I december 2006 såg en nätsurfare med namnet ”Molnet hemifrån” en artikel i Henans dagstidning om en 22-årig lärarinna som hade undervisat i sex år på ett avlägset berg i Anyang-regionen. Hon stannade för sina två studenters skull och frågade sin blivande make om han också kunde stanna på berget. Hon hade redan missat flera bröllopsanbud på grund av sitt jobb som lärarinna. Några internet-vänner kallar Meixiang ”den allra vackraste läraren på ett avlägset berg”.
”Molnet hemifrån” skickade sin historia till ett Shuiye-forum och fick många entusiastiska svar från andra nätanvändare. ”Molnet hemifrån” beslutade att samla ihop en grupp internetanvändare för att besöka Wang Meixiang. Före besöket åkte han för att kolla upp resvägen. Meixiang blev mycket förvånad över att få se besökaren.
Den 26 januari organiserade ”Molnet hemifrån” en resa med sju personer som skulle besöka Wang Meixiang och tog då med sig lite skolmaterial. ”Fru Wang och hennes två studenter visade oss runt på berget och vi tog några bilder. Vi frågade henne om vi fick publicera bilderna på internet. Hon sa, ’Det är inte bra att visa bilder på mig för allmänheten. Jag är van vid att vara här på berget och vill inte se främlingar.’”
Till slut övertalade han Meixiang och publicerade en artikel med rubriken ”Att besöka den allra vackraste kvinnliga läraren i de avlägsna bergen” tillsammans med fotografierna på forumet Shuiye.
Berättelsen om Meixiang
När hon hade gått ut högstadiet blev den 16-åriga Wang Meixiang den enda läraren i grundskolan i hennes by djupt inne i Taihang-bergen. Hon förstod att om inte hon tog över så skulle skolan stängas. Det slutade med att hon stöttade denna skola i sex års tid. När det ursprungliga klassrummet föll samman använde hon sitt eget hem som klassrum.
Meixiang och hennes två studenter. (Foto: Shuizhi Forum)
I takt med utvecklingen av turismen i Taihang-bergen flyttade bybor gradvis från bergen. Men Meixiang stannade envist kvar. När hon tog över för sex år sedan hade hon elva elever men sedan förra året är det bara två kvar. Människorna i bergen är mycket fattiga och många föräldrar ändrade barnens mantalsskrivningsort till platser utanför bergen så att de kunde studera och finna jobb i rikare områden. De flesta studenter som Meixiang haft de två sista åren är flickor eftersom många bybor anser det vara lite värt att ändra flickornas mantalsskrivningsort. (Mantalsskrivningsort är kommunistiska partiregler som begränsar människor till att studera eller arbeta endast i det området).
Wang MeiXiangs historia var vida känd i byn. Människor kommenterade, ”Jag hör att hon är riktigt vacker.” ”Men det viktigaste är att hon har ett gott hjärta.” ”Vi kallar henne ’den allra vackraste bylärarinnan i Kina.’”
Wang Meixiang gifte sig med en klasskamrat från grundskolan. Nu bor hon emellertid i sin mors hus då hennes elever är där.
Hon kände att det inte var rättvist mot hennes man och sade, ”Om någon vill ta min plats så ska jag åka efter det kinesiska nyåret.” Men ”barnen i bergen har inte så stora möjligheter att gå i skolan som om ingen tar över min plats så kommer jag att fortsätta undervisa här.”
När hon tillfrågades om sina önskningar sa Meixiang följande, ”Jag skulle vilja få en titta på en större stad. Det längsta jag har varit är Linzhou och jag har bara varit där två gånger. Några av mina vänner som arbetar i Zhengzhou pratar alltid om hur bra Zhengzhou är. Jag hoppas att kommer att kunna åka dit när jag har möjlighet till det.”
En liten svart tavla inramad av några träbitar är ett viktigt undervisningsverktyg för Meixiang. Fastän hon kämpar för att få allt att gå ihop är Meixiang fortfarande optimistisk.
