Att fostra blöjfria barn, också kallat Naturlig småbarnhygien, är en ny trend som ställer allt på ända gällande det vi trodde kring toaletträning.
Jag träffade lille Finley hos en vän vid deras dotters ettårskalas. Huset var fullt av krypande bebisar. Jag hittade en stol på altanen och betraktade flera nöjda små barn lekande i sandlådan. En kvinna bredvid mig presenterade sig som Nancy Jean och pekade på en liten pojke i sandlådan, hon sade:
– Det är min son Finley. Han är ett blöjfritt barn.
Alla föräldrar runt omkring oss blev intresserade och deras ögon riktades mot elva månader gamla Finley. Han hade verkligen bara korta shorts utan bylsig blöja. Shortsen var torra och det såg verkligen bekvämt ut. Alla ville veta hur det fungerade, hur man tränar ett sådant litet barn utan missöden.
Nancy Jean var bara glad att få berätta.
– Han har aldrig burit en blöja i hela sitt liv. Det är en myt att bebisar under 18 månader inte kan kontrollera sig. De är medvetna om och förmögna att träna sin ringmuskel nästan från födseln, sade hon.
– När jag var i åttonde månaden med Finley gav en vän mig en bok som hette Blöjfri! Naturlig småbarnhygien av Ingrid Bauer. Min man och jag läste den för varandra i sängen på kvällarna. I stället för att lära babyn att göra i sina kläder och tvätta upp efteråt kan mödrar och fäder lära sig lyssna till och reagera på babyns behov och kommunikation.
– Bokens budskap verkade väldigt vettig för oss, och vi beslutade oss för att prova det, sade Nancy.
Hon hade tidigare fostrat tre barn med tygblöjor eftersom det verkade vara det bästa valet. Det enda alternativet hon kände till var engångsblöjor som aldrig försvinner utan skapar enorma sopberg.
Nancy Jean sade att det finns många fördelar med att ha och vara ett blöjfritt barn. Du sparar tusentals kronor och det underlättar resor; du behöver inte bära väskor fulla med blöjor, servetter och bytesinlägg. Barnet får en större komfort och bättre rörlighet. Kroppen är fri att röra sig och han kan rulla över på mage, krypa och gå obehindrat eftersom han inte har en bylsig våt och geggig blöja mellan benen. Dessutom finns det psykologiska faktorer som att ha tillgång till sin egen kropp och kontroll över sina naturliga funktioner. Så hur fungerar det då? Hur tränar man sin kommunikation med en bebis?
Nancy sade att observation och stor närhet hjälper föräldern att förstå babyns signaler, kroppsspråk och timing av rytmer. Många föräldrar upptäcker att deras intuition också förstärks.
Hon började kommunicera med Finley om toalettbehov från och med den första dagen.
– På Finleys första dag höll jag honom i “behovsställning” med hans rygg vilande mot min mage, hans lår i mina händer så han befann sig i en naturlig hukställning, hållande honom över en skål i mitt knä. Jag imiterade ett kissljud “pssss” och till vår förvåning och upphetsning kissade han! Det var lätt och omedelbart. Ljudet jag använder för att bajsa är ett krystande ljud som gör att min buk spänns och eftersom Finley vilar mot den kommer han också intuitivt att krysta och spänna buken om han behöver bajsa.
Denna tidiga interaktion och kommunikation på en ickeverbal nivå stimulerar god kommunikationsförmåga och en avancerad nivå av närhet i relationen. Det skapar också tillit och respekt.
Genom denna metod lärde sig lille Finley snabbt och enkelt om naturlig hygien. Sker det någonsin olyckor?
– Absolut säger Nancy – men det är bara lite babykiss som är helt steril.
Nancy förklarar att i början av inlärandet av barnets rytm föredrar många mödrar att använda blöjor, i alla fall delvis, men det är lättare att märka babyns behovsmönster utan. Om babyn är väldigt ung och inte ännu flyttar sig själv kan det fungera att ha babyn liggande på en öppen blöja. Det viktiga är att göra det imiterande ljudet varje gång.
Nancy håller numera föräldrakurser med sin väninna och partner Corina Acosta-Rodriquez.
Översatt från originalartikel på engelska.
