loadingPierre Maina intervjuas (Foto: Epoch Times)
Pierre Maina intervjuas (Foto: Epoch Times)
Utrikes

Dansk läkare blev vittne till dödskjutningarna i Tibet

Epoch Times

Pierre Maina sitter på en restaurang på Köpenhamns flygplats. Han fingrar varsamt på sin kaffekopp medan han letar efter ord för att beskriva sin resa till Tibet.

– Vi reste till Tibet den 27 augusti och återvände till Danmark den 27 oktober. Detta var min första resa till Kina för att delta i en bergsbestigning i Tibet, säger Maina. 

Maina, 47 år, arbetar som chefsläkare på operationsavdelningen på Slagelse Sygehus i Danmark och är medlem i en internationell bergsbestigarförening. Föreningen har 400 medlemmar i hela världen, men de flesta kommer från Västeuropa. Pierre och tre andra danska medlemmar deltog på en resa till Tibet som hade organiserats av föreningen. De planerade att bestiga berget Cho Oyu i Tibet, som ligger på 8 000 meters höjd. Cho Oyu är beläget i de centrala delarna av Himalaya, 2 mil väster om Mount Everest.

Enligt Maina var det en resa som lämnade outplånliga spår i hans psyke. Hans berättelse börjar på det ständigt snöbeklädda berget Cho Oyu.

Bergbestigarna hade befunnit sig på den kalla snöiga platsen i över en månad och hade tagit sig igenom oräkneliga problem och prövningar. De nådde slutligen det sista lägret på omkring 5 800 meters höjd varifrån bestigningen av toppen skulle utgå. De slog sig ner och förberedde sista etappen. Maina hade problem med höjdsjuka. Därför fick han stanna kvar när de tre andra danskarna och resten av gruppen började ta sig uppför bergstoppen.  

– Vårt tält var uppslaget inte långt ifrån gränsen mellan Tibet och Nepal, inne i Kina. Det kallas för Nangpapasset. Varje dag såg vi några tibetaner som transporterade varor över gränsen och majoriteten av dem gick till Namche Bazaren i Nepal för att sälja sina varor. Men den här morgonen förändrades allting, säger Maina och fortsätter:

– På lördagsmorgonen, den 30 september, sov jag i tältet och vaknade plötsligt upp av ljud som av en skottlossning. Först insåg jag inte att det var gevärsskott, eftersom jag aldrig hört något sådant förut. Efter fem till tio minuter hade jag bytt om och gick ut ur tältet. Det första jag såg var att omkring 50 meter från vårt tält försökte några tibetaner springa fort och de verkade alla vara barn. Många kinesiska soldater började skjuta på dem. Jag såg att en person som sprang i täten av gruppen sköts ner och ramlade ihop, minns Maina.

Maina visste inte vad som hände då, så han gick till ett annat tält i lägret. Deras kock, två tibetaner och fem nepaleser var där. De förklarade att en grupp tibetaner försökte fly över gränser för att komma till Indien och söka skydd hos sin andlige ledare Dalai Lama. För att stoppa dem hade kinesiska soldater öppnat eld.
 
– De berättade för mig att tibetaner inte brukar få korsa gränsen, och de kan inte heller få tillstånd att lämna Tibet. Endast några få tibetaner får sälja varor i Nepal.

Efter att ha bevittnat skjutningen blev Maina så chockad att han inte kunde säga ett ord.
 
– Just då kunde jag inte förstå vad som hade hänt. Allting verkade bara så otroligt.

– Senare när jag talade med en rumänsk man från ett annat tält om saken, förstod jag att jag hade blivit ett vittne. Detta var en massaker. Offren hade inga vapen och inga möjligheter att slå tillbaka. De kunde endast försöka springa iväg. I ett öppet glaciärlandskap finns ingenstans att gömma sig. Majoriteten av flyktingarna var unga människor. Det berättades för mig att två av dem bara var tonåringar.

Maina fick senare veta att tibetaner lever ett ytterst fattigt liv. Barnen har knappast några möjligheter till utbildning och de har ingen religiös frihet. För att ge barnen en bättre framtid tar många föräldrar stora risker genom att skicka barnen till ett så kallat ”ormhuvud” som kan hjälpa barnen över gränsen till Dalai Lama. Därför är majoriteten av flyktingarna barn eller ungdomar. Den här sortens flykt sker normalt vintertid då säkerhetsvakterna vid gränsen är färre. 

Efter att ha återvänt till Danmark, såg Maina på TV att den kinesiska regimen hävdade att beskjutningen skedde i självförsvar, för att de kinesiska soldaterna skulle ha attackerats.

