• Svensk titel: Indiana Jones och Kristalldödskallens Rike

• Originaltitel: Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull

• Produktionsår: 2008

• Produktionsland: USA

• Regi: Steven Spielberg

• Medverkande: Harrison Ford, Shia Lebouf, Cate Blanchett, Karen Allen m fl.

• Betyg: 2/5

Så var han tillbaka. Mannen med hatten och piskan. Han är nästan 20 år äldre. Kan det verkligen funka? Nej, det kan det inte. Men inte på grund av att han har blivit gammal och långsam, för de underhållande stuntscenerna finns kvar. Att säga att jag är besviken skulle vara fel för jag fick ungefär vad jag hade förväntat mig: En äventyrsrulle som inte riktigt håller samma mått som sina föregångare.

För ungefär tio år sedan, när Harrison Ford gjorde ”Air Force One”(Wolfgang Petersen, USA/Tyskland, 1997) började han bli träig och var inte längre rolig att titta på. Den där glimten i ögat, som gjorde Han Solo och Indiana Jones till oemotståndliga, var borta. Detta gör att man inte riktigt känner igen Indiana Jones i den här filmen.

Cate Blanchett, som den ryska skurken, är medioker, vilket faktiskt är en besvikelse, eftersom hon är en av världens bästa skådespelerskor. Karen Allen, som upprepar sin roll som Marion Ravenwood från den första filmen, känns dock fortfarande på hugget vilket gör att Ford känns än mer träig. Synd bara att hon inte fick mer utrymme. Shia Lebouf har dock fått rikligt med utrymme vilket han utnyttjar till max; man känner igen lite av den gamle Indiana Jones från de gamla filmerna i honom.

När Steven Spielberg gjorde den första filmen ”Jakten på den Försvunna Skatten” (”Raiders of the Lost Ark”, USA, 1981), satte han mer eller mindre normen för hur action- och äventyrsfilmer skulle läggas upp i fråga om sådana saker som relationen protagonist kontra antagonist (hjälten mot skurken) och hur man skulle lägga upp en film tidsmässigt för att skapa bästa effekten, det vill säga hur lång tid man skulle lägga på till exempel att presentera karaktärerna innan man gick vidare till att fördjupa sig i berättelsen. Allt detta skapar flyt i en film.

”Jakten på den Försvunna Skatten” är så perfekt i detta avseende, att den tas upp i filmvetenskapsböcker. Dessvärre saknas detta flyt i den nya filmen. Det blir inte bättre av att miljöerna känns plastiga och fula. Nu vet jag ärligt talat inte om filmen är inspelad mot blue- eller greenscreen (då allt spelas in mot en grön eller blå bakgrundsbild, där man senare lägger till bakgrunden), men det skulle inte förvåna mig om det var anledningen till att miljöerna känns så plastiga. Jag får väl helt enkelt vara lite tråkig och säga att det var bättre förr, då man använde ”riktiga” miljöer.

Men filmen har fortfarande ett visst underhållningsvärde. Actionscenerna är faktiskt ganska underhållande, så det är fortfarande ett ganska fartfyllt äventyr. Dessutom kan man ju inte låta bli att skratta när Indiana Jones enda räddning ur en knipa är en orm (som ju alla vet att han avskyr). Filmens betyg sänks, trots detta, från en trea till en tvåa, eftersom flytet saknas, Ford är lika träig som han varit de senaste tio åren och miljöerna känns plastiga. Personligen ser jag fram emot ”The Mummy: Tomb of the Dragon Emperor”( Rob Cohen, Tyskland/Canada/USA, 2008), som har premiär senare i år. För Brendan Fraser har, av trailern att döma, den där Indiana Jones-glimten i ögat, precis som i de två föregångarna.