De legendariska kinesiska militärbluffarna kan förklaras med dagens spelteori
En bambukopia av boken "The Art of War" av Sun Tzu. En del av en samling vid University of California, Riverside. (Foto: Vlasta2/Wikimedia)


Den militära strategin som sattes i bruk av kinesiska generaler för nästan två tusen år sedan stämmer överens med den optimala strategin i dagens spelteori, enligt en ekonomisk studie publicerad i majnumret av tidskriften Journal of Peace Research.

Detaljerat beskrivet i Sun Tzu:s bok ”The Art of War” är legenden om Li Guang och hans 100 ryttare (144 f.Kr.), och Zhuge Liang och Den tomma staden (228 f.Kr.). De har i hundratals år exemplifierat krigslist där befälhavaren för en svagare armé beordrar sina trupper att bete sig som om de förberedde ett bakhåll för fienden. De vilseledande manövrerna lockade ofta de starkare arméerna till reträtt.

Ekonomerna Christopher Cotton vid University of Miami och Chang Liu vid Georgia Institute of Technology har studerat dessa militära bluffar med hjälp av spelteori för att förklara varför strategin var framgångsrik. Spelteori är en del av matematiken som började sin utveckling under 1940-talet.

”Bluffen fungerar eftersom din motståndare inte kan avgöra om du är riktigt stark eller om du bara spelar stark”, sade Cotton i ett pressmeddelande. ”Denna osäkerhet var allt som behövdes. Generalerna valde strategier som gjorde deras motståndare osäkra och denna osäkerhet var tillräckligt för att undvika konfrontation.”

Spelteori hjälper till att förklara hur framgångsrik en spelares val är beroende på de val motståndarna gör. Forskarna modellerade de två forntida strategierna med ett spel, där två spelare kunde välja attack eller reträtt och en spelare får veta motståndarens val i förväg medan den andra spelaren agerar ovetandes.

Jämvikt uppnås när spelarna inför strategier eller ”åtgärder” som åstadkommer det bästa resultatet eller ”slutresultatet”. Cotton förklarar att dessa optimala strategier kan beskrivas som en situation där ”vad jag gör bör överensstämma med vad du har valt att göra, och i åtanken på vad du har valt att göra borde jag inte vilja göra någonting annat”.

Forskarna noterade att när sannolikheten för en svag befälhavare är hög är flera olika utfall möjliga.

”När sannolikheten för en svag befälhavare är tillräckligt hög uppnås jämvikt genom mixade strategier, där den svaga generalen ibland flyr och ibland bluffar om sin styrka” står att läsa i studiens sammanfattning. ”Balansen uppnås när generalen och dess motståndare alltid agerar som de gjorde i historiska förebilderna med åtminstone en positiv sannolikhet.”

Emellertid sades de två kinesiska generalerna vara tuffa motståndare vilket tillför en annan dynamisk aspekt till spelet.

”När sannolikheten för en svag general är lägre (vilket är rimligt med tanke på det rykte Li Guang och Zhuge Liang hade) då nås det unika jämviktsläget alltid genom blufffandet av generalen och reträtt av hans motståndare,” går att läsa vidare i sammandraget.

”De spelar på ett sätt som är förenligt med vad vi skulle rekommendera dem att göra idag trots att de gjorde det två tusen år innan något av dagens verktyg för strategi hade utvecklats,” avslutar Cotton.

Dokumentet har titeln “100 Horsemen and the empty city: A game theoretic examination of deception in Chinese military legend”.

Översatt från engelska