Biståndsministern Gunilla Carlsson meddelade vid en presskonferens i Stockholm att utöver biståndsdebatten på nätet har hon gett Gunilla Törnqvist, generaldirektör för Institutet för utvärdering av internationellt utvecklingssamarbete, Sadev, i uppdrag att lämna tio förslag för ett bättre fungerande bistånd. Den 9 december, den internationella anti-korruptionsdagen, ska förslagen presenteras.
Efter att det zambiska hälsoministeriet försnillat biståndspengar publicerade Sida nyheten, men debatt uteblev. Efter semestern blåste Gunilla Carlsson i visselpipan genom en artikel på debattsajten Newsmill på internet. Biståndsministern anser att svenska biståndspengar ska användas för att bekämpa fattigdomen. Hon skrev i sin artikel att hon ville ha hjälp med frågan om hur man gör för att biståndet alltid skall användas rätt och göra nytta i en värld där korruptionen är ett faktum.
– Biståndet verkar i korrupta länder och det har funnits en tendens att sopa den här frågan under mattan. Jag vill inte leva med att skattepengar försvinner i stora svarta hål, därför tar jag det här initiativet, säger Gunilla Carlsson i ett uttalande från Sveriges Riksdag.
Många artiklar kom in till Newsmill och en av dem kom från Torbjörn Pettersson. Han var tidigare ambassadör i Tanzania och är nu generalsekreterare för Svenska Afghanistankommittén. En av hans reflektioner är: ”Välj samarbetsformer utifrån en politisk maktanalys av samarbetspartnern!”
Det måste till exempel finnas institutioner som kan utkräva ansvar, samtidigt som bekämpningen av korruption måste stärka folkets känsla av ansvar. När människorna tydligt ser att biståndarbetet ligger i deras eget intresse fungerar det. Pettersson med sin mångåriga erfarenhet menar att makt korrumperar och kan inte kontrolleras och därför bör biståndet utformas i dialog med landets parlament och byråd för att få korruptionen att minska.
Pettersson skriver: ”Nolltolerans mot korruption betyder inte att vi förväntar oss att korruption aldrig inträffar, utan att vi aldrig stillatigande accepterar den”.
Biståndsministern i den borgerliga regeringen, fick svar från Jens Orback, socialdemokrat och generalsekreterare på Palme Center. Orback menar att frågan gäller hur utvecklingssamarbetet i mottagarländerna ska bedrivas.
Det är inte bara u-landet som ska ifrågasättas, granskas och nagelfaras utan det ska också riktas mot oss själva. Orback välkomnar en effektivisering och förbättring av utvecklingssamarbetet. Men han misstänker att biståndsministern är ute efter att skära ned biståndet.
Sveriges mål är att biståndet ska uppgå till en procent av vårt BNP, men Gunilla Carlsson har vid något tillfälle sagt att biståndet kan komma att skäras ned till 0,7 procent.
Sidas generaldirektör Anders Nordström är ansvarig för att säkerställa att Sidas del av svenskt bistånd kommer dit det ska. Han är medveten om att korruption är ett påtaligt hinder för utveckling som bromsar Sidas arbete för fattiga människors framtid. Men Sida har kontrollmekanismer och ser även att mottagarländerna blir bättre på att upptäcka och identifiera risker såsom hände med hälsosektorn i Zambia. Landets eget revisionsorgan avslöjade att enskilda individer hade systematiskt och avancerat lurat zambiska ministeriet på pengar.
Nordström skriver i sin artikel att det är dags att diskutera biståndets strategiska roll. Vad vill vi med det och vad kan biståndet åstadkomma? Med klimathot och finansiell kris kan biståndet spela en katalytisk och strategisk roll. Vi måste bli ”smartare”, precis som Gunilla Carlsson uttryckte det, skriver han.
