Broadway-regissör berördes av Divine Performing Arts
- Det är så vackert, sade Elan V. McAllister. (Foto: Epoch Times)


– Det är så vackert, så luxuöst, rörelserna är bedårande, sade Elan V. McAllister som producerat några av de största showerna på Broadway och därför mycket väl förstår vilken insats som krävs för att skapa en föreställning i världsklass.

Bland hennes produktioner på Broadway kan nämnas Coram Boy, Spamalot (Tony Award), Hairspray (Tony Award), Metamorphoses, The Crucible och The Iceman Cometh. Divine Performing Arts Chinese New Year Splendor på Radio City Music Hall gav McAllister en möjlighet att uppleva kinesisk kultur genom en blandning av klassisk kinesisk dans, sång och levande orkester.

– Jag är förundrad över hur finkänsligt det är och hur rent och äkta. Det är väldigt enkelt men ändå något så djupt och rikt över rörelserna.

McAllister är tränad i klassisk dans och hyllade kvalitén och djupet som artisterna visade upp.

– Jag tycker man kan se hur dansarna känner sig i varje rörelse de utför. Man kan se att det kommer från en djupare plats. Jag var själv dansare för en del år sedan och jag minns de ögonblick då man verkligen är förbunden med sina rörelser. Det liksom tog en till en högre nivå och man kan se hur det händer här med dessa dansare som är så förbundna med sina rörelser att det blir som ett andetag. Det ser ut att ske utan ansträngning och så levande för dem. Det ser ut att var en del av dem.

– Jag är glad att det är de som utför dem, svarade McAllister på frågan om svårigheten i rörelserna och skrattade.

– Ofta är det allra enklaste och det mest avskalade det mest utmanande. När man ser något som verkar ske utan ansträngning vet man att det krävts en enorm insats för att klara det.

McAllister sade att också egenskaperna i den klassiska kinesiska dansen gjorde starkt intryck på henne.

– Det är verkligen fin kvalitet. Man kan se hur varje stycke har en relation till naturen, och man ser hur många av rörelserna och många av tankarna bakom rörelserna kommer från naturen på ett eller annat sätt.

Hon sade att hon också var imponerad av hur synkroniserade dansarna var.

– De rör sig som en organism, och det är vackert eftersom man inte bara fokuserar på en person. Man kan se att de har tillbringat tillräckligt med tid med varandra för att börja röra sig som ett.

Hon sade att koreografin i danserna var ”helt unik”.

Den är kraftfull men också mjuk, den har på något sätt dubbla kvaliteter som tycks komplettera varandra mycket bra. 

Men det var också något med dansarna själva som hon uppmärksammade, något de inte hade – ego. Hon sade att många av de föreställningar hon sett förut haft dansare som ”försöker tricksa och lysa lite starkare, och här ser man bara verkligt rena och vackra rörelser. Man ser en organism som arbetar ihop och det känns som om det är för att hela gruppen och inte bara enskilda individer ska utmärka sig.”

Hon sade att dansarna verkade ha en ”verklig koppling till det de gör”.

McAllister sade att det var första gången hon såg en levande orkester som Divine Performing Arts Orchestra kombinerad med en dansföreställning.

Divine Performing Arts Orchestra har en klassisk västerländsk orkester som grund och förstärker detta med traditionella kinesiska instrument, vilket gör att dess kompositioner både har möjligheterna i västerländsk orkestermusik och samtidigt är rika på kinesiska kvaliteter.

– Det är verkligen vackert. Föreställningen är verkligen förtjusande och vissa stycken var väldigt omfamnande. Den är genomgripande och förtjusande och det är en väldigt behaglig blandning om man inte är van vid det kinesiska ljudet. Om man inte är bekant med det är det en mycket fin introduktion, eftersom det är blandat med sådant man är mer välbekant med.

Också en solist på erhu framträder i Splendor. Erhu är en tvåsträngad kinesisk fiol och ett instrument med ett oförglömligt vackert ljud med en överraskande bredd. McAllister sade att det framträdandet var en höjdpunkt för henne.

– Det var underbart. Jag höll på att börja gråta när hon spelade, det var så vackert. Det fick faktiskt också mig att vilja dansa, i ett rum med bara mig själv. Det var mycket gripande, oförglömligt och själfullt.

Hennes favoritscen? 

– Jag tror att det var i början med damerna i rosa. Det var första gången jag verkligen såg rörelserna och kände respekten, att det var det här det handlade om, så det skiljer ut sig.

– Den var så vacker, verkligen förtjusande och fin. Jag använder hela tiden ordet ”fin” eftersom det var något väldigt gripande över det, ett budskap som lades fram på ett väldigt mjukt och fridfullt sätt, sade McAllister.

Divine Performing Arts ger ytterligare två föreställningar på Radio City innan 2009 års världsturné fortsätter. För mer information, gå in på www.DivinePerformingArts.org

Översatt från:http://en.epochtimes.com/n2/content/view/10879/