I Kina, precis som i resten av världen, leder vissa sjukdomar till ett socialt stigma. Framför allt HIV-positiva, men även de som bär på Hepatit-B, får mycket svårt att leva ett normalt liv på grund av människors attityder och även okunskap kring dessa sjukdomar. Trots att problemen med blodsmitta tycks öka i landet är säkerheten kring blod- och plasmagivning ibland bristfällig.

I Henanprovinsen i Kina ledde blodplasmagivning till ett allvarligt AIDS-utbrott för några år sedan, och alla plasmainsamlingsstationer stängdes. I andra områden, som Guizhou, blomstrar emellertid marknaden. Provinsen förser ungefär 40 procent av Kinas totala blodbehov. Framför allt rör det sig om väldigt fattiga människor som lämnar plasma för pengar, vanligtvis för industriell läkemedels-framställning.

Vinsterna som insamlarna och staten kan göra på detta är betydande. Hu Jia, en AIDS-aktivist i Peking menar att man flyttat sin verksamhet efter AIDS-utbrottet, och att man nu fokuserar på vissa andra, företrädesvis fattiga områden. Trots att regler finns kring säkerhet och myndigheterna ständigt skärper kraven och går ut med varningar, så väljer vissa aktörer att tumma på dessa för vinnings skull.

Det mest allvarliga är om man inte följer hygienen kring plasmainsamling, eftersom man då separerar ut plasman under själva donationsprocessen och man får tillbaka de övriga komponenterna in i kroppen. Om maskinen inte steriliseras ordentligt mellan donatorerna riskerar man alltså att få i sig komponenter av den föregåendes blod och därmed smittas om denne bär på någon sjukdom. Givetvis ska alla testas för relevanta sjukdomar, men om man även fuskar med detta kan alltså konsekvenserna bli mycket allvarliga.

Hu Jia, som befarar en stor spridning av blodsmitta, berättar att han talat med en person från en av de drabbade byarna i Henan och denne menade att situationen i Guizhou mycket liknar den som föregick AIDS-utbrottet i hans hemtrakt.

Även om man nu börjat agera mot den här typen av problem, så menar somliga att kommunistpartiet länge var ovilligt att göra något åt HIV-situationen. Li Dan, som var en av mottagarna av Reebok Human Rights Award i år och som kämpar för HIV-smittades situation, menar att man från början inte såg det som något problem från regeringens håll om en viss mängd medborgare dog av sjukdomen, eftersom landet har så stor befolkning. Dessutom var de vinster man gjorde på blodaffärer en faktor till oviljan att införa hårdare regler kring hantering av blodprodukter.

Även om HIV såklart är en svår sjukdom socialt sett även i väst, så är man i Kina än mer utsatt som HIV-smittad. Man blir vanligtvis socialt utstött och får ingen hjälp av staten. När Li Dan startade ett barnhem och skola för smittade barn blev han förföljd av regimen, gripen och misshandlad och tvingad att stänga verksamheten. Han har emellertid inte gett upp, utan satsar nu på upplysningsverksamhet kring de här frågorna för att ändra människors attityder och påverka staten att hjälpa denna utsatta grupp.

Även Hepatit-B-smittade har stora problem på grund av okunskap och en hård attityd bland vanliga människor. Enligt en undersökning skulle till exempel bara en av tio arbetsgivare i Shanghai och Peking utan vidare anställa en bärare av viruset och det gällde arbeten som inte innefattade vård eller hantering av matvaror. Många har inte klart för sig att viruset i första hand smittar genom blod eller sexuellt umgänge, utan tror att saliv, svett eller annan daglig kontakt med smittade är en stor riskfaktor. På en hemsida för bärare av sjukdomen visade sig ungefär 80 000 registrerade medlemmar leva helt isolerade och diskriminerade. Många hade förlorat jobb, möjligheter att studera och kontakt med familj och vänner. Deras situation är således mycket svår.

Ett flertal oseriösa aktörer sprider även oriktig information kring sjukdomen, eftersom man tjänar pengar på ofta falska mediciner mot smittan, och därmed vill överdriva risken att smittas.

Emellertid är Hepatit-B ett högst verkligt problem i Kina. Förekomsten av sjukdomen är högst i världen. Redan 1992 bar mellan 120 och 150 miljoner kineser på smittan och ungefär 30 miljoner hade utvecklat sjukdomen, som i allvarliga fall kan bli kronisk, leda till cirrhos (skrumplever) och döden.

Man räknar idag med att ungefär en halv miljon kineser årligen dör som en följd av sjukdomen och kostnaderna för sjukvården ligger på hundra miljarder kronor. I Peking bär nästan 6 procent av invånarna på smittan, vilket kvalificerar det som en epidemiregion, och i Guangdongprovinsen hela 17 procent. En tredjedel av världens Hepatit-B-smittade finns i Kina.

Källa: Epoch Times, Radio Free Asia, Wikipedia

http://www.theepochtimes.com/news/6-6-22/43072.html

http://www.theepochtimes.com/news/6-6-20/43000.html

http://www.theepochtimes.com/news/6-5-19/41715.html