– Men rumänska Sergiu Matei som var med mig var fotograf för en rumänsk TV-kanal. Han filmade hela händelsen. Detta har även visats på dansk TV och radio. Videon beskriver hur hela brottet gick till, säger Maina.

– På videoklippet kan man se att de kinesiska soldaterna stod upp och öppnade eld. Varför stod de upp? Om någon sköt mot dig, skulle du gömma dig och inte stå upp. Man kan tydligt se att den kinesiske soldaten stod upp och öppnade eld. På videon syns inga bevis på att Tibetaner skulle ha attackerat soldaterna.

Den korta videon visar tydligt händelsen. På den snöklädda marken går mer än tjugo tibetaner med stor möda. Plötsligt faller en av dem längst fram ner på marken. Kameran rör sig mot de kinesiska soldaterna som hade öppnat eld. Tibetanerna stannade inte trots skottlossningen. De vände sig inte ens bakåt, istället valde de att fortsätta gå framåt snabbare.

Kort därefter närmade sig tre kinesiska soldater tibetanen som låg på marken. De undersökte kroppen en stund, vände sedan bakåt och lämnade platsen utan att visa några känslor. Deras uppträdande visade att tibetanen på marken redan var död. Videon visar hur en kinesisk soldat tar en paus och röker efter att ha ”avslutat uppdraget”. Videon visar också en tibetansk flykting som rymde och gömde sig på toaletten på bergsklättrarnas lägerplats.  

– På natten, efter att ha fått mat och kläder från bergsklättrarna, fortsatte den tibetanske flyktingen på sin farliga resa att ta sig över gränsen, säger Maina bekymrat.

– Några kinesiska soldater såg att vi bevittnade skjutningen, men det fick dem inte att sluta skjuta, de verkade inte alls bry sig, nästan som om att vi inte ens var där.

– Den andra dagen kom en stor grupp soldater. Tydligen letade de efter den döda kroppen. Dessa soldater kastade helt kallsinnigt kroppen i det isiga vattnet. De brydde sig inte om att vi såg det, berättar Maina sorgset.

– Tidigare har jag hört att mänskliga rättigheter är ett stort problem i Kina. Men i västerlandet säger många att Kina håller på att bli bättre. Denna gång blev jag vittne till hur den kinesiska regimen behandlar tibetanska flyktingar. Jag var mycket chockad. Jag förstod att situationen i Kina inte har förändrats.

På frågan om Maina kände sig rädd, svarade han:

– Ja, kanske kommer jag att vara rädd för att resa till Kina. Jag vet inte vilka konstiga saker som kan komma att hända.

 Men Maina tvekade inte om att berätta vad han varit med om för allmänheten.

– Västerlandet vet fortfarande inte vad som händer i Kina. Människor måste få veta sanningen. Om jag kan göra något litet, så kommer jag att göra det.

 Efter det att Maina hade avslöjat skjutningen, fick han stöd inte bara från sin fru utan också från sina vänner.

– Jag har hört många människor diskutera om man ska bojkotta de Olympiska spelen 2008 i Peking. 

Sedan han kommit hem till Danmark har Maina fått många telefonsamtal både från nationell och internationell media. Mainas uttalanden har gett stort gensvar i det danska samhället. Den danska regeringen sade att de ser allvarligt på händelsen och ska sätta press på den kinesiska regimen.

På frågan om sina framtida planer sade Maina att han kommer att fortsätta stödja tibetaner.

– Om den danska regeringen behöver min hjälp, kommer jag att göra mitt bästa, svarar han.

Bakgrund:

Nyligen har den tibetanska exilregeringen meddelat att vid denna händelse, som innefattade 77 människor, dödades minst två flickor. En av dem var 14 år och den andra 17 år. Omkring 20 personer greps och får med stor sannolikhet fängelsestraff. Ännu finns ingen information om hur många som förlorade sitt liv under incidenten.

Varje år flyr omkring 2 500 tibetaner over gränsen. Till dags dato har över 130 000 lyckats fly till Indien eller Nepal.

Videon från skottlossningen mot tibetanerna kan ses på adressen: www.mounteverest.net

eller  www.protv.ro/filme/exclusive-footage-of-chinese-soldiers-shooting-at-tibetan-pilgrims.html

Översatt från: http://www.theepochtimes.com/news/6-10-31/47636.html


Pierre Maina i Tibet. (Foto: Danska Cho You 2006)

Pierre Maina i Tibet. (Foto: Danska Cho You 2006)


Efter att skjutit mot tibetanerna gick de kinesiska soldaterna runt bland bergsbestigarnas tält. (Foto: Politkien.dk Sregiu Matei)

Efter att skjutit mot tibetanerna gick de kinesiska soldaterna runt bland bergsbestigarnas tält. (Foto: Politkien.dk Sregiu Matei)

Mest lästa

Rekommenderat

loadingPierre Maina intervjuas (Foto: Epoch Times)
Pierre Maina intervjuas (Foto: Epoch Times)
Utrikes

Dansk läkare blev vittne till dödskjutningarna i Tibet

Epoch Times

Pierre Maina sitter på en restaurang på Köpenhamns flygplats. Han fingrar varsamt på sin kaffekopp medan han letar efter ord för att beskriva sin resa till Tibet.

