I åratal har experter varnat för att världen står inför en vattenkris i stor skala. Samtidigt som befolkningen stiger skjuter kravet på färskvatten i höjden, men det finns mindre vatten på jorden nu än det fanns för 2000 år sedan, när befolkningen var tre procent av vad den är i dag.
Krisen pågår sedan länge i länderna söder om Sahara i Afrika och södra Asien men bristen på färskvatten begränsas inte till ett visst område – det är något som berör hela världen. Världsbanken har sagt att bristen på färskvatten troligtvis kommer att vara en av de viktigaste faktorer som kommer att stå i konflikt med den ekonomiska utvecklingen de kommande årtiondena.
En tredjedel av världens befolkning lever i “vattenstressade” länder. Städer som Bangkok, Jakarta och Mexiko City överutnyttjar redan grundvattnet. Hydrologer säger att stora områden i norra Kina och Afrika och vissa områden i Mellanöstern, Indien, Mexiko och Nordamerika samtliga står inför allvarlig vattenbrist.
Grön revolution
Under 1960-talet kom experterna med en ny typ av larm. De förutspådde att om världens befolkning fördubblades under de kommande 30 åren, vilket förväntades, skulle en stor svältkatastrof inträffa, som kunde leda till döden för miljardtals människor. Befolkningen fördubblades, men svälten blev aldrig verklighet, tack vare att forskarna utvecklade hög avkastning från olika grödor vilket i stort sett fyllde matbehovet i de utvecklade länderna.
Det kallades för ”den gröna revolutionen” och avhjälpte i viss mån katastrofen. Men den hade en baksida då de nyframställda grödorna, förutom att de behöver åtskilligt med bekämpnings- och gödningsmedel, kräver de extremt mycket vatten. Stora konstbevattningsprojekt såväl som små dammar och brunnar byggdes, och jordbrukare började använda stora vattenmängder från underjordiska reserver – där vattnet i många fall inte fylls på. I vissa länder, såsom Indien, införde man ett system som kallades ”dubbelodling”, vilket innebar att grödorna odlades under både torra perioder och våta perioder, vilket resulterade i ökade krav på vatten.
– Som ett resultat, nu 30 år efteråt, odlar vi två gånger så mycket föda, men vi använder tre gånger så mycket vatten för att göra det, säger Fred Pearce, miljökonsult för den brittiska tidskriften ”New Scientist”.
– Den nuvarande produktionen av grödorna är verkligen mycket törstig, anser han.
När Pearce gjorde efterforskningar inför sin bok ”When the Rivers Run Dry” [När floderna torkar ut], reste han runt i världen för att undersöka färskvattensituationen. Han upptäckte att tiotals av jordens stora floder torkar ut innan de når havet, däribland Coloradofloden och Rio Grande i USA, Nilen i Egypten, Gula floden i Kina, Indus i Pakistan, Murray i Australien, Jordanfloden i Mellanöstern och Oxus i Centralasien.
Klimatförändringar och föroreningar är bidragande faktorer, men Pearce säger att huvudorsaken till bristen på färskvatten är överanvändning; en del i städer, en del i industrin, men den största mängden förbrukas i jordbruket, framför allt i torra områden.
– Vi använder helt enkelt mer vatten är vad floderna tillhandahåller. Den verkligen orsaken till att de torkar ut på dessa platser är att vi tar hela utflödet – det finns helt enkelt ingenting kvar säger Pearce.
De kanadensiska prärierna blir “vattenstressade”
Torkan i Kanada utvecklas huvudsakligen i prärieprovinserna där många lantbruk är beroende av vatten som pumpas från grundvattenkällor. I Alberta har de största floderna dämts upp för konstbevattningens skull. Och på grund av den globala uppvärmningen, minskad snömängd, mindre regnfall och mer avdunstning, förvärras problemen.
Enligt Dr. David Schindler, professor i ekologi vid Albertauniversitetet, har torkan i Saskatchewan och Alberta spridit sig i 30 till 40 år, där Sydsaskatchewanflodens system har påverkats i stor utsträckning. En snabbt ökande befolkningstillväxt till följd av Albertas blomstrande ekonomi ökar påfrestningarna ytterligare på provinsens vattentillgångar.
– I Sydsaskatchewan ser vi redan fisk som dör, låga syrevärden och dålig kvalitet på vattnet. Med ökningen av industriell användning och den befolkningsmängd som vi har samt det varma klimatet, kommer dessa problem bara att bli värre, säger Schindler.
Söder om gränsen är återkommande torka vanlig i västra USA, och några jordbruk längs Rio Grande i Texas som funnits i flera hundra år ligger nu i träda på grund av vattenbrist. I Europa har det blivit torrare i några av områdena i söder, där ökenområden i delar av Spanien, Grekland, Malta, Cypern börjat breda ut sig.
Delar av Australien har drabbats av allvarliga tendenser till torka de senaste fem åren, där mer än halva landets jordbruksområden nu torkat ut. Den australiska regeringen gick nyligen ut med ett kompensationspaket för de 72 000 lantbrukare som är berättigade akut understöd.
Pearche säger att det lätt kan uppstå “krig om vatten” i framtiden, såvida man inte vidtar åtgärder, då många av världens stora floder rinner genom flera länder. Egypten har hotat med krig mot det land som tar vatten från Nilen utan tillstånd, och Indien har grälat med Bangladesh om Ganges och med Pakistan om Indus. Det brittiska utrikesdepartementet har pekat ut vatten som en av de mest troliga orsakerna till framtida konflikter i Centralasien.
Vattenapartheid
I en rapport från FN i november uppmanade man till uppmärksamhet kring utövningen av ”vattenapartheid”: De som bor i slummen och de fattigaste av de fattiga i de utvecklade länderna får ofta betala så mycket som tio gånger mer för vatten än deras välbärgade motsvarigheter. I rapporten drog man slutsatsen att mer än 1,1 miljarder av världens befolkning inte har regelbunden tillgång till rent vatten och att det förgiftade vatten resulterar i att 1,8 miljoner barn under fem år dör runt om i världen varje år – fler än som dödas i krig, malaria, hiv/aids eller trafikolyckor.
I rapporten påtalades att tillgång till rent vatten borde betraktas som en grundläggande rättighet. Den rekommenderar att regeringar erkänner denna rättighet genom att låta alla få tillgång till ett minimum av 20 liter rent vatten per dag, och att de som inte har råd med det borde få det gratis.
Jegan Geetha, chefsföreståndare för Gramalaya, en NGO som hjälper Indiens fattiga med mikrolån för att hjälpa dem att installera vattenledningar och toaletter, säger att myndigheterna i Indien inte har något ”effektivt maskineri” på landsbygdsnivå för att upprätthålla vattenresurser. Gruppen försöker utbilda folk om vattenkvalitet och sanitära anläggningar – de två största orsakerna till att folk blir sjuka. I områden där det bara finns gemensamma toaletter utbildar Gramalaya kvinnliga självhjälpsgrupper för att sköta toaletterna. Men det är en ansträngande kamp på några platser.
– I många av områdena norr om Indien är vattentillgången dålig. I ett område i Mumbai till exempel betjänar en toalett 5440 personer, säger Geetha.”
Vattensituationen är så pass ödesdiger i Peru att den nya presidenten, som tillsattes i juli 2006, har satt vatten som den viktigaste frågan i sin agenda i landet. President Alan Garcia lovar att erbjuda dricksvatten till 2,5 miljoner människor fram till juli 2009. Grundläggande sanitära anläggningar och rent dricksvatten finns inte tillgängligt för en tredjedel av Perus förortsbor och två tredjedelar av befolkningen på landsbygden. FN uppskattar att Peru kan minska barndödligheten med 60 procent om ett funktionsdugligt kloakvattensystem installerades runt om i landet.
Blå revolution
Pearce säger att forskare nu jobbar på en “blå revolution”, vilket skulle inkludera framodling av olika slags grödor som inte behöver så mycket vatten samt är resistenta mot torka.
– Deras drive för 30 år sedan var grödor som på ett visst landområde kunde producera mer tonnage. Men nu tänker de på hur mycket tonnage som kan produceras av en given mängd vatten, därför att på de flesta håll i världen är vatten snarare än landområde den verkliga begränsningen till produktion av grödor.
Då den globala vattenförbrukningen förväntas öka med cirka 40 procent under de kommande två årtionden behöver åtgärder snart vidtas.
Man har uppskattat att mängden rent vatten som de rika länderna slösar bort skulle vara tillräckligt för att täcka behovet för alla i utvecklingsländerna som saknar tillgång till dricksvatten. Slöseriet i Montreal ligger för närvarande på 40 procent, medan det i Singapore bara är fem procent.
Pearce säger att skötseln av vatten i de flesta länder har varit lågprioriterat allt för länge, och regeringar är ovilliga att investera i kostsamma förbättringar.
– Den goda nyheten är att det finns många saker som man kan göra. Den dåliga nyheten är att folk inte har tagit sig i kragen för att göra det än, säger Pearce.
“När det gäller dessa saker brukar det vanligtvis behövas en kris innan folk agerar.”
Engelsk version: http://en.epochtimes.com/news/6-12-2/48886.html
