loadingFörre kanadensiske parlamentsledamoten David Kilgour (Foto: Daniel Wang/Epoch Times)
Förre kanadensiske parlamentsledamoten David Kilgour (Foto: Daniel Wang/Epoch Times)
Opinion

David Kilgour uppmanar till religionsfrihet i Kina

David Kilgour

Följande är ett anförande presenterat av förre kanadensiske parlamentsledamoten och viceministern för Asien- och Stillahavsfrågor, David Kilgour, den 7 december 2006, vid Amnesty Internationals huvudkontor i Ottawa.

Nyligen försökte jag rikta lagstiftarnas medvetenhet mot den mardröm av organstölder som många Falun Gong-utövare genomlider i Kina (Matas-Kilgour-rapporten finns tillgänglig på 17 språk på http://organharvestinvestigation.net/.)

Vi anlände till ett nationellt parlament i Europa där vi förväntade oss att möta en grupp parlamentsledamöter, men fick veta att parlamentsledamoten som anförtrotts oss och som skulle bjuda in andra, i sista stund hade bestämt sig för att inte göra det. Han förklarade det med att hans politiska organisation är trosbaserad och Falun Gong är en annan religion än hans egen.

I alla de 26 länder som David Matas och jag nu har besökt, var för sig eller tillsammans, har jag aldrig hört en Falun Gong-utövare tala annat än positivt om andra andliga grupper sedan vår rapport kom ut. Vilken religion kan heller inte identifiera sig med Falun Gongs principer, ”sanning, godhet och tålamod”? Den inre fridfullhet och det icke-våld som dess utövare har visat upp i genomlidandet av misshandel, fängslande, tortyr och mord runt om i Kina sedan juli 1999 är slående och påminner om vad kristna tidigare genomled under romerska despoter.

Om någon tror att förföljelse av religioner har minskat de senaste århundradena, tillåt mig att påpeka att förra århundradet utan tvekan var det värsta i den kända historian vad gäller brutalitet mot troende. Man uppskattar antalet människor av alla nationaliteter som dog en för tidig död för sin tro mellan år 1900 och 2000 till förbluffande 169 miljoner, innefattande: 70 miljoner muslimer, 35 miljoner kristna, elva miljoner hinduer, nio miljoner judar, fyra miljoner buddhister, två miljoner sikher och en miljon bahá’íer.

Alltför många av dessa offer dog av våld inom eller mellan religioner, men de flesta gick under i händerna på totalitära regimer, vilka avskyr alla religioner mestadels för att de troendes djupaste lojalitet ligger någon annanstans. Stalin, Hitler, Mao och andra diktatorer har mördat oräkneliga tiotals miljoner av sina medborgare.

Denna attityd till religion är en orsak till förföljelsen som Falun Gong-utövare har genomlidit i Kina sedan mitten av 1999. En annan var dess enorma popularitet runt om i Kina på grund av dess rötter i daoismen, konfucianismen, buddhismen och andra former av kinesisk andlighet, kultur och fysiska övningar. Fram till 1999 fanns det enligt regeringens egen uppskattning fler än 70 miljoner Falun Gong-utövare i Kina – långt fler än medlemmarna i kommunistpartiet med dess ideologi av europeiskt ursprung. Dessa faktorer förklarar varför regimen utvecklade ett speciellt hat mot Falun Gong.

Falun Gong är ingen kult

Jag kan här tillägga att Kinas regerings stora osanning, det vill säga att Falun Gong är en ”ond sekt”, påminner om budskapen som regeringen i Rwanda sände om tutsierna via partimedia innan de fruktansvärda händelserna mellan april och juni 1994.

Det har varit en sådan ström av propaganda mot Falun Gong i den regeringskontrollerade medieapparaten runt om i Kina sedan mitten av 1999 att många kineser i Kina och till och med några utanför Kina olyckligtvis verkar ha accepterat partilinjen.

Tillåt mig att nämna att jag talade om faran med kulter vid en konferens vid Albertauniversitetet för några år sedan, vars text finns tillgänglig på min blogg (david-kilgour.com). En bättre källa i ämnet är professor David Ownby vid Montreals universitet, som citeras i vår rapport och som gjorde specifik forskning om Falun Gong.