– Vi reste till Tibet den 27 augusti och återvände till Danmark den 27 oktober. Detta var min första resa till Kina för att delta i en bergsbestigning i Tibet, säger Maina. 

Maina, 47 år, arbetar som chefsläkare på operationsavdelningen på Slagelse Sygehus i Danmark och är medlem i en internationell bergsbestigarförening. Föreningen har 400 medlemmar i hela världen, men de flesta kommer från Västeuropa. Pierre och tre andra danska medlemmar deltog på en resa till Tibet som hade organiserats av föreningen. De planerade att bestiga berget Cho Oyu i Tibet, som ligger på 8 000 meters höjd. Cho Oyu är beläget i de centrala delarna av Himalaya, 2 mil väster om Mount Everest.

Enligt Maina var det en resa som lämnade outplånliga spår i hans psyke. Hans berättelse börjar på det ständigt snöbeklädda berget Cho Oyu.

Bergbestigarna hade befunnit sig på den kalla snöiga platsen i över en månad och hade tagit sig igenom oräkneliga problem och prövningar. De nådde slutligen det sista lägret på omkring 5 800 meters höjd varifrån bestigningen av toppen skulle utgå. De slog sig ner och förberedde sista etappen. Maina hade problem med höjdsjuka. Därför fick han stanna kvar när de tre andra danskarna och resten av gruppen började ta sig uppför bergstoppen.  

– Vårt tält var uppslaget inte långt ifrån gränsen mellan Tibet och Nepal, inne i Kina. Det kallas för Nangpapasset. Varje dag såg vi några tibetaner som transporterade varor över gränsen och majoriteten av dem gick till Namche Bazaren i Nepal för att sälja sina varor. Men den här morgonen förändrades allting, säger Maina och fortsätter:

– På lördagsmorgonen, den 30 september, sov jag i tältet och vaknade plötsligt upp av ljud som av en skottlossning. Först insåg jag inte att det var gevärsskott, eftersom jag aldrig hört något sådant förut. Efter fem till tio minuter hade jag bytt om och gick ut ur tältet. Det första jag såg var att omkring 50 meter från vårt tält försökte några tibetaner springa fort och de verkade alla vara barn. Många kinesiska soldater började skjuta på dem. Jag såg att en person som sprang i täten av gruppen sköts ner och ramlade ihop, minns Maina.

Maina visste inte vad som hände då, så han gick till ett annat tält i lägret. Deras kock, två tibetaner och fem nepaleser var där. De förklarade att en grupp tibetaner försökte fly över gränser för att komma till Indien och söka skydd hos sin andlige ledare Dalai Lama. För att stoppa dem hade kinesiska soldater öppnat eld.
 
– De berättade för mig att tibetaner inte brukar få korsa gränsen, och de kan inte heller få tillstånd att lämna Tibet. Endast några få tibetaner får sälja varor i Nepal.

Efter att ha bevittnat skjutningen blev Maina så chockad att han inte kunde säga ett ord.
 
– Just då kunde jag inte förstå vad som hade hänt. Allting verkade bara så otroligt.

– Senare när jag talade med en rumänsk man från ett annat tält om saken, förstod jag att jag hade blivit ett vittne. Detta var en massaker. Offren hade inga vapen och inga möjligheter att slå tillbaka. De kunde endast försöka springa iväg. I ett öppet glaciärlandskap finns ingenstans att gömma sig. Majoriteten av flyktingarna var unga människor. Det berättades för mig att två av dem bara var tonåringar.

Maina fick senare veta att tibetaner lever ett ytterst fattigt liv. Barnen har knappast några möjligheter till utbildning och de har ingen religiös frihet. För att ge barnen en bättre framtid tar många föräldrar stora risker genom att skicka barnen till ett så kallat ”ormhuvud” som kan hjälpa barnen över gränsen till Dalai Lama. Därför är majoriteten av flyktingarna barn eller ungdomar. Den här sortens flykt sker normalt vintertid då säkerhetsvakterna vid gränsen är färre. 

Efter att ha återvänt till Danmark, såg Maina på TV att den kinesiska regimen hävdade att beskjutningen skedde i självförsvar, för att de kinesiska soldaterna skulle ha attackerats.

