I min artikel den 5 oktober 2025, ”Nigeria – en tystnad som är öronbedövande”, skrev jag om den internationella passiviteten inför det långvariga våldet mot civila i Nigeria. Mer än ett halvår senare kvarstår nästan samma tystnad, trots att tusentals människor fortsatt dödas, fördrivs och terroriseras av Boko Haram och närstående jihadistiska grupper.
Boko Haram växte fram i nordöstra Nigeria i början av 2000-talet under Muhammed Yusuf. Efter hans död 2009 utvecklades rörelsen under Abubakar Shekau till en av världens mest brutala terrororganisationer. Ideologin bygger på ett kompromisslöst förkastande av västerländsk utbildning, sekulär stat och demokrati, vilka betraktas som uttryck för otro och moraliskt förfall.
Men det är inte främst ideologin som definierar gruppen, utan dess totala likgiltighet inför mänskligt liv. Byar har utplånats. Skolor har bränts med elever instängda i byggnaderna. Flickor har kidnappats för tvångsäktenskap och sexslaveri. Barn har använts som självmordsbombare. Chibok-kidnappningarna 2014 blev för omvärlden den tydligaste symbolen för detta barbari, men de utgjorde bara ett av otaliga övergrepp.