Han kom fram till:

  • Falun Gong-utövare i Nordamerika är välutbildade och tenderar att leva i kärnfamiljer. Många arbetar med datorer eller inom finanssektorn; några är ingenjörer.
  • Falun Gong-utövare har inga finansiella skyldigheter till sitt trossamfund; likaså lever de inte isolerat, samt är laglydiga.
  • Falun Gong är inte en sekt.

Ownsbys slutsats överrensstämmer med många av de oberoende forskarna, inklusive David Matas och jag själv. Bland det 70-tal länder där det finns, är det bara ett, Kina (och möjligtvis Singapore), där dess utövare inte verkar betraktas som goda medborgare och exemplariska medlemmar i sina respektive samhällen.

Odelbar religiös frihet

En forskare som studerade förföljelse av religioner i Kina förmodade för flera år sedan att det varje vecka troligen var lika många kristna medverkande på gudstjänster där – mestadels hållna i hemlighet – som i det öppna i Europa. Om man står upp för principerna bakom FN:s deklaration om universella mänskliga rättigheter för en andlig grupp som Falun Gong, skulle parlamentsledamoten som nämndes ovan till slut försvara religionsfrihet generellt sett i Kina. Kinas konstitution påstår att dess medborgare ”åtnjuter religions- och trosfrihet” (art. 36), fastän de som är utanför de så kallade ”patriotiska kyrkorna” inte tillåts att utöva sin tro.

Faktum är att Kinas regering betraktar alla andliga grupper som vilseledda, avvikelser och misstag i enlighet med Karl Marx dialektiska materialism. Gå in på till exempel Google.ca och sök på ”Chinese government persecution of Christians” (kinesiska regeringen förföljelse av kristna) och hela 835 000 träffar kommer upp, många av dem djupt skrämmande. Byt ut ”Christians” (kristna) mot någon annan grupp och du får:

Muslims (muslimer) – 772 000 träffar
Democrats (demokrater) – 812 000
Women (kvinnor) – 837 000
Athletes (friidrottare) – 110 000
Falun Gong – 481 000
Tibetans (tibetaner) – ungefär 400 000
Gays and lesbians (bögar och lesbiska)– 226 000
Uyghurs (Uigurer) – 989 000
Journalists (journalister) – ungefär 750 000
Lawyers (advokater) – 651 000
Investors (investerare) – 323 000
Entrepreneurs (entreprenörer) – 293 000

I det senaste numret av den viktiga publikationen China Rights Forum, publicerad av NGO:n Human Rights in China (www.hriChina.org), finns det en lista över kända personer i Kina indelade i kategorier, som kommer att sitta i fängelse under Olympiska spelen i Peking 2008:

Demokratirörelsen 1989 – 70 personer; Etniska minoriteter: Inre Mongoliet – 1, Xinjiang – 38, Tibet – 33; Kinas demokratiska parti – 12; Internetjournalister – 40; Arbetare – 16; Katoliker – 26; Protestanter – 39; Falun Gong – 68.

Utan tvekan anger listan ett för litet antal personer i alla kategorier, framförallt Falun Gong, vilka mestadels är i tvångsarbetsläger (vilka inte är fängelser i den här listan). Där får de tillverka produkter för export, inklusive juldekorationer, som kränker WTO:s föreskrifter. Fördelningen över kategorierna pekar på den sanna naturen hos Kinas regim.

Googla ”Chinese government corruption” (kinesiska regeringens korruption) och du får 1,7 miljoner träffar. ”Chinese government secretly executed” (kinesiska regeringen i hemlighet avrättade) ger 714 000. Förmodligen relaterar några av dessa till de tre kristna som dödades i hemlighet i fängelse i västra Kina i slutet av november: Xu Shuangfu, Li Maoxing and Wang Jun. Xu ledde en kyrka med av allt att döma fler än 500 000 anhängare i landet. Deras advokat sade att de dömdes efter bekännelse av tortyr. En annan som fångade min uppmärksamhet var ”Government of China denies (Kinas regering förnekar), vilken gav hela två miljoner träffar. Regeringen specialiserar sig på förnekelser, även av sådana saker som huruvida det fanns en sars-epedemi 2003 i Kina, huruvida någon dog på Himmelska fridens torg 1989 och huruvida den säljer organ av Falun Gong-samvetsfångar.

