De kinesiska tecknen skapades enligt legenden av Cang Jie. Han var historieskrivare åt både Fu Xi, kulturens skapare, och den Gule kejsaren som anses vara den kinesiska civilisationens anfader.

En dag när Cang Jie var ute och jagade på berget fick han syn på en stor sköldpadda. Den hade ett blått åderliknande mönster på skalet som väckte Cang Jies uppmärksamhet. Han studerade linjerna och upptäckte att de skulle kunna få en betydelse, om man skapade en regel för dem. Inspirerad av sköldpaddans mönster tänkte han att människorna på så sätt skulle kunna uttrycka sina känslor, eller teckna ner saker med enkla symboler.

Cang Jie började därför iaktta omgivningen, hur stjärnorna fördelade sig på himlen, hur landskapet såg ut på jorden. Han tittade på de spår som boskapen lämnade efter sig och hur vegetationen formade sig. Utifrån dessa observationer tecknade han olika symboler och gav dem olika betydelser.

Han försökte sedan uttrycka sina tankar med hjälp av dessa symboler och upptäckte att folk faktiskt kunde förstå symbolernas innebörd. På det här sättet översatte Cang Jie dessa symboler till ”ord” och kineserna fick ett skriftspråk.

Orden som Cang Jie skapade har egen betydelse. Hans ord skiljer sig därför från andra ord, som engelska, ryska eller latin vilka bara har ljud utan mening. Därför är kinesiska tecken de enda ord som har ideografisk mening, och förfäderna präglade noggrant vartenda penseldrag i tecknet med sin verklighet. Därför kan vi förstå andemeningen i den kinesiska kulturen genom att studera de kinesiska tecknen.

Kinesiska tecken är inte bara en symbol för språk och mänsklig civilisation, utan bär också människans historia och kultur. Tack vare tecknen har historien skrivits och förståtts av generationen efter generation.