Burmas regering släppte på fredagen 651 fångar. Frisläppandet, som ses som ett stort steg framåt, kommer två veckor efter att oppositionspartiet, National League for Democracy (NLD) getts klartecken att ställa upp i det kommande fyllnadsvalet i april och bara en dag efter att ett avtal om eldupphör tecknats med den väpnade etniska gruppen Karen. Men det finns också misstankar bland aktivister att det verkliga motivet bakom frisläppandet är att få de ekonomiska sanktionerna upphävda.
USA:s president Barack Obama kallade frisläppandet ”ett betydande steg framåt” och utrikesminister Hillary Clinton meddelade att Washington kommer att starta processen för utbyte av ambassadörer med Burma för första gången på 21 år. USA avbröt de diplomatiska förbindelserna med Burma 1990 efter att militärregimen förkastat resultatet av det val som vanns av Aung San Suu Kyi och hennes parti NLD.
Bland samvetsfångarna som fått amnesti finns veteraner från studentprotesterna 1988, munkar som deltog i demonstrationer 2007 och etniska minoritetsaktivister. De mest kända dissidenterna är Htay Kywe, U Khun Htun Oo, Min Ko Naing, och U Gambira.
– Jag är så glad att de här människorna, några av dem mina vänner, har släppts! Det är svårt att uttrycka det med ord! De skulle inte ens ha suttit i fängelse! De har inte gjort något fel. Allt de har gjort är att tala och stå upp för vad de tror, sade Tim Aye-Hardy, chef för New York-baserade Burma Global Action Network.
Enligt Amnesty International släpptes 130 politiska fångar på fredagen, vilket ökar det totala antalet frisläppta politiska fångar till minst 477 sedan den civila regeringen tog över. Det är dock fortfarande oklart hur många fler politiska fångar som fortfarande sitter bakom galler.
– Frisläppandet av politiska fångar är ett stort steg framåt, men dörren måste öppnas ännu vidare för alla kvarvarande samvetsfångar, sade Benjamin Zawacki, Amnestys Burmaspecialist, i ett uttalande.
– Myndigheterna måste avsluta jobbet nu, en gång för alla, tillade han.
I oktober 2011, rapporterade president Thein Seins ledande politiska rådgivare, Ko Ko Hlaing, att det fanns ”omkring 600” samvetsfångar i Burma, vilket kan motsvara de 651 fångar som myndigheterna meddelade skulle släppas på fredagen.
Denna siffra skiljer sig mycket från de totalt 1992 politiska fångar som biståndsföreningen för politiska fångar, Assistance Association for Political Prisoners (AAPP), rapporterar.
Aye-Hardy, som var en av initiativtagarna till studenternas protester 1988, är skeptisk till den burmesiska regeringens verkliga motiv.
Han säger att amnestin inte syftar till en verklig förändring utan är en del av en noggrant genomtänkt plan, i syfte att svara mot det internationella samfundets villkor för att häva sanktionerna, för att få det erkännande som de är i desperat behov av och skapa trovärdighet för den civila regeringen som tog över från militärjuntan för ungefär ett år sedan.
– De försöker legitimera den civila regeringen, genom att ”glänta på dörren” för demokratiska aktivister, för att visa att Burma är på väg mot demokrati med dessa reformer och förändringar.
Politiska och ekonomiska sanktioner lades mot Burma 1962 när militärjuntan tog makten i en kupp och utsatte hela den burmesiska befolkningen, däribland minoriteter som Karen, Kachin, Mon med flera, för allvarliga brott mot mänskliga rättigheter. Bland annat EU, USA och Kanada har infört ekonomiska sanktioner mot Burma och har isolerat dem från världspolitiken.
Vissa källor antyder att det stora antalet befriade politiska fångar var ett svar på Storbritanniens utrikesminister William Hagues besök i förra veckan, då han berättade för den burmesiske presidenten Thein Sein att sanktionerna skulle kunna hävas i april om Burma släpper alla återstående politiska fångar, tillåter humanitär hjälp till minoritetsstammar i konfliktområden och genomför ett fritt och rättvist fyllnadsval den 1 april.
Aye-Hardy säger att regeringens åtgärder väcker berättigade misstankar, eftersom det hände för snabbt och utan insyn eller förklaringar om orsaken. Tidigare har fångar släppts bara för att gripas igen senare. De orättvisa lagar som används för att hålla politiska fångar gäller fortfarande, påpekar han.
– Så den lilla glipa som de öppnade kan stängas när som helst, beroende på deras behov. Vi vet inte vad de planerar för på lång sikt, säger Aye-Hardy.
– För att bevisa att förändringar är på riktigt måste regeringen visa öppenhet, trovärdighet och återkalla alla dessa orättvisa lagar så snart som möjligt, avslutade dissidenten.
Översatt från engelska.