loadingCao Cao, en kapabel minister i en kaotisk tid men alltid kontroversiell. (Illustration: Zhiching Chen, Epoch Times)
Cao Cao, en kapabel minister i en kaotisk tid men alltid kontroversiell. (Illustration: Zhiching Chen, Epoch Times)
Traditionell kinesisk kultur

Cao Cao - kapabel men kontroversiell minister i en kaotisk tid

Epoch Times, Wy Li & Barbro Plogander

En låga i det kungliga palatset markerade det förenade Östra Han-väldets slut år 189 e.Kr. Den rådande konflikten mellan eunucker och ämbetsmän nådde då sin kulmen med blodspillan inne i det kungliga hovet.

Nu följde ett inbördeskrig som varade i tre decennier och en ny politisk scen i Kinas historia visades upp, där arméns överbefälhavare styrde regeringen med den legitima kejsaren som sin marionett.

I denna kaosartade tid framstår Cao Cao som en slug politisk och militär mästare med en djärv vision. Han var också en lysande poet, men en mycket kontroversiell person i ögonen på kinesiska historiker.

Som mycket ung hade Cao Cao studerat många klassiska militära strategier, till exempel boken Krigskonsten. Som självgod tonåring med ambitiösa fantasier, föraktade han pedanter, och en dag tänkte han kliva fram och rädda Kina från korruption och kaos. Han ville också gärna bli vän med andra ungdomar som delade en liknande vision.

Hans ambition och samvetslöshet uppskattades inte av de traditionellt lärde, däribland hans farbror. Farbrodern klagade på Cao Cao som sedan fick bannor för sitt beteende av sin far. Det fick pojken att hysa agg mot farbrodern.

Dödade hel familj av misstag

En dag märkte Cao Cao att farbrodern var i närheten när han gjorde sina övningar, så han låtsades få ett anfall. Farbrodern sprang in till fadern för att informera honom. Den bekymrade fadern skyndade ut och fann att Cao Cao övade helt normalt. När de frågade Cao Cao om anfallet svarade han: ”Jag har aldrig haft något anfall, men jag vet att jag har förlorat min farbrors gunst”.

Efter den incidenten slutade fadern tro på farbroderns ord när det gällde Cao Cao. Även om sådan list kan kritiseras moraliskt, hjälpte det honom till snabb befordran i en tid som var präglad av oro och krig.

Efter att ha tjänstgjort som lägre ämbetsman och sedan officer med låg rang, var Cao Cao på flykt efter ett misslyckat mordförsök på kanslern, en ökänd militär tyrann som höll kejsaren som gisslan.
Under flykten var han inhyst i en by hos en vän till fadern. På natten hörde han hur någon slipade en kniv. Han blev rädd och dödade hela familjen innan han förstod att de förberedde slakten av en gris till hans ära. När han stod inför denna pinsamhet sade han det berömda citatet: ”Jag skulle hellre förråda världen än låta världen förråda mig”.

Armén växer

När Cao Cao var i 35-årsåldern kunde han uppbåda en liten armé med hjälp av familjeallianser, vänner och lokalbefolkning. Även om han led många nederlag i de första striderna, främst på grund av djärv strategi, lyckades han tack vare sina exceptionella ledaregenskaper forma en växande armé med strikt disciplin. Cao Cao behandlade sina underlydande opartiskt och disciplinen gällde alla.

Samtidigt vidtog han en rad positiva åtgärder för att flytta tillbaka bönder som fördrivits av kriget, till övergiven mark. Bönderna hamnade då under Cao Caos beskydd, och hans mannar beordrades att hjälpa till med jordbruket. I gengäld skulle dessa bönder ge armén en tillförlitlig livsmedelsförsörjning.

I en berättelse om Cao Cao straffade han sig själv genom att beordra en militärdomare att offentligt klippa av en av hans hårlockar, när hans skrämda häst förirrat sig in i ett vetefält och trampat ned grödan.

En annan historia berättar att när hans far mördades anklagade han stadens guvernör för mordet, och i raseri beordrade Cao Cao sina trupper att brutalt massakrera hela stadens befolkning.

