På söndagen arrangerades ”En kväll för hemlösa” på Gamle Port i Göteborg, för att uppmärksamma och debattera den växande bostadsbristen i Sverige. Drygt femtio personer trängdes i den lilla lokalen när bland andra Björn Ranelid talade om hemlöshet.
Initiativtagaren Peter Ahlborg som Epoch Times skrev om i vintras, är själv hemlös sedan flera år tillbaka. Det kan hända vem som helst, sade han i sitt inledningstal.
– Jag har träffat ingenjörer som blivit hemlösa, men de flesta är bara vanliga Svenssons. De kanske har förlorat A-kassan, fått en sjukdom, brutit upp en relation, gått igenom en depression. Det är oerhört lätt att man väldigt snabbt hamnar långt ned.
Själv blev han hemlös i samband med att han och hans förra tjej gjorde slut. De senaste sex åren har Peter bott på sammanlagt 24 olika ställen; det har varit tält, vandrarhem, härbärgen och andrahandslägenheter, ofta tillsammans med sin 16-åriga dotter.
– När Peter pratade med mig första gången och delgav mig sin livshistoria i förtätad form, som en slags kristall, då tänkte jag så här: Ännu ett exempel på försummade människor i Sverige som sätts åt sidan, sade Ranelid.
Han berättade att han har tackat nej till tio tv-program de senaste två veckorna, men när han tillfrågades om att tala på En kväll för hemlösa tvekade han inte en sekund.
– Det lilla jag kan göra är att räkna med alla de människor som är som Peter och de som är utan bostäder och utan hem, utan arbete, och som samhället inte hjälper eller visar sin kärlek för – det är inte en fråga om jag ska orka eller hinna.
Leif Eriksson, lärare och forskare vid School of Global Studies vid Göteborgs Universitet lade fram några konkreta förslag på hur man ska kunna komma till rätta med hemlösheten – bostadsgaranti och medborgarlön, parallellt med mer kortsiktiga, akuta lösningar som till exempel husvagnar till de hårdast drabbade i samhället.
Övriga medverkande var bland andra basisten Magnus Rosén och konferencieren Anna-Mia Bonde.