Kinas folk förödmjukat

Det kinesiska folket, med all sin historia, kultur, konst och annat som skapats under mer än 5 000 år, fortsätter att förödmjukas av det totalitära och korrupta parti som haft makten sedan 1949. Befolkningen är bland den mest hårt arbetande på jorden, men exploateras på åtskilliga sätt av den egna regeringen. Om du betvivlar detta, undersök några av de många kampanjer som partiet satt igång mot medborgarna sedan 1950, inklusive:

  • Terrorkampanjen under 1950-talet, under en period där så många som tre miljoner medborgare avrättades.
  • Anti-höger-kampanjen 1957, i vilken omkring 300 000 av nationens intellektuella arresterades, fängslades och utsattes för ”omskolning” för att ha kritiserat partiets politik.
  • Det stora språnget 1959-61, i vilken en fruktansvärd svält orsakad av Maos tvångskollektivisering av lantbruk och industri ledde till döden för uppskattningsvis 30 miljoner människor.
  • Kulturrevolutionen 1966-76, vilken drog ned landet i kaos, förnekade en hel generation god utbildning och innebar kanske ytterliggare två miljoner dödade utan någon i mänskliga termer försvarlig orsak.
  • Massakern på Himmelska fridens torg 1989.

Regeringen med Hu Jintao och Wen Jia Bao i spetsen visar i dag liten vilja att lära av människorättskatastrofer i det förflutna. I ett möte nyligen med ledare för Amnesty Internationals i flera länder drog man enhälligt slutsatsen att mänskliga rättigheter sannerligen har försämrats kraftigt runt om i Kina de senaste två åren. Om denna trend fortsätter, vilken idrottsmans, regerings, företags eller åskådares samvete kommer att vilja ha någonting att göra med de Olympiska spel som hålls i Peking 2008?

När Kinas regering ansökte om de kommande spelen åtog man sig att förbättra mänskliga rättigheter; den fortsätter att gå raskt i den motsatta riktningen. Kan en regeringen som agerar i strid mot den olympiska andan få förtroendet att behålla andra åtagande i frågan om OS ? Om inte, borde inte den Internationella olympiska kommittén flytta evenemanget till någon av de andra städer som ansökt om att stå värd för dem.

Ekonomin i Mittens Rike

Detta för mig slutligen till Kinas ekonomi, som vi alla vet har haft en fenomenal tillväxtgrad sedan slutet av 1970-talet. Som den australiensiske Paul Monk sade i sin bok från 2005, ”Thunder From The Quiet Zone”: genom att börja med ett mycket lågt BNP på 106 miljoner amerikanska dollar 1970 stod Kinas ekonomi 2004 vid 1,3 biljoner, vilket är i samma storleksordning som producerades av 32 miljoner kanadensare det året. Man måste vidare ha i åtanke att även med en sådan tillväxt var Kinas ekonomi 2004 till exempel mindre än tolv procent av USA:s totala bruttoekonomi. Kinas BNP per capita låg på 1 200 US dollar det året vilket var omkring fem procent av Kanadas nivå.

Min egen åsikt är att den speciella modell av kapitalism som Deng Xiaoping släppte lös i slutet av 1970-talet i grund och botten är hjärtlös och inte bara i avsaknad av, utan har också mycket långt kvar till ett tillräckligt socialt skyddsnät. Allting, inklusive arbetsförhållanden, miljön och konsekvenserna för människor med arbeten i andra länder offras för att producera billiga konsumtionsvaror för export. De flesta kinesiska arbetare exploateras obarmhärtigt av vad som kan kallas en köttätande ekonomi, vilken skulle göra amerikanska rånarbaroner på 1800-talet gröna av avund. Kanske illustreras dess omänskliga drag bäst i verkställandet av mord på Falun Gong-samvetsfångar för att sälja vitala organ, ofta till utlänningar. Summorna som betalas för ”organturismen” är enorma.

Det finns ingen rättsenlig lag i Kina så som vi känner begreppet; domstolarna är mestadels teatrar där domare normalt meddelar beslut fattade av lokala partikommittéer. För inte så länge sedan avslog till exempel Pekings appellationsdomstol en begäran från New York Times skribent Zhao Yan. Hans advokat påpekade efteråt att hans klient inte tilläts kalla in vittnen eller lägga fram vissa bevis.