Befäster sin position i norra Kina

Cao Cao var känd för att hitta talanger, och främjade policyn att rekrytera talanger oberoende av familjebakgrund eller personliga konflikter med honom. Många av hans generaler var ursprungligen hans rivaler, men när de blev lojala mot honom gav han dem stort förtroende. Han var också mycket generös och visade stor respekt för duktiga generaler, även om de vägrade att tjäna honom. Efter vunna strider belönade Cao Cao oftast sina underordnade med hela krigsbytet.

Efter två stora framgångar hade Cao Cao år 207 e.Kr. till fullo befäst sin position i hela norra Kina. I den första hade han manipulerat och använt den unge kejsaren som marionett för att rättfärdiga sin militära framryckning.

Sedan besegrade han sin största rival i norr, vars armé var tio gånger större. Vid ”slaget vid Guandu”, som blev en legend i Kinas militärhistoria, genomförde han en rad militära strategier i snabb takt.

Cao Cao visade inte bara sin militära förmåga, utan hade också karisma i sitt ledarskap när han besegrade sin största rival. Efter att ha vunnit ”slaget vid Guandu”, fann man många privata brev från Cao Caos officerare adresserade till fienden. Cao Cao beordrade att alla dessa brev skulle brännas utan att man läst några av dem. Det han sade då blev berömt:

”Innan den här hårda striden visste inte ens jag om jag skulle överleva. Hur skulle jag kunna skuldbelägga andra för att de ville hoppa av?” Officerarna var mycket rörda av hans förlåtelse och blev efter det lojala mot honom.

Hertigen av Wei

Under åren med militära strider i Kina vann Cao Cao de flesta. Men han led ett stort nederlag mot koalitionsarmén som leddes av två andra regionala militära ledare under ”slaget vid Röda klippan”, vilket kom att leda till bildandet av de Tre kungarikena.

Efter detta drog sig Cao Cao tillbaka till norr för att fokusera på ekonomins återhämtning och förbättrade levnadsvillkor för folket. Under hans styre blev norr enat och välståndet ökade kraftigt, trots det kaos som kriget orsakat. Cao Cao fick titeln hertigen av Wei och kallas för en ”kapabel minister i den kaotiska perioden”.

Mest lästa

Rekommenderat

loadingCao Cao, en kapabel minister i en kaotisk tid men alltid kontroversiell. (Illustration: Zhiching Chen, Epoch Times)
Cao Cao, en kapabel minister i en kaotisk tid men alltid kontroversiell. (Illustration: Zhiching Chen, Epoch Times)
Traditionell kinesisk kultur

Cao Cao - kapabel men kontroversiell minister i en kaotisk tid

Epoch Times, Wy Li & Barbro Plogander

En låga i det kungliga palatset markerade det förenade Östra Han-väldets slut år 189 e.Kr. Den rådande konflikten mellan eunucker och ämbetsmän nådde då sin kulmen med blodspillan inne i det kungliga hovet.

Nu följde ett inbördeskrig som varade i tre decennier och en ny politisk scen i Kinas historia visades upp, där arméns överbefälhavare styrde regeringen med den legitima kejsaren som sin marionett.

I denna kaosartade tid framstår Cao Cao som en slug politisk och militär mästare med en djärv vision. Han var också en lysande poet, men en mycket kontroversiell person i ögonen på kinesiska historiker.

Som mycket ung hade Cao Cao studerat många klassiska militära strategier, till exempel boken Krigskonsten. Som självgod tonåring med ambitiösa fantasier, föraktade han pedanter, och en dag tänkte han kliva fram och rädda Kina från korruption och kaos. Han ville också gärna bli vän med andra ungdomar som delade en liknande vision.

Hans ambition och samvetslöshet uppskattades inte av de traditionellt lärde, däribland hans farbror. Farbrodern klagade på Cao Cao som sedan fick bannor för sitt beteende av sin far. Det fick pojken att hysa agg mot farbrodern.

Dödade hel familj av misstag

En dag märkte Cao Cao att farbrodern var i närheten när han gjorde sina övningar, så han låtsades få ett anfall. Farbrodern sprang in till fadern för att informera honom. Den bekymrade fadern skyndade ut och fann att Cao Cao övade helt normalt. När de frågade Cao Cao om anfallet svarade han: ”Jag har aldrig haft något anfall, men jag vet att jag har förlorat min farbrors gunst”.

