är tydligt identifierade av västerländskt kontraspionage som agenter som specifikt arbetar med att spionera på västvärlden, säger han.

Är det så farligt?

Det låter ju illa. Men kan det verkligen vara så farligt att Kina sponsrar med gratis utbildning? Det finns ju internationella utbildningsinstitut från andra länder. Är Konfuciusinstituten verkligen något att bråka om?

Ja, det måste anses farligt.

Nej, det går inte att jämställa Konfuciusinstituten med de fristående tyska (Goetheinstitutet), brittiska (British Institute) eller franska (Alliance Française) institut som sprider de ländernas språk och kultur, vilka Kina gärna drar paralleller till för att legitimera sin verksamhet.

Och ja, det är något att bråka om, att Konfuciusinstituten verkar på uppdrag av det kinesiska kommunistpartiet, inom ramarna för det svenska utbildningsväsendet.

”Vare sig Skolinspektionen eller Universitetskanslersämbetet har, utifrån vad Epoch Times kunnat få fram hos de båda myndigheterna, någonsin granskat något av landets Konfuciusklassrum eller -institut.”

Epoch Times har försökt få kommentarer från de ansvariga ministrarna, Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning, och Aida Hadzialic, gymnasieminister. Den respons som kommit på detta är ett mejl från gymnasieministerns pressekreterare Gösta Brunnander.

Han skriver: ”Vi kan och ska inte blanda oss in i enskilda huvudmäns arbete … I de övergripande målen i skollagen samt i läroplanen för gymnasieskolan ingår att utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på … Statens skolinspektion utövar tillsyn över skolväsendet och kontrollerar därigenom att verksamheten uppfyller de krav som följer av lagar och andra föreskrifter.”

Det behövs inget tillstånd (som det gör för att öppna en privat eller kommunal skola) från Skolinspektionen eller Universitetskanslersämbetet för att öppna ett Konfuciusklassrum eller -institut, eftersom de inlemmas i befintliga svenska organisationer, som redan har tillstånd. Vare sig Skolinspektionen eller Universitetskanslersämbetet har, utifrån vad Epoch Times kunnat få fram hos de båda myndigheterna, någonsin granskat något av landets Konfuciusklassrum eller -institut.

Subtilt och långtidsverkande

Det är avslutningsvis slående vilken aningslöshet som mött frågorna i de reportage som Epoch Times nyligen publicerat, om hur man ser på att det totalitära Kina placerar sina lärare och kurslitteratur på svenska skolor och lärosäten.

Inte från någon av utbildningsenheterna hördes något påtagligt missnöje mot den utländska inblandningen i den pedagogiska verksamheten. I Falkenberg rullade det helt enkelt på, svarade kommunalrådet på frågan om det hade förekommit någon kritisk debatt om förlängningen av avtalet för det Konfuciusklassrum som finns där. Och då sände ändå SR förra våren ett kritiskt reportage från Falkenbergs gymnasium, med anledning av kritiken mot Konfuciusinstituten och -klassrummen. Ingen reagerade, åtminstone inte så det hördes. Kina är ju en stormakt, som vi måste förhålla oss positiva till, var kommunalrådets inställning. Och hon är inte ensam om den.

”Den mjuka makten är osynlig, som ett magnetfält, men dragningskraften finns där och verkar över generationer. Plötsligt försvarar vi något vi aldrig trodde oss kunna vara lojala med.”

Kanske var det därför som det inte heller 2014 fördes någon kritisk debatt efter att det uppstått rabalder på en konferens för kinesiska språkstudier i Portugal. Xu Lin, chef för Konfuciusinstitutens högkvarter i Peking, blev uppretad på en programkatalog där Taiwan nämndes som ett eget land. Den officiella partilinjen är ju att Taiwan är en del av Fastlandskina. Hon såg därför till att flera blad ur katalogerna revs ur och ådrog sig mycket kritik för detta.

Detta är naturligtvis anmärkningsvärt, men än värre är att samma censur dagligen utövas utan någon som helst uppståndelse på de skolor som öppnat sina portar för en av Kina främsta soft power-kampanjer. Den kinesiske läraren på Falkenbergs gymnasium svarade, utan att tveka, att Taiwan tillhör Kina, när Epoch Times frågade honom om saken.

Inflytandet från Konfuciusinstituten och -klassrummen är subtilt, segt och långvarigt verkande – tvärtemot den tydliga, hårda och direkta politiska och militära makten. Den mjuka makten är osynlig, som ett magnetfält, men dragningskraften finns där och verkar över generationer. Plötsligt försvarar vi något vi aldrig trodde oss kunna vara lojala med.

Konfuciusinstitut och -klassrum
Konfuciusinstitut och -klassrum organiseras av den kinesiska institutionen Hanban, som lyder under Kinas utbildningsdepartement.

Verksamheten består av undervisning i kinesiska och i Kinas kultur.

Hanban avlönar de kinesiska lärare som sänds till andra länder, tar fram undervisningsmaterial, kan utrusta lokalerna samt finansiera utbytesresor mellan Kina och de utländska skolorna.

Praktiskt samarbetar skolorna där Konfuciusklassrummen och -instituten finns med en skola i Kina, ofta i en vänort, under överinseende av Hanban. Personalen som Hanban skickar utomlands rekryteras på skolor i dessa kinesiska orter.

Konfuciusinstitut och -klassrum har fått mycket kritik både i Sverige och internationellt för att införa kommunistpartiets censur och begränsa den akademiska friheten. Det förekommer även anklagelser om spionage.

 

Även Karlstad och Karlskrona har stängt Konfuciusinstituten

Censurerad Kinautbildning förlängs trots kritik