Dessutom fick världen nyligen veta att Gao Zhisheng, en av Kinas bästa och modigaste advokater, anklagats [och dömts] för ”anstiftan till omstörtande verksamhet” efter att ha hållits i fängelse utan domslut sedan mitten av augusti. Nyheterna har berättat att polisen misshandlat hans fru allvarligt och även trakasserat deras två unga barn. Det påminner oss om sådant som pågår i regimer såsom Omar el-Bashirs Sudan, General Than Shwes Burma, Kim Jung-Ils Nordkorea och Robert Mugabes Zimbabwe, vilka inte av slump är nära förbundna med herrarna Hu och Wens regim.

Slutsats

Människors värdighet är okränkbar runtom i världen. Alla trossamfund och medlemmar av andra civila samfund borde till fullo förenas kring frågor som de Falun Gong-utövare alltför länge har plågats med dagligen i hela Kina. Om folk i de fria samhällena runt om i världen inte förenar sig kring sådana angelägenheter så kommer några av världens ungefär 40 kvarvarande diktaturer bara att upprepa de fruktansvärda ödeläggelserna från det senaste århundradet.

Här är några specifika metoder som vi kan använda för att visa [vårt] engagemang för de grundläggande friheterna i Kina:

1. Använd varje politiskt, diplomatiskt och ekonomiskt möte till att ta upp och sätta fokus på religiös frihet med Pekings regering. Låt oss själva också ta till vara varje tillfälle att ta upp sådana angelägenheter med vilken som helst officiell besökare från Kina.
2. Dialoger om mänskliga rättigheter borde hållas i de offentliga forumen, inte bakom stängda dörrar, därför att de är angelägenheter av vittomfattande […] intresse.
3. […] Kina-relationer bör baseras på fundamentala mänskliga värderingar, inte enbart kommersiella intressen. Ett demokratiskt och öppet samhälle i Kina är i det långa loppet intresserat av frid, välgång och säkerhet för världen.
4. Ökade finansiella medel [sätts in] för att stödja religiös frihet i Kina, i likhet med hur demokratirörelser på andra på andra håll bistås.
5. Parlamentet bör hindra våra företag från att tillhandahålla förtryckande teknologier till Kinas regering, såsom övervakningsanordningar och vapen, och
6. Hålla täta konferenser för att uppmärksamma frågor rörande religiös frihet i Kina.

Översatt från engelska: http://en.epochtimes.com/news/6-12-9/49114.html

Mest lästa

Rekommenderat

loadingFörre kanadensiske parlamentsledamoten David Kilgour (Foto: Daniel Wang/Epoch Times)
Förre kanadensiske parlamentsledamoten David Kilgour (Foto: Daniel Wang/Epoch Times)
Opinion

David Kilgour uppmanar till religionsfrihet i Kina

David Kilgour

Följande är ett anförande presenterat av förre kanadensiske parlamentsledamoten och viceministern för Asien- och Stillahavsfrågor, David Kilgour, den 7 december 2006, vid Amnesty Internationals huvudkontor i Ottawa.

Nyligen försökte jag rikta lagstiftarnas medvetenhet mot den mardröm av organstölder som många Falun Gong-utövare genomlider i Kina (Matas-Kilgour-rapporten finns tillgänglig på 17 språk på http://organharvestinvestigation.net/.)

Vi anlände till ett nationellt parlament i Europa där vi förväntade oss att möta en grupp parlamentsledamöter, men fick veta att parlamentsledamoten som anförtrotts oss och som skulle bjuda in andra, i sista stund hade bestämt sig för att inte göra det. Han förklarade det med att hans politiska organisation är trosbaserad och Falun Gong är en annan religion än hans egen.

I alla de 26 länder som David Matas och jag nu har besökt, var för sig eller tillsammans, har jag aldrig hört en Falun Gong-utövare tala annat än positivt om andra andliga grupper sedan vår rapport kom ut. Vilken religion kan heller inte identifiera sig med Falun Gongs principer, ”sanning, godhet och tålamod”? Den inre fridfullhet och det icke-våld som dess utövare har visat upp i genomlidandet av misshandel, fängslande, tortyr och mord runt om i Kina sedan juli 1999 är slående och påminner om vad kristna tidigare genomled under romerska despoter.

Om någon tror att förföljelse av religioner har minskat de senaste århundradena, tillåt mig att påpeka att förra århundradet utan tvekan var det värsta i den kända historian vad gäller brutalitet mot troende. Man uppskattar antalet människor av alla nationaliteter som dog en för tidig död för sin tro mellan år 1900 och 2000 till förbluffande 169 miljoner, innefattande: 70 miljoner muslimer, 35 miljoner kristna, elva miljoner hinduer, nio miljoner judar, fyra miljoner buddhister, två miljoner sikher och en miljon bahá’íer.