Efter den incidenten slutade fadern tro på farbroderns ord när det gällde Cao Cao. Även om sådan list kan kritiseras moraliskt, hjälpte det honom till snabb befordran i en tid som var präglad av oro och krig.

Efter att ha tjänstgjort som lägre ämbetsman och sedan officer med låg rang, var Cao Cao på flykt efter ett misslyckat mordförsök på kanslern, en ökänd militär tyrann som höll kejsaren som gisslan.
Under flykten var han inhyst i en by hos en vän till fadern. På natten hörde han hur någon slipade en kniv. Han blev rädd och dödade hela familjen innan han förstod att de förberedde slakten av en gris till hans ära. När han stod inför denna pinsamhet sade han det berömda citatet: ”Jag skulle hellre förråda världen än låta världen förråda mig”.

Armén växer

När Cao Cao var i 35-årsåldern kunde han uppbåda en liten armé med hjälp av familjeallianser, vänner och lokalbefolkning. Även om han led många nederlag i de första striderna, främst på grund av djärv strategi, lyckades han tack vare sina exceptionella ledaregenskaper forma en växande armé med strikt disciplin. Cao Cao behandlade sina underlydande opartiskt och disciplinen gällde alla.

Samtidigt vidtog han en rad positiva åtgärder för att flytta tillbaka bönder som fördrivits av kriget, till övergiven mark. Bönderna hamnade då under Cao Caos beskydd, och hans mannar beordrades att hjälpa till med jordbruket. I gengäld skulle dessa bönder ge armén en tillförlitlig livsmedelsförsörjning.

I en berättelse om Cao Cao straffade han sig själv genom att beordra en militärdomare att offentligt klippa av en av hans hårlockar, när hans skrämda häst förirrat sig in i ett vetefält och trampat ned grödan.

En annan historia berättar att när hans far mördades anklagade han stadens guvernör för mordet, och i raseri beordrade Cao Cao sina trupper att brutalt massakrera hela stadens befolkning.

Befäster sin position i norra Kina

Cao Cao var känd för att hitta talanger, och främjade policyn att rekrytera talanger oberoende av familjebakgrund eller personliga konflikter med honom. Många av hans generaler var ursprungligen hans rivaler, men när de blev lojala mot honom gav han dem stort förtroende. Han var också mycket generös och visade stor respekt för duktiga generaler, även om de vägrade att tjäna honom. Efter vunna strider belönade Cao Cao oftast sina underordnade med hela krigsbytet.

Efter två stora framgångar hade Cao Cao år 207 e.Kr. till fullo befäst sin position i hela norra Kina. I den första hade han manipulerat och använt den unge kejsaren som marionett för att rättfärdiga sin militära framryckning.

Sedan besegrade han sin största rival i norr, vars armé var tio gånger större. Vid ”slaget vid Guandu”, som blev en legend i Kinas militärhistoria, genomförde han en rad militära strategier i snabb takt.

Cao Cao visade inte bara sin militära förmåga, utan hade också karisma i sitt ledarskap när han besegrade sin största rival. Efter att ha vunnit ”slaget vid Guandu”, fann man många privata brev från Cao Caos officerare adresserade till fienden. Cao Cao beordrade att alla dessa brev skulle brännas utan att man läst några av dem. Det han sade då blev berömt:

”Innan den här hårda striden visste inte ens jag om jag skulle överleva. Hur skulle jag kunna skuldbelägga andra för att de ville hoppa av?” Officerarna var mycket rörda av hans förlåtelse och blev efter det lojala mot honom.

Hertigen av Wei

Under åren med militära strider i Kina vann Cao Cao de flesta. Men han led ett stort nederlag mot koalitionsarmén som leddes av två andra regionala militära ledare under ”slaget vid Röda klippan”, vilket kom att leda till bildandet av de Tre kungarikena.

Efter detta drog sig Cao Cao tillbaka till norr för att fokusera på ekonomins återhämtning och förbättrade levnadsvillkor för folket. Under hans styre blev norr enat och välståndet ökade kraftigt, trots det kaos som kriget orsakat. Cao Cao fick titeln hertigen av Wei och kallas för en ”kapabel minister i den kaotiska perioden”.

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024