Vissa händelser förändrar sättet vi uppfattat världen på: Det som verkade fast visade sig vara flyktigt och institutioner som verkade vara solida var i själva verket sönderfallande.

En sådan transformerande händelse var den kinesiske politikern och tjänstemannen Wang Lijuns plötsliga uppdykande på det amerikanska konsulatet i Chengdu den 6 februari. Epoch Times har rapporterat om den i flera artiklar den senaste tiden.

Wang Lijun var tidigare vice borgmästare och polischef på provinsnivå i Chongqing, i västra Kina. Enligt en amerikansk tjänsteman som citerades av Washington Free Beacon samt den kinesiskspråkiga webbsajten Boxun, hade Wang begett sig till Chengdu för att hoppa av till USA, men vägrades asyl.

Wang Lijuns försök till avhopp låter som något från en spionroman.

Den 2 februari fråntog Bo Xilai, ledare för kommunistpartiet i Chongching, Wang Lijun uppdraget som polischef och degraderade honom från förste till sjunde vice borgmästare.

Enligt Boxun hade Bo Xilai en kontakt på Central Commission for Discipline Inspection (CCDI), ett hemlighetsfullt och samtidigt inflytelserikt partiorgan som undersöker och bestraffar kadrer som misstänks för korruption. Från denna källa fick Bo veta att organet hade inlett en utredning av Wang.

Under Bo Xilais femåriga styre i Chongching har Wang varit hans hantlangare. Wang har bland annat haft ansvar för Bos ”Slår mot de svarta”-kampanj. Den påstods vara riktad mot maffian men har utnyttjats som ett politiskt vapen.

Affärsmän har fängslats och deras tillgångar har beslagtagits. Även tjänstemän som placerats på sina poster av Bo Xilai har satts bakom galler och Wangs företrädare som ledare för Chongqings byrå för offentlig säkerhet, Wen Qiang, avrättades. Wang riktade insatserna endast mot personer som Bo inte kontrollerade.

Wang visste var liken låg begravda i Chongqing, bokstavligt talat. Bo insåg att CCDI försökte komma åt honom genom att undersöka Wang, så han kastade sin gamle kumpan överbord. Han lät också gripa 19 av Wangs nära medarbetare. Enligt Boxun dödades två av dem och flera torterades. En ska ha begått självmord.

Bo anlitade poliser för att dessa skulle övervaka sin chef dygnet runt. Wang som visste vad som drabbat medarbetarna upprätthöll en oberörd fasad. I en intervju den 5 februari talade han lugnt om utmaningarna inom sina nya ansvarsområden, bland annat miljö och utbildning, men fruktade hela tiden att bli mördad.

Dagen efter förklädde han sig, gick förbi poliserna som var posterade utanför det flerfamiljshus han bor i, satte sig i en civil personbil som han körde i fyra timmar västerut till Chengdu. Med en för ändamålet anskaffad mobiltelefon ringde han det amerikanska konsulatet och berättade att han var på väg dit och ville ge en intervju.

Wang tillbringade mer än 24 timmar på konsulatet. Enligt en amerikansk statstjänsteman som tidigare arbetat med asylansökningar i Kina och citerades av Washington Free Beacon hade det räckt att han stannade över natten för att bli förhörd.

Under tiden upptäckte Bo Xilai flykten och skickade ut en militärtrupp som morgonen den 7 februari omringade konsulatet med 70 polisfordon, enligt tidningen Mingpao i Hongkong.

Det amerikanska konsulatet hade informerat Peking om att Wang befann sig där. Flera höga representanter flög till Chengdu. De kommenderade de nationella säkerhetsstyrkorna i Sichuan att driva bort poliserna.

På kvällen lämnande Wang konsulatet och fick då beskydd av Qiu Jin, viceminister för statens säkerhet. Radio France Internationale rapporterade att Wang medan han lämnade konsulatet skrek till folkmassan utanför att han var Bo Xilias ”offerlamm” och att han hade förmedlat viktig information till utlandet.

Den 9 februari började kommunistpartiets disciplinkommitté utreda Wang, uppger Boxun.

Wangs flykt till Chengdu handlade inte bara om att rädda sig själv, den handlade också om hämnd.

Washington Free Beacon uppgav att: ”en källa med insikt i Wangs förhör sade att det innehöll information om hans chef Bo Xilais korruption och kopplingar till organiserad brottslighet, liksom information om den kinesiska polisens förtryck av dissidenter”.

Boxun har rapporterat att Wang påstod att Bo och Zhou Yongkang, medlem av politbyråns ständiga kommitté, konspirerade för att avlägsna kommunistpartiets trolige nästa ledare Xi Jingping, efter att denne tagit makten vid partiets 18:e kongress i höstas.

Det har alltid förekommit fraktionsstrider inom det kinesiska kommunistpartiet. Pekings förre borgmästare Chen Xitong fängslades 1998 för misstankar om korruption, men det verkliga skälet var att den grupp som leds av Jiang Zemins ville röja honom ur vägen. År 2008 fängslades Shanghais borgmästare Chen Liangyu för påstådd korruption, men det var i själva verket ett sätt för Hu Jintao att försvaga Jiang Zemins fraktion.

Men inte sedan flygplanet med Lin Bao, som ansågs vara Mao Zedongs efterträdare, exploderade över Mongoliets öken under hans flykt till Sovjetunionen, har det funnits tillförlitliga rapporter om en planerad kupp i Kina.

Lin Biao trodde sannolikt att han behövde vittna mot Mao för att rädda kommunistpartiet. Wang Lijun var inte hängiven någon ideologi, han var en gangster med fin titel som bedrev utvecklad beskyddarverksamhet i en av Kinas större städer.

Arthur Waldron, professor i internationella relationer vid University of Pennsylvania, skrev epost till Epoch Times: ”Jag har numera svårt att se vilket lim som håller samman det kinesiska kommunistpartiet – annat än den gemensamma driften att hålla fast vid makten och berika sig själva.”

Den kinesiska regimen förefaller att snabbt bygga upp makt i form av välstånd och högteknologiska militära vapen, men i själva verket försvagas det av ledarskapets kriminalitet och maktbegär.

Det vapen som partitopparna helst använder mot varandra är kunskapen om varandras brott. Det största brott dagens kommunistparti gjort sig skyldigt till är den 13 år långa förföljelsen av Falun Gong.

För att skydda sig själva och undkomma ansvar för detta grova brott mot de mänskliga rättigheterna försöker vissa tjänstemän att hålla sig kvar vid makten. En strid ström av avslöjanden om Wang och Bo på internet har visat att andra tjänstemän slår tillbaka genom att offentliggöra sina kollegors missgärningar.

I denna upplösningsprocess varnar professor Waldon i sitt mail för att fästa förhoppningar vid någon av fraktionerna eller individerna.

Han skriver: ”Min största rädsla i fråga om USA är att vi börjar ta ställning i frågor om Kinas inrikespolitik… Följden av det blir att den amerikanska politiken, som bygger på konstitutionen, knyts till den kinesiska, som är personfokuserad, diktatorisk och korrupt.”