Bildäck blir husvägg i jordskepp
Entrén. (Foto: Susanne Willgren Lamm/Epoch Times Sverige)


Vad ska man göra med alla gamla bildäck som ligger och släpper ifrån sig gifter i hela världen? Bara i Sverige rör det sig om nio miljoner uttjänta däck per år, enligt Motorföraren, vilket är 36 000 däck om dagen. En del återvinns, andra bränns upp. Man skulle också kunna tänka sig att bygga bostäder av dem.

Några minuter söder om Falköping ligger ett jordskepp gömt i marken. Från den lilla grusvägen som går förbi ser man inte ett spår av det, utöver några uppspända presenningar. Byggnaden har ändå potential att försörja en hel familj med mat och husrum, och skulle motstå en jordbävning.

Kevin Schot, som ursprungligen kommer från Skottland, har byggt på det här jordskeppet i 7 år, och fortfarande är det lite kvar att göra innan byggnaden står färdig. Han har bokstavligen drömt om jordskepp i hela sitt liv, och ödet ville att han skulle bygga ett just här i Västra Götaland, varifrån mamman till hans barn kommer. Tanken är att man ska kunna leva som självförsörjande i jordskeppet.

Bygger för hand av återvunnet material

– Vi minskar våra fotavtryck på jorden markant genom att bygga av återvunnet material, ta vara på sol, vind och regn och odla egen mat, säger han.

Byggnadstypen uppfanns av den experimenterande arkitekten Michael Reynolds i USA på 70-talet, och sedan dess har den sakta men säkert spritt sig över världen. I dagens katastrofhärjade miljöer, efter tsunamis, kärnkraftsolyckor och orkaner, har intresset för Reynolds byggnader varit enormt.

Jordskeppet har en stomme av gamla bildäck. Låter giftigt, men faktum är att sättet man kapslar in däcken på är ett av få miljösäkra sätt att återvinna dem. När de är packade med jord och sand, staplade och inmurade, så utgör de en välisolerad vägg som håller värmen länge även när temperaturen utanför sjunker.

KevinSchot

Kevin Schot i växthuset. (Foto: Susanne Willgren Lamm/ Epoch Times Sverige)

Schot är här i ur och skur, året om, ibland tillsammans med vänner som kommit för att hjälpa till. De gör allting för hand. En gång använde de dock en borr, berättar han, när de stora stockarna skulle fast på taket.

– Vi har tagit nästan allt material ur marken här. Det är bara naturmaterial och återvunnet material, helt gratis! Det krävs bara lite samarbete, säger Schot.

Odlar eget i växthus

Skeppet ger ett organiskt intryck med mjuka former av naturliga material, konstnärligt utformat. Ändå är väggarna fulla med gamla aluminiumburkar, glasflaskor och annat som Schot hittat i vägrenen och tagit hand om. Norrsidan ligger under markytan, med en bildäcksvägg mot jorden. Däcken har han fått av en bilskrot som mer än gärna ville bli av med 2 000 uttjänta däck. Sydsidan utgör ett rum för vattenuppsamling och ett växthus.

– Det har vissnat i växthuset inför vintern, så det ser lite deppigt ut, säger Schot och kliver in i en ljus, grön oas.

jordsk10

 

Här odlas det allt möjligt ätbart. Plantorna skyddas från korsbefruktning, och det finns en egen fröbank med GMO-fria frön. I och med värmesystemet räknar man med att kunna skörda flera gånger per år. I byggnaden finns gott om förvaringsutrymme.

Näst intill allt material förutom däcken är taget ur marken huset står på. I sin utgrävning har Schot hittat sten och sand till betong. Stockarna är från träd som växt runtomkring.

Win-winsituation för jorden och husbyggaren

I stort sett kan man säga att bygget är en win-winsituation för planeten och den som bygger jordskepp: Jorden bjuder på material och energi, och jordskeppet återvinner och kapslar in sådant som inte ska ligga löst och sprida gifter i naturen.

jordsk11

Växthuset mot köket.

Till en början stödde Falköpings kommun projektet. Schot och hans familj hade kommit över lite mark, och enligt Schot ville kommunen underlätta bygglovsprocessen. Snart byttes dock stadsarkitekten ut.

– Han skrattade mig rakt upp i ansiktet, berättar Schot: ”Du vill bygga med vad!? Gamla bildäck?”

Sedan dess har Schot legat i fejd med myndigheterna, och har nu valt att bygga skeppet som en ekonomibyggnad istället för bostad.

Michael_Reynolds_01

Michael Reynolds under en föreläsning.

Han är inte den enda som råkat i trubbel. Michael Reynolds blev själv av med sin arkitektlicens efter att ha blivit stämd av personer som först varit insatta i projektets experimentella natur, och sedan blivit missnöjda med något. Men Reynolds anser att man måste få experimentera för att utvecklas och göra nya framsteg på det här området. Efter många turer har han nu fått tillbaka sin licens och fortsätter att utveckla sina 6 prototyper av jordskepp.

Arkitekt och jordskeppspionjär

Reynolds bor i en jordskepps-community i New Mexicos öken tillsammans med runt 130 personer. Han anser att det borde vara varje människas rättighet att bygga sitt eget hus och odla sin egen mat med hjälp av sol och regn. Han säger att de försöker att trampa upp en väg för vanliga människor att klara att ta hand om sig själva.

– Vi vill utgöra ett exempel och visa på att varje man, kvinna och barn på den här planeten skulle kunna klara sitt eget livsuppehälle, vilket också skulle resultera i en hållbar utveckling för den här planeten. Det är möjligt, säger Reynolds via telefon.

Så, hur känns det då att bo i ett hus byggt av skräp? Reynolds anser att det beror på hur man definierar ”skräp”.

– Min känsla är att mycket av det material som man bygger hus av idag – laminat som ger ifