Den falska bilden av Kinas välstånd
En kinesisk kvinna har samlat ihop ved till matlagning intill Yangtzefloden. (Foto: Mark Ralston/AFP/Getty Images)


En amerikansk kvinna sade vid en konferens om Kina i New York att det hon tänkte på när hon hörde ordet Kina var ”det rikaste landet i världen”.

Som kinesamerikan stöter jag ofta på människor som frågar mig om de ska investera i Kina, eftersom ekonomin verkar vara så fantastisk där.

Flera faktorer kan ha bidragit till att den bilden spridits bland allmänheten. Exempelvis har regimen tillåtit vissa medborgare att bli rika under de senaste 30 årens snabba ekonomiska utveckling. Det har skapat intrycket av att hela det kinesiska samhället blivit rikare. 

Kina sitter dessutom på 1,2 biljoner dollar i amerikanska skulder, en stor del i valutareserver. Medier och  finansvärlden har beskrivit Kina som investerarnas guldgruva.

Många kinesers levnadsstandard har förbättrats avsevärt jämfört med under Maoeran. Men trots 30 års framsteg är det kinesiska samhället fortfarande mycket fattigt.

I boken ”The Next decade” pekar George Friedman på att enligt People’s Bank of China lever mindre än fem procent, cirka 60 miljoner personer, av kineserna i vad som kan definieras som medelklasshushåll (med inkomst över 20 000 dollar om året).

Sexhundra miljoner kineser lever i hushåll som tjänar mindre än 1 000 dollar om året, eller mindre än tre dollar om dagen för hela familjen. Ytterligare 440 miljoner kineser bor i hushåll som drar in mellan 1 000 och 2 000 dollar om året, eller tre till sex dollar om dagen.

Friedman konstaterar att 80 procent av Kinas befolkning lever under villkor jämförbara med fattigdomen i Afrika söder om Sahara. Många västerlänningar kanske tvivlar på dessa siffror och undrar hur det är möjligt för ett så fattigt land att äga så mycket USA-skulder.

Trots ekonomiska reformer är Kina fortfarande en statskontrollerad och centraliserad ekonomi. Kommunistregimen utnyttjar den ekonomiska utvecklingen till att legitimera sin makt och stabilisera landet.

Genom att manipulera valutans värde, lägga tunga skatter på de tillverkningsindustrier som exporterar varor till utlandet, utnyttja landets rika råvarutillgångar och den marknadsledande ställningen inom sällsynta jordarter samt hålla nere kostnaden för humankapitalet, har den kinesiska regimen samlat på sig stora reserver i utländska valutor.

Larry Lang, finansprofessor vid kinesiska universitetet i Hongkong, påstod nyligen att Kina har den högsta inkomstskatten i världen.

För att behålla en låg valutakurs som ger fördelar åt de kinesiska exportföretagen har regimen valt att köpa USA-skulder och manipulera valutan.

Köpet av skulder har också till syfte att göra USA ekonomiskt beroende av Kina som därmed får en  politisk fördel i kontakterna med den amerikansk regeringen. En effekt av det är att Förenta Staterna under mer än två decennier till största delen har ignorerat den kinesiska regimens människorättsbrott och hållit sig borta från allt och alla som Peking betraktar som fiender.

Kinas ekonomiska reformer skapades av Deng Xioaping som ville göra det möjligt för några få att bli rika först. Det är också vad den ekonomiska utvecklingen åstadkommit: bara ett fåtal har blivit rika.

År 2010 hade världens snabbast växande större ekonomi  502 000 miljonärer, enligt en studie av Julius Baer Group och CLSA Asia Pacific Markets. Förra året växte antalet miljonärer till 534 500, enligt en rapport i juni från Capgemini SA och Merill Lynch Global Wealth Managment. Kina ligger  fyra i fråga om antal rika invånare, efter USA, Japan och Tyskland.