Alltför många av dessa offer dog av våld inom eller mellan religioner, men de flesta gick under i händerna på totalitära regimer, vilka avskyr alla religioner mestadels för att de troendes djupaste lojalitet ligger någon annanstans. Stalin, Hitler, Mao och andra diktatorer har mördat oräkneliga tiotals miljoner av sina medborgare.

Denna attityd till religion är en orsak till förföljelsen som Falun Gong-utövare har genomlidit i Kina sedan mitten av 1999. En annan var dess enorma popularitet runt om i Kina på grund av dess rötter i daoismen, konfucianismen, buddhismen och andra former av kinesisk andlighet, kultur och fysiska övningar. Fram till 1999 fanns det enligt regeringens egen uppskattning fler än 70 miljoner Falun Gong-utövare i Kina – långt fler än medlemmarna i kommunistpartiet med dess ideologi av europeiskt ursprung. Dessa faktorer förklarar varför regimen utvecklade ett speciellt hat mot Falun Gong.

Falun Gong är ingen kult

Jag kan här tillägga att Kinas regerings stora osanning, det vill säga att Falun Gong är en ”ond sekt”, påminner om budskapen som regeringen i Rwanda sände om tutsierna via partimedia innan de fruktansvärda händelserna mellan april och juni 1994.

Det har varit en sådan ström av propaganda mot Falun Gong i den regeringskontrollerade medieapparaten runt om i Kina sedan mitten av 1999 att många kineser i Kina och till och med några utanför Kina olyckligtvis verkar ha accepterat partilinjen.

Tillåt mig att nämna att jag talade om faran med kulter vid en konferens vid Albertauniversitetet för några år sedan, vars text finns tillgänglig på min blogg (david-kilgour.com). En bättre källa i ämnet är professor David Ownby vid Montreals universitet, som citeras i vår rapport och som gjorde specifik forskning om Falun Gong.

Han kom fram till:

  • Falun Gong-utövare i Nordamerika är välutbildade och tenderar att leva i kärnfamiljer. Många arbetar med datorer eller inom finanssektorn; några är ingenjörer.
  • Falun Gong-utövare har inga finansiella skyldigheter till sitt trossamfund; likaså lever de inte isolerat, samt är laglydiga.
  • Falun Gong är inte en sekt.

Ownsbys slutsats överrensstämmer med många av de oberoende forskarna, inklusive David Matas och jag själv. Bland det 70-tal länder där det finns, är det bara ett, Kina (och möjligtvis Singapore), där dess utövare inte verkar betraktas som goda medborgare och exemplariska medlemmar i sina respektive samhällen.

Odelbar religiös frihet

En forskare som studerade förföljelse av religioner i Kina förmodade för flera år sedan att det varje vecka troligen var lika många kristna medverkande på gudstjänster där – mestadels hållna i hemlighet – som i det öppna i Europa. Om man står upp för principerna bakom FN:s deklaration om universella mänskliga rättigheter för en andlig grupp som Falun Gong, skulle parlamentsledamoten som nämndes ovan till slut försvara religionsfrihet generellt sett i Kina. Kinas konstitution påstår att dess medborgare ”åtnjuter religions- och trosfrihet” (art. 36), fastän de som är utanför de så kallade ”patriotiska kyrkorna” inte tillåts att utöva sin tro.

Faktum är att Kinas regering betraktar alla andliga grupper som vilseledda, avvikelser och misstag i enlighet med Karl Marx dialektiska materialism. Gå in på till exempel Google.ca och sök på ”Chinese government persecution of Christians” (kinesiska regeringen förföljelse av kristna) och hela 835 000 träffar kommer upp, många av dem djupt skrämmande. Byt ut ”Christians” (kristna) mot någon annan grupp och du får:

Muslims (muslimer) – 772 000 träffar
Democrats (demokrater) – 812 000
Women (kvinnor) – 837 000
Athletes (friidrottare) – 110 000
Falun Gong – 481 000
Tibetans (tibetaner) – ungefär 400 000
Gays and lesbians (bögar och lesbiska)– 226 000
Uyghurs (Uigurer) – 989 000
Journalists (journalister) – ungefär 750 000
Lawyers (advokater) – 651 000
Investors (investerare) – 323 000
Entrepreneurs (entreprenörer) – 293 000

