Därför ogillar Peking utredningen om det sänkta sydkoreanska fartyget
Det sänkta skeppet Cheonan på väg upp ur havsdjupet. (Foto: Korean Times)


Relationen mellan den kinesiska kommunistregimen och Nordkorea har uppmärksammats sedan en internationell utredning kommit fram till att det var en nordkoreansk torped som sänkte det sydkoreanska örlogsfartyget Cheonan. Det är uppmärksamhet som Peking ogillar.

Torpedattacken kom inte som någon överraskning. Nordkorea är ett hårdfört land som bland annat framhärdat i att testa kärnvapen.

Sydkorea har reagerat med ett imponerade lugn. Trots att attacken är något av en krigshandling lade Sydkorea inte omedelbart skulden på Nordkorea. Enligt Sydkoreas president Lee Myaung-bak ”beaktades de alla möjligheter” och en omfattande utredning inleddes.

Först när övertygade bevisning hade kommit fram, bland annat torpedfragment med nordkoreansk gravering, drog Sydkorea slutsatsen att Nordkorea bar ansvaret. Innan den rapporten offentliggjordes fick mer än 30 länder information om händelsen, däribland Kina, Japan och Ryssland. Sydkoreas president Lee reste också till Peking för att informera om situationen.

Att Sydkorea nu uppmanar till ett fördömande av Nordkorea är helt naturligt. USA:s president Barack Obama har uttryckte sitt fulla förtroende och stöd för den sydkoreanska regeringens reaktion. Vita Huset gjorde ett uttalande som starkt fördömde Nordkorea och USA samarbetar nu med Sydkorea för att införa sanktioner mot Nordkorea.

I skarp kontrast till detta var Peking inte alls positivt till uppgifterna om att Nordkorea låg bakom attacken. Först vägrade kinesiska makthavare att lyssna till rapporten när president Lee presenterade den vid ett toppmöte mellan Kina och Sydkorea den 30 april, med ursäkten att den ännu inte var offentliggjord. Därefter fördröjde de alla försök att informera dem innan undersökningen blev offentlig.

Peking arrangerade efter det ett ovanligt högprofilerat besök i Kina av Nordkoreas ledare Kim Jong Il, i syfte att höja Kims status, pressa Lee till tystnad och minska Sydkoreas och det internationella samfundets vilja att vidta åtgärder.

När Zhang Xinsen, Kinas nye ambassadör i Sydkorea, nyligen besökte landets politiker träffade han endast oppositionsföreträdare och inga från det styrande partiet. I mötena med oppositionsledarna ska han ha sagt att det inte finns några övertygande bevis för vem som sänkte krigsfartyget Cheonan. Det var ett sätt för den kinesiska regimen att visa att den inte godtar den bevisning som Sydkorea presenterat.

Zhang Xinsen vägrade också att närvara vid ett möte där de sydkoreanska myndigheterna presenterade resultat från undersökningen. Istället skickade han lägre representanter.

När Sydkorea offentliggjorde resultaten av undersökningen uppmanade det kinesiska utrikesdepartementet på ett opartiskt sätt ”alla inblandade att vara lugna, iaktta självkontroll och på ett lämpligt sätt hantera relevanta frågor”. Nyhetsbyrån Xinhua kommenterade sedan Nordkoreas motstånd och starka reaktion med att Nordkorea kommer besvara detta med ”fullt krig”

Varför är då Peking så illa berört av sanningen om sänkningen av krigsfartyget? Det finns flera orsaker bakom det:

För det första är det högst troligt att Peking tidigt kände till allt om händelsen. Som den främste uppbackaren av Nordkorea är det uteslutet att Peking inte var informerat om en sådan viktig händelse. Det förklarar varför Peking upprepade gånger vägrade lyssna till undersökningsresultaten; Sydkoreas påstridiga försök generade Peking eftersom det låtsades som att det inget visste. Peking sände medvetet lägre representanter till presentationen för att dels visa sin avvisande hållning, dels ge Sydkorea en läxa.

För det andra blottlade sanningen bakom händelsen Pekings stöd till Nordkorea, vilket försatte Peking i knipa. Det kinesiska kommunistpartiets beskydd av Nordkorea är väl känt. Kinas regim håller i Nordkoreas ekonomiska livlinor och förser landet med avancerad militär teknologi. 90 procent av Nordkoreas oljebehov, 80 procent av dess konsumtionsvaror och 45 procent av livsmedlen tillhandahålls av Kina.

Tack vare Kinas ekonomiska stöd kan Nordkorea utveckla sin militära industri, innefattande tillverkningen av torpeder och andra vapen. Bara med stöd av den kinesiska regimen vågade Nordkorea genomföra attackerna. Och så fort sänkningen av Chenoan blev känd skulle världens uppmärksamhet dras till de styrande i Kina.

Å ena sidan måste Peking följa den internationella trenden med sanktioner mot Nordkorea, vilken försvagar Nordkoreas kraft. Det i sin tur minskar den kinesiska regimens möjligheter att utmana USA med hjälp av Nordkorea. Om Kina å andra sidan går emot det internationella samfundet och lägger veto mot sanktioner i FN:s säkerhetsråd, trots de bevis som Sydkorea kommit med, så isolerar Kina sig och måste ge upp anspråk på att vara ”neutralt” och ”opartiskt”

Det var i detta sammanhang som den kinesiska regimen fick ta till metoder som att vägra lyssna och förneka resultaten, ordna ett Kinabesök för Kim Jong-Il och uppmana alla inblandade att ta det lugnt, för att dölja eller tona ner händelsens betydelse. Den försökte också förringa sin relation med Nordkorea. Den iscensatte en händelse där Kim Jong-Il, som uppretad på Kinas premiärminister Wen Jiabao, avbröt besöket i förtid och publicerade ett ”högtidligt uttalande” om Nordkoreas påstådda framgång i att skapa atomfusion.

För det tredje påvisar händelsen att Kinas strategi för att skapa vänskapliga relationer med båda Nord- och Sydkorea kollapsat. Den kinesiska regimen har både bildat en militärallians med Nordkorea på och ingått ett ”strategiskt partnerskap” med Sydkorea i syfte att ställa sig emellan det och USA.

Sänkningen av Chenoan tvingade den kinesiska regimen att visa sina rätta färger; den att stödde Nordkorea och satte press på Sydkorea. Det är naturligt att kommunistpartiet visar ilska över detta. Nyhetsbyrån Xinhua tryckte på att Nordkorea kommer att starta ”fullt krig”, vilket i själva verket var ett hot från det kinesiska kommunistpartiet självt.

Händelsens konsekvenser växer snabbt. För det kinesiska kommunistpartiets del beror den besvärliga situationen ironiskt nog på allt för mycket intrigerande.