Zhang Monan skriver i en artikel i China Daily att dessa rika familjer bara utgör 0,2 procent av landets alla hushåll, betydligt mindre än i andra länder.

I USA utgör dessa hushåll 4,1 procent och i Schweiz hela 8,4 procent. Zhang Monan uppmanar staten att höja förmögenhetsskatten för att jämna ut klyftorna.

Sociologen Zhou Xiaozheng vid Renminuniversitetet påpekade i en intervju med The China Post: ”Glöm inte att Kinas nuvarande framgångar bygger på att 300 miljoner människor utnyttjar en miljard billiga arbetare. Och det orättvisa rättssystemet och den orättvisa välståndsfördelningen gör utmaningarna ännu större.”

Kinas Ginikoefficient – ett mått på landet inkomstklyftor – ökade till alarmerande 0,47 år 2010 (den internationellt erkända varningssignalen går vid 0,4) och fruktas stiga till 0,5 för 2011, vilket skulle bli historiens högsta notering.

Också i städerna är inkomstskillnaderna enorma, med en Ginikoefficient på 0,36. Zhou Xiaozheng skyller de ojämlika lönerna på social oro, såsom självmorden vid Foxconns monteringsfabriker, upprepade fall av barn som huggits ihjäl i Shenzhen och Shanghai, samt människor som satt eld på sig själva i protest mot att deras mark eller hem exproprierats av staten och de själva tvångsförflyttats.

The Hurun Report, ett medie- och eventföretag som riktar sig till Kinas absolut rikaste, presenterade tillsammans med kinesiska privatbanker i oktober ett policydokument om kapitalförvaltningen för Kinas rikaste personer år 2011.

Vitboken bygger på en undersökning i 18 större städer och med personer med en medelförmögenhet  på 60 miljoner yuan, enligt Yangtze Evening Post.

46 procent av dem som medverkade i undersökningen svarade att de planerar att emigrera och 14 procent har redan flyttat till andra länder. En tredjedel har egendom i utlandet.

Rapporten har vållat den kinesiska regimen stora bekymmer. En av Folkets Dagblads onlineutgåvor publicerade en artikel som fördömde de rika som flyttar från Kina. Den sade också att sådan utvandring kan orsaka ekonomisk katastrof och måste begränsas.

De flesta som har bestämt sig för att lämna Kina säger att de inte tycker det känns tryggt att stanna i landet. Oron kommer sig av avsaknaden av ett oberoende rättssystem, en oförutsägbar ekonomisk politik och högt skattetryck.

Stabiliteten har högsta prioritet hos den kinesiska regimen. Den måste förlita sig på Folkets befrielsearmé och väpnade polisstyrkor för att kontrollera det ökande antalet våldsamma protester. Det måste på sikt leda till någon form av ekonomisk omfördelning.

Larry Lang är en av de få kinesiska akademiker som har sagt vad han tycker om den nuvarande ekonomiska situationen.

Ett tal han höll i Shenyang har spridits som en löpeld över internet, trots en muntlig överenskommelse med publiken om absolut sekretess. I talet sade han att samtliga officiella siffror om landets ekonomi som publiceras i tryck och på internet är påhittade.

Sanningen är, enligt Larry Lang, att den kinesiska staten redan är bankrutt. Han påstod att den kinesiska tillverkningsindustrin gick in i en lågkonjunktur redan i juli förra året och att Kinas ekonomiska sammanbott skulle börja på allvar år 2013.

Ingen vet vad som kommer att hända när den kinesiska ekonomin kollapsar eller vilka ursäkter kommunistregimen kommer att ta till för att hålla sig kvar vid makten. Övriga världen gör säkrast i att förbereda sig på denna kataklysm, istället för att bekvämt njuta av den rosenröda bild som  den kinesiska regimen målar upp.

Michael Young är kinesisk-amerikansk författare boende i Washington. Han skriver om Kina och den  kinesisk-amerikanska relationen.

Översatt från engelska.