Colombias ursprungsfolk vandrar för sina rättigheter
Tusentals ur Colombias ursprungsbefolkning deltar i mingan, som enligt en deltagare är här "för att väcka Colombia". (AFP PHOTO/Luis ROBAYO)


Colombias ursprungsfolk genomför en lång vandring för sina rättigheter. ”Mingan” eller ”ordens vandrare” har rört sig genom många städer där andra grupper och organisationer anslutit sig. På sin vandring uppmärksammar de brott mot mänskliga rättigheter som utförts i Colombia.

Mingan, som till en början bestod av 12 000 personer, påbörjade sin vandring i slutet av september i Colombias sydvästra delar. Deras första mål var att bege sig till landets näst största stad Cali för att utkräva den mark som president Alvaro Uribe lovat dem och att kräva skyddsåtgärder för sina reservat, rapporterar fredsobservatören Karin Ekholm. När mötet med presidenten ställdes in beslutade de sig för att vandra till huvudstaden Bogotá.

Enligt ursprungsbefolkningens centralorganisation i Colombia, Onic, har 1245 i ursprungsbefolkningen mördats de senaste sex åren och av en miljon har 50 000 tvångsförflyttats. 32 av 101 ursprungssamhällen är utrotningshotade och av dem är 18 på väg att helt försvinna.

Under vandringen har de uppmärksammat brott mot mänskliga rättigheter i Colombia och många andra grupper har anslutit sig. Den stora gruppen består nu, utöver ursprungsfolk, av bland annat afrocolombianer, sockerrörsarbetare, bonderörelsen och studentrörelsen.

Mingan har haft en stor inverkan på samhället, uppger Colombianätverket. Initiativet är en fredlig demonstration men gruppen har mött stort motstånd från den colombianska staten. När de anlände till Ibagué varnade stadens ledare invånarna för ”den farliga mingan”, skriver Paulina Boija som är fredsobservatör för den Kristna Fredsrörelsen i Colombia. Onics kommunikationsansvarige, Alcibíades Calambás Bernal, berättade att polisen gick till angrepp mot demonstranterna som tvingades backa. Han menade att detta är statens strategi för att hindra mingans utveckling.

Andra strategier som staten använder sig av, skriver Boija, är att blockera ursprungsbefolkningsorganisationers hemsidor, osynliggöra händelserna i media, militär infiltration bland mingans deltagare, att anhålla och gripa nyckelpersoner och personer som öppet visat sitt stöd. Calambás menade att detta är statens sätt att hindra människor från att kräva sina rättigheter.

Torsdagen den 20 november anlände mingan till Colombias huvudstad Bogotá. Skaran hade då stigit till mellan 14 000 och 16 000, meddelade Colombianätverket.

– Vi har kommit för att väcka Colombia! sade en ledare från ett ursprungsfolk i Cauca, Feliciano Valencia.

Deltagare i gruppen menar att mingan är här för att stanna.

Den senaste veckan har mingan fått internationellt stöd från ambassader i Ecuador, Tyskland, Spanien, Bolivia, Storbritannien, Beligen, Frankrike och Irland. Colombias regering oroar sig nu för negativa skriverier inför det kommande mötet med Barack Obama som ska handla om det frihandelsavtal som under två års tid blockerats i kongressen av den demokratiska majoriteten, meddelar Colombianätverket.

Frihandelsavtalen som förhandlas med Kanada, USA och europeiska länder är en av de punkter som mingan direkt vänder sig mot eftersom de hotar deras territorium och suveränitet. De menar att resurser och naturtillgångar kommer att överlämnas till företagens intressen och ha en negativ inverkan på arbetsrätt och och människors rättigheter. ”Vi vill ha avtal mellan människor och för livet, inte avtal mot människor och moder jord,” menar de.

De motsätter sig även regeringens riktlinjer ”demokratisk säkerhet” och ”Plan Colombia” eftersom de representerar en strategi som inkräktar på ursprungsbefolkningens kollektiva territorier genom förtryck, militära nedslag mot socialt liv och förbjuder sociala protester. Mingan kräver ”sanning, rättvisa och upprättelse för de brott som begåtts mot oss”.

Ett annat krav är att de konventioner och överenskommelser som människan uppnått efter år av strävan ska fullföljas, inräknat FN:s urfolksdeklaration. Mingan menar att regeringen ignorerar och fortsätter att kränka dessa.

De inbördes konflikterna i Colombia har tilltagit under de senaste två decennierna. Enligt Colombiajournalen har internationella människorättsoganisationer pekat ut paramilitära grupper som de värsta förbrytarna mot mänskliga rättigheter i landet.

Paramilitärerna är tätt förbundna med Colombias beväpnade styrkor och tillsammans försöker de att bekämpa gerillagrupper och alla som misstänks sympatisera med gerillagrupper. Det har varit såväl människorättsarbetare, religiösa aktivister och bondeorganisatörer som utpekats som gerillasympatisörer. Enligt Colombiajournalen anser en del paramilitära ledare att drogberoende, prostituerade, kriminella och hemlösa kan räknas till ”gerillasympatisörer” i en ansats att ”städa” det Colombianska samhället.

Colombias äldsta och största rebellgrupper är den revolutionära FARC-gerillan (Fuerzas Armadas Revolucionarias de Colombia – Ejército del Pueblo: Colombias väpnade styrkor – folkets armé). Den bildades formellt 1964 som det colombianska kommunistpartiets militära gren. Enligt den colombianska staten har rebellgruppen minskat till omkring 6 000-8 000 medlemmar jämfört med 16 000 år 2001.

FARC är stämplat som terroristorganisation av den colombianska regeringen, USA, Kanada och EU. Gruppen har kidnappat hundratals politiker, journalister och turister vars anhöriga krävs på pengar. De utför även avrättningar, tortyr, utpressning, bilbomber, landminor, flygkapningar. En stor del av gerillans inkomst kommer av kokainhandel.

Enligt en rapport på latinamerika.nu befinner sig den revolutionära gruppens förband i landets glesbefolkade djungelprovinser i öst, där olika grupper av ursprungsfolk bor. Den statliga närvaron är svag i området och rebellgruppen möter därför knappt motstånd då de erövrar territorium. Övergrepp dokumenteras sällan. Det handlar ofta om tvångsförflyttningar, attacker mot sjukvårdspersonal, blockering av mattransporter och tvångsrekrytering av minderåriga till väpnad kamp. Enligt Human Rights Watch är mellan 20 och 30 procent av FARC-soldaterna barn under 18 år.

Fyra av de ca 50 folkgrupper som befolkar området utgörs av färre än 60 individer. Det föreligger stor risk att dessa ska försvinna helt, skriver latinamerika.nu.

Länkar: www.colombianatverket.se,” target=”_blank”>www.latinamerika.nu,