– Men rumänska Sergiu Matei som var med mig var fotograf för en rumänsk TV-kanal. Han filmade hela händelsen. Detta har även visats på dansk TV och radio. Videon beskriver hur hela brottet gick till, säger Maina.

– På videoklippet kan man se att de kinesiska soldaterna stod upp och öppnade eld. Varför stod de upp? Om någon sköt mot dig, skulle du gömma dig och inte stå upp. Man kan tydligt se att den kinesiske soldaten stod upp och öppnade eld. På videon syns inga bevis på att Tibetaner skulle ha attackerat soldaterna.

Den korta videon visar tydligt händelsen. På den snöklädda marken går mer än tjugo tibetaner med stor möda. Plötsligt faller en av dem längst fram ner på marken. Kameran rör sig mot de kinesiska soldaterna som hade öppnat eld. Tibetanerna stannade inte trots skottlossningen. De vände sig inte ens bakåt, istället valde de att fortsätta gå framåt snabbare.

Kort därefter närmade sig tre kinesiska soldater tibetanen som låg på marken. De undersökte kroppen en stund, vände sedan bakåt och lämnade platsen utan att visa några känslor. Deras uppträdande visade att tibetanen på marken redan var död. Videon visar hur en kinesisk soldat tar en paus och röker efter att ha ”avslutat uppdraget”. Videon visar också en tibetansk flykting som rymde och gömde sig på toaletten på bergsklättrarnas lägerplats.  

– På natten, efter att ha fått mat och kläder från bergsklättrarna, fortsatte den tibetanske flyktingen på sin farliga resa att ta sig över gränsen, säger Maina bekymrat.

– Några kinesiska soldater såg att vi bevittnade skjutningen, men det fick dem inte att sluta skjuta, de verkade inte alls bry sig, nästan som om att vi inte ens var där.

– Den andra dagen kom en stor grupp soldater. Tydligen letade de efter den döda kroppen. Dessa soldater kastade helt kallsinnigt kroppen i det isiga vattnet. De brydde sig inte om att vi såg det, berättar Maina sorgset.

– Tidigare har jag hört att mänskliga rättigheter är ett stort problem i Kina. Men i västerlandet säger många att Kina håller på att bli bättre. Denna gång blev jag vittne till hur den kinesiska regimen behandlar tibetanska flyktingar. Jag var mycket chockad. Jag förstod att situationen i Kina inte har förändrats.

På frågan om Maina kände sig rädd, svarade han:

– Ja, kanske kommer jag att vara rädd för att resa till Kina. Jag vet inte vilka konstiga saker som kan komma att hända.

 Men Maina tvekade inte om att berätta vad han varit med om för allmänheten.

– Västerlandet vet fortfarande inte vad som händer i Kina. Människor måste få veta sanningen. Om jag kan göra något litet, så kommer jag att göra det.

 Efter det att Maina hade avslöjat skjutningen, fick han stöd inte bara från sin fru utan också från sina vänner.

– Jag har hört många människor diskutera om man ska bojkotta de Olympiska spelen 2008 i Peking. 

Sedan han kommit hem till Danmark har Maina fått många telefonsamtal både från nationell och internationell media. Mainas uttalanden har gett stort gensvar i det danska samhället. Den danska regeringen sade att de ser allvarligt på händelsen och ska sätta press på den kinesiska regimen.

På frågan om sina framtida planer sade Maina att han kommer att fortsätta stödja tibetaner.

– Om den danska regeringen behöver min hjälp, kommer jag att göra mitt bästa, svarar han.

Bakgrund:

Nyligen har den tibetanska exilregeringen meddelat att vid denna händelse, som innefattade 77 människor, dödades minst två flickor. En av dem var 14 år och den andra 17 år. Omkring 20 personer greps och får med stor sannolikhet fängelsestraff. Ännu finns ingen information om hur många som förlorade sitt liv under incidenten.

Varje år flyr omkring 2 500 tibetaner over gränsen. Till dags dato har över 130 000 lyckats fly till Indien eller Nepal.

Videon från skottlossningen mot tibetanerna kan ses på adressen: www.mounteverest.net

eller  www.protv.ro/filme/exclusive-footage-of-chinese-soldiers-shooting-at-tibetan-pilgrims.html

Översatt från: http://www.theepochtimes.com/news/6-10-31/47636.html


Pierre Maina i Tibet. (Foto: Danska Cho You 2006)

Pierre Maina i Tibet. (Foto: Danska Cho You 2006)


Efter att skjutit mot tibetanerna gick de kinesiska soldaterna runt bland bergsbestigarnas tält. (Foto: Politkien.dk Sregiu Matei)

Efter att skjutit mot tibetanerna gick de kinesiska soldaterna runt bland bergsbestigarnas tält. (Foto: Politkien.dk Sregiu Matei)

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024