Tjugo procent av skrotbilarna kan inte materialåtervinnas. I ett projekt ska man nu bränna det materialet, vilket innehåller farliga ämnen, tillsammans med hushållssopor och rötslam, som kommer från det vi spolar ner i toaletten. Då skulle problemet vara avhjälpt anser Stena Metall och stora mängder energi kan istället tas tillvara.
Det finns fragmenteringsanläggningar i Sverige som mal sönder bilar, maskiner och annat metallavfall till knytnävsstora bitar. Därefter sorteras metallen och blir råvaror till nya produkter.
Problemet är att 20 procent av skrotbilarnas vikt inte kan återvinnas effektivt. EU-lagstiftningen vill att vi minskar deponimängderna, därför måste problemet lösas.
– Restavfallet från verksamheten är komplicerat då det bland annat innehåller zink och bly som tillsammans med klor kan bilda korrosiva gaser som är skadliga för en förbränningsugn, säger Christer Forsgren, teknik och miljöchef Stena Metall.
Nu ska en ny metod testas i full skala i förbränningsanläggningen i Lidköping. Bilinredningar med läder, gummi, textil och mattor kan inte materialåtervinnas men kan brännas. Då skulle stora mängder energi kunna utvinnas, energivärdet motsvarar uppvärmningen av cirka 10 000 småhus under ett år.
Restavfallet innehåller dock zink och bly som tillsammans med klor kan bilda korrosiva gaser som är skadliga för en förbränningsugn.
– Projektet går ut på att se om restavfallet kan brännas tillsammans med hushållssopor och rötslam från reningsverk. Med svavlet och andra gynnsamma egenskaper i rötslammet kan man förhoppningsvis undvika att skadliga beläggningar bildas i en förbränningspanna, säger Christer Forsgren.