I det senaste numret av den viktiga publikationen China Rights Forum, publicerad av NGO:n Human Rights in China (www.hriChina.org), finns det en lista över kända personer i Kina indelade i kategorier, som kommer att sitta i fängelse under Olympiska spelen i Peking 2008:

Demokratirörelsen 1989 – 70 personer; Etniska minoriteter: Inre Mongoliet – 1, Xinjiang – 38, Tibet – 33; Kinas demokratiska parti – 12; Internetjournalister – 40; Arbetare – 16; Katoliker – 26; Protestanter – 39; Falun Gong – 68.

Utan tvekan anger listan ett för litet antal personer i alla kategorier, framförallt Falun Gong, vilka mestadels är i tvångsarbetsläger (vilka inte är fängelser i den här listan). Där får de tillverka produkter för export, inklusive juldekorationer, som kränker WTO:s föreskrifter. Fördelningen över kategorierna pekar på den sanna naturen hos Kinas regim.

Googla ”Chinese government corruption” (kinesiska regeringens korruption) och du får 1,7 miljoner träffar. ”Chinese government secretly executed” (kinesiska regeringen i hemlighet avrättade) ger 714 000. Förmodligen relaterar några av dessa till de tre kristna som dödades i hemlighet i fängelse i västra Kina i slutet av november: Xu Shuangfu, Li Maoxing and Wang Jun. Xu ledde en kyrka med av allt att döma fler än 500 000 anhängare i landet. Deras advokat sade att de dömdes efter bekännelse av tortyr. En annan som fångade min uppmärksamhet var ”Government of China denies (Kinas regering förnekar), vilken gav hela två miljoner träffar. Regeringen specialiserar sig på förnekelser, även av sådana saker som huruvida det fanns en sars-epedemi 2003 i Kina, huruvida någon dog på Himmelska fridens torg 1989 och huruvida den säljer organ av Falun Gong-samvetsfångar.

Kinas folk förödmjukat

Det kinesiska folket, med all sin historia, kultur, konst och annat som skapats under mer än 5 000 år, fortsätter att förödmjukas av det totalitära och korrupta parti som haft makten sedan 1949. Befolkningen är bland den mest hårt arbetande på jorden, men exploateras på åtskilliga sätt av den egna regeringen. Om du betvivlar detta, undersök några av de många kampanjer som partiet satt igång mot medborgarna sedan 1950, inklusive:

  • Terrorkampanjen under 1950-talet, under en period där så många som tre miljoner medborgare avrättades.
  • Anti-höger-kampanjen 1957, i vilken omkring 300 000 av nationens intellektuella arresterades, fängslades och utsattes för ”omskolning” för att ha kritiserat partiets politik.
  • Det stora språnget 1959-61, i vilken en fruktansvärd svält orsakad av Maos tvångskollektivisering av lantbruk och industri ledde till döden för uppskattningsvis 30 miljoner människor.
  • Kulturrevolutionen 1966-76, vilken drog ned landet i kaos, förnekade en hel generation god utbildning och innebar kanske ytterliggare två miljoner dödade utan någon i mänskliga termer försvarlig orsak.
  • Massakern på Himmelska fridens torg 1989.

Regeringen med Hu Jintao och Wen Jia Bao i spetsen visar i dag liten vilja att lära av människorättskatastrofer i det förflutna. I ett möte nyligen med ledare för Amnesty Internationals i flera länder drog man enhälligt slutsatsen att mänskliga rättigheter sannerligen har försämrats kraftigt runt om i Kina de senaste två åren. Om denna trend fortsätter, vilken idrottsmans, regerings, företags eller åskådares samvete kommer att vilja ha någonting att göra med de Olympiska spel som hålls i Peking 2008?

När Kinas regering ansökte om de kommande spelen åtog man sig att förbättra mänskliga rättigheter; den fortsätter att gå raskt i den motsatta riktningen. Kan en regeringen som agerar i strid mot den olympiska andan få förtroendet att behålla andra åtagande i frågan om OS ? Om inte, borde inte den Internationella olympiska kommittén flytta evenemanget till någon av de andra städer som ansökt om att stå värd för dem.

