Den kinesiska dansens rika språk


Kinesisk dans har ett innehållsrikt system, är strikt i meningen precision och sammanhållning och ändå gränslös i sitt visuella språk, kapabel att skildra alla former av varelser och känslomässiga uttryck genom kroppsliga rörelser och mimik.

The Divine Performing Arts dansgrupp har nyligen avslutat sin världsturné med Chinese New Year Spectacular – en show som framgångsrikt och beundransvärt visar hur skickliga de är, inte bara i sitt uttryck i dansen. Man kommunicerar även med traditionella kinesiska värden och mytologi i den kinesiska danskonstens ofantligt rika spåk.

Michelle Ren, som dansar i huvudrollen och som är koreograf för Divine Performing Arts, beskrev skillnaderna mellan den europeiska kulturens klassiska balett och klassisk kinesisk dans:

– I klassisk balett finns specifika hållningar och positioner… Det är som när man jämför kinesiskt måleri med västerländskt, där ser man också dessa skillnader. Det kinesiska måleriet fäster större vikt vid den inre meningen och hur den uttrycks, medan västerländska målare koncentrerar sig mer på komposition, utformning och precisa detaljer. Jag tycker att det liknar de artistiska egenskaperna i dansen.

Ändå är rörelserna i klassisk balett framträdande när man börjar träna kinesiska dansare och det är uppenbart i Divine Performing Arts dans. Enligt Rens personliga erfarenheter utgör baletträningen en bra grund för den kinesiska dansen.

– Det är bra att börja med baletten eftersom den hjälper personer att stå rakt, med rak nacke, allting rakt, armarna raka… allting har en form, säger Ren.

– När vi övar kinesisk dans ägnar vi samtidigt mycket uppmärksamhet åt rytmen, innebörden, budskapen i varje rörelse, säger hon.

Kinesisk dans kan generellt sett delas in i två kategorier, klassisk dans och folkdans. Kinesisk klassisk dans är särdeles innehållsrik och överväldigande i sina uttryckssätt. Klassisk kinesisk dans har tagit till sig element från alla områden i kinesisk kultur, inklusive kinesisk opera, kampsport och andlighet, vilket har antagit olika former i olika historiska dynastier.

Ren förklarar att när hon gör koreografin till ett stycke som ska representera en aspekt från en speciell dynasti, krävs en viss grad av forskning för att på ett riktigt sätt kunna porträttera ämnet:

– När jag gjorde koreografin till dansen Damerna från Manchu-hovet var jag tvungen att gå tillbaka och studera Qing-dynastin: historien, kulturen, dräkterna. Först måste jag förstå kulturen, sen vet jag hur rörelserna ska uttryckas. Det är därifrån vi får vår inspiration, säger hon.

I det uppträdandet utförde medlemmarna i Manchu-hovet en storslagen dans ackompanjerad av kunglig Manchu-musik. Medan damerna elegant kommer in på scenen iförda höga skor, vänder de sig ut mot publiken och rör sina armar längs sidorna i mjuka vågor, som för att ge tyngd till varje steg i upprepade rörelser som är både stadiga och hypnotiska. Ren förklarar att den här speciella armrörelsen var ”så som de hälsar varandra, hälsar högre auktoriteter” i Manchu-hovet. Utöver den ändlösa inspiration som finns att tillgå ur Kinas många dynastier, erbjuder Kinas många etniska grupper en rik källa av uttryck från olika regioner och dräkter från kinesiska folkdanser.

– Den är mycket befriande och yster. Det finns maskulinitet i den, en stark känsla av oberoende… deras integritet och stolthet över att vara mongoler, sade Ren om dansen ”Att valla på mongoliska högslätter”, som hon gjort koreografin till,
I den här dansen hoppar och studsar de manliga dansarna, de framställer den typiska mongoliska färden på en hästrygg över de vida stäpperna. När de inpassar sina armar och hastigheten genom dansen kan publiken nästan känna vinden i sitt hår som om de själva var ute och red.

Dansen har en annan rörelse vilken sägs imitera vingarna av en flygande gås eller hök, där männen, som suttit av sina hästar, rör sig sakta med armarna utsträckta mot scenens fond som föreställer den mongoliska högslätten. Ackompanjerad av mongolisk sång sänker dansarna, som står på knä, sina händer baklänges in mot scenen, som om de ligger ned på grässlätten och ger uttryck för sin starka förbindelse med landet och med sina traditioner.

Hur som helst är uttrycket inte standardiserat, säger Ren.

– Det är inte fixerat som att om jag gör den här rörelsen så betyder det något speciellt. Det handlar mer om hur man framför dess innebörd. Så länge som meningen och den inre styrkan framkommer använder vi den rörelsen.

Genom sina uppträdanden har Divine Performing Arts öppnat en vid dörr som leder till att kinesisk dans uppskattas mer. Det kroppsliga uttrycket kan förstås vilket språk man än talar, men dess riktiga tolkning och utförande kan inte separeras från dess kulturella, etniska eller historiska rötter.

Översatt från originalartikel på engelska.