Vladimir Bukovskij, som i väst anses vara ”den mest kända sovjetiska dissidenten efter Solzjenitsyn”, tillbringade mer än tolv år i Sovjets fängelser, arbetsläger och slutna psykiatriska anstalter.

Det var genom Bukovskij som straffpsykiatrin först blev känd i västvärlden då man under 70-talet lyckades smuggla ut hans detaljerade dokumentation som visade hur Sovjet i politiska syften använde sig av psykiatriska institutioner.

Under sin tid i fängelse skrev han ”En manual om psykiatri för dissidenter” för att hjälpa andra dissidenter att bekämpa psykisk tortyr.

I december 1976 fördes Bukovskij till Zürich i handbojor. Där byttes han, som Sovjets första politiska handelsfånge, ut mot den chilenske kommunistledaren Louis Corvalan.

För närvarande bor Bukovskij i Cambridge. Han har studerat neurovetenskap och skrivit den storsäljande självbiografin ”Att bygga ett slott: Mitt liv som dissident”. 1983 grundade han, tillsammans med Armando Valladares, ”Internationellt motstånd” som kämpade för att frige politiska fångar i kommunistblocket.

1992 bjöd president Boris Jeltsins regering in Bukovskij som expertvittne i rättegången som skulle avgöra huruvida det sovjetiska kommunistpartiet var i strid med konstitutionen. Hans vittnesmål och forskning resulterade i boken ”Domen i Moskva”. Bukovskij har även skrivit ”Sovjetiskt hyckleri och västerländskt godtrogenhet” och ”Att välja frihet”.*

Efter konferensen ”Sovjetiska regimkritiker och amerikansk utrikespolitik under 80-talet” delade Vladimir Bukovskij med sig av de insikter han fått under konferensen och relaterade aktiviteter i några nutida, politiska frågor.

– När Kinas kandidatur övervägdes 2001 publicerade vi, tillsammans med den kinesiske dissidenten Wei Jingsheng som spenderat 18 år i ett kinesiskt fängelse för sina politiska aktiviteter och en tysk TV-journalist vid namn Gerhard Loewenthal, överlevande från nazisternas koncentrationsläger, ett öppet brev till den Internationella olympiska kommittén (IOK) kallat ”Belöna inte Pekings tyranni”.

I det här brevet uppmanade de IOK att inte upprepa de historiska misstagen från OS i Berlin under nazisterna och OS i Moskva i det kommunistiska Sovjet.

– Att hålla OS i totalitära stater inte bara stärker dessa regimer och ger dem ett visst mått av anseende de inte förtjänat, utan leder som regel även till ökat förtryck, menade Bukovskij.

– Före OS i Moskva förvisades tusentals ut ur Moskva bara för att de ansågs ”oönskade”. Att hålla i OS är därmed direkt kopplat till förtryck av folket – detta kan inte tillåtas.

Bukovskij menar att samma sak nu händer i Kina. Han hävdar att Kinas politiska regim inte har förändrats:

– Beträffande ekonomi kan de ha förändrats, särskilt i de södra regionerna. Men politiskt sett har det inte hänt mycket; de har tusentals politiska fångar som behandlas extremt illa. Det inträffar massiva skottlossningar på allmän plats. Verkligen ett ociviliserat, brutalt land.

När Bukovskij ivrade för en bojkott av OS i Moskva hade han mycket kontakt med IOK, men menar att det inte är så lätt att få något inflytande hos dem.

– De lyssnar inte på någon, de vill inte veta någonting – för dem är det en kommersiell aktivitet. De tjänar pengar på det och det är allt, de vill inte diskutera saken.

De olympiska stadgarna har en ”mycket intressant paragraf” säger Bukovskij. Den säger att de olympiska spelen inte ska äga rum i ett land som saknar politisk stabilitet.

Han föreslår att människor som intresserar sig för frågan anstränger sig att påverka ledande politiker att inte närvara vid öppningsceremonin. Han noterade att den tyska förbundskanslern Angela Merkel och Frankrikes president Nicolas Sarkozys gjort klart att de inte kommer att åka till OS i augusti.

Bukovskij erinrar sig att några ledare från väst, till exempel USA:s president Jimmy Carter och den brittiska premiärministern Margaret Thatcher, gav sitt stöd till en bojkott av OS i Moskva 1980.

Han menar att trots att det vid det vid det här laget ”inte är möjligt att stoppa OS, så skulle åtminstone de civiliserade ländernas attityd gentemot den här regimen demonstreras.”

Vladimir Bukovskij bekräftar att hans uttalande, som citerats i stor skala, om att förära Moskva med OS 1980 ”humanitärt sett var en föraktlig handling; lagligt sett ett brott”, helt och hållet kan appliceras på de kommande olympiska spelen i Kina.

Bukovskij begrundar anledningarna till att man misslyckats med införandet av demokrati i Ryssland. Han menar att det posttotalitära Ryssland inte är förberett på en demokratisering och mänskliga rättigheter i vid mening.

– Frivilligorganisationer i väst har fokuserat på fred och vänskap, de har inte någon sann förståelse av att ”nydemokrater” faktiskt uppstod ur KGB, att de inte var några riktiga demokrater.

När han tillfrågas om vem han nominerat till Rysslands presidentkandidat svarar han med ett leende:

– För att muntra upp folket och stödja en enad opposition som blev totalförstörd av Putins administration gjorde vi ett utspel tillsammans med Gary Kasparov. Vi hoppades under de här 15 åren att hela den nya generationen ungdomar, som inte är rädda, skulle träda fram.

Han var väl medveten om att Kasparov inte skulle bli vald. Men han lyckades med det viktigaste; att väcka upp människor under förtryck och rädsla.

Svaret är intressant; reaktionen var ögonblicklig och massiv. På tre månader organiserade personer, som annars skulle ha varit i ett sömnliknande tillstånd, stödgrupper i 27 regioner, från Sakhalin till Kaliningrad.

Åsynen av att ”Ryssland för varje månad blir mer och mer likt det forna Sovjetunionen, med återinträde av politiskt förtryck, politiska fångar och till och med återinträde av psykiatrimissbruk för politiskt förtryck” bekymrar Bukovskij.

Han inser att hans nominering kan ha uppmuntrat och inspirerat det ryska folket.

För ett par månader sedan deltog Bukovskij på konferensen ”Demokratirörelsens nya agenda” i S:t Petersburg. Konferensen antog en resolution för att genomföra en övergripande politisk reform i Ryssland, med en fundamental demokratisering av landets sociala och politiska situation som mål.

– Efter det här besöket känner jag mig optimistisk för första gången på många år, säger Bukovskij.

Han var glatt överraskad av alla de välutbildade, energiska unga människorna på plats, redo och ivriga att agera.

Han markerar att det är mycket viktigt att skapa en kraftfull opposition till den existerande regimen ”som faktiskt är mycket ostabil”.

– Jag är ganska säker på att Sovjetstyrets återinträde praktiskt taget är omöjligt nu.

Översatt från: http://en.epochtimes.com/news/8-5-11/70513.html

* Reservation för böckernas svenska titlar.