Ekonomin i Mittens Rike

Detta för mig slutligen till Kinas ekonomi, som vi alla vet har haft en fenomenal tillväxtgrad sedan slutet av 1970-talet. Som den australiensiske Paul Monk sade i sin bok från 2005, ”Thunder From The Quiet Zone”: genom att börja med ett mycket lågt BNP på 106 miljoner amerikanska dollar 1970 stod Kinas ekonomi 2004 vid 1,3 biljoner, vilket är i samma storleksordning som producerades av 32 miljoner kanadensare det året. Man måste vidare ha i åtanke att även med en sådan tillväxt var Kinas ekonomi 2004 till exempel mindre än tolv procent av USA:s totala bruttoekonomi. Kinas BNP per capita låg på 1 200 US dollar det året vilket var omkring fem procent av Kanadas nivå.

Min egen åsikt är att den speciella modell av kapitalism som Deng Xiaoping släppte lös i slutet av 1970-talet i grund och botten är hjärtlös och inte bara i avsaknad av, utan har också mycket långt kvar till ett tillräckligt socialt skyddsnät. Allting, inklusive arbetsförhållanden, miljön och konsekvenserna för människor med arbeten i andra länder offras för att producera billiga konsumtionsvaror för export. De flesta kinesiska arbetare exploateras obarmhärtigt av vad som kan kallas en köttätande ekonomi, vilken skulle göra amerikanska rånarbaroner på 1800-talet gröna av avund. Kanske illustreras dess omänskliga drag bäst i verkställandet av mord på Falun Gong-samvetsfångar för att sälja vitala organ, ofta till utlänningar. Summorna som betalas för ”organturismen” är enorma.

Det finns ingen rättsenlig lag i Kina så som vi känner begreppet; domstolarna är mestadels teatrar där domare normalt meddelar beslut fattade av lokala partikommittéer. För inte så länge sedan avslog till exempel Pekings appellationsdomstol en begäran från New York Times skribent Zhao Yan. Hans advokat påpekade efteråt att hans klient inte tilläts kalla in vittnen eller lägga fram vissa bevis.

Dessutom fick världen nyligen veta att Gao Zhisheng, en av Kinas bästa och modigaste advokater, anklagats [och dömts] för ”anstiftan till omstörtande verksamhet” efter att ha hållits i fängelse utan domslut sedan mitten av augusti. Nyheterna har berättat att polisen misshandlat hans fru allvarligt och även trakasserat deras två unga barn. Det påminner oss om sådant som pågår i regimer såsom Omar el-Bashirs Sudan, General Than Shwes Burma, Kim Jung-Ils Nordkorea och Robert Mugabes Zimbabwe, vilka inte av slump är nära förbundna med herrarna Hu och Wens regim.

Slutsats

Människors värdighet är okränkbar runtom i världen. Alla trossamfund och medlemmar av andra civila samfund borde till fullo förenas kring frågor som de Falun Gong-utövare alltför länge har plågats med dagligen i hela Kina. Om folk i de fria samhällena runt om i världen inte förenar sig kring sådana angelägenheter så kommer några av världens ungefär 40 kvarvarande diktaturer bara att upprepa de fruktansvärda ödeläggelserna från det senaste århundradet.

Här är några specifika metoder som vi kan använda för att visa [vårt] engagemang för de grundläggande friheterna i Kina:

1. Använd varje politiskt, diplomatiskt och ekonomiskt möte till att ta upp och sätta fokus på religiös frihet med Pekings regering. Låt oss själva också ta till vara varje tillfälle att ta upp sådana angelägenheter med vilken som helst officiell besökare från Kina.
2. Dialoger om mänskliga rättigheter borde hållas i de offentliga forumen, inte bakom stängda dörrar, därför att de är angelägenheter av vittomfattande […] intresse.
3. […] Kina-relationer bör baseras på fundamentala mänskliga värderingar, inte enbart kommersiella intressen. Ett demokratiskt och öppet samhälle i Kina är i det långa loppet intresserat av frid, välgång och säkerhet för världen.
4. Ökade finansiella medel [sätts in] för att stödja religiös frihet i Kina, i likhet med hur demokratirörelser på andra på andra håll bistås.
5. Parlamentet bör hindra våra företag från att tillhandahålla förtryckande teknologier till Kinas regering, såsom övervakningsanordningar och vapen, och
6. Hålla täta konferenser för att uppmärksamma frågor rörande religiös frihet i Kina.

Översatt från engelska: http://en.epochtimes.com/news/6-12-9/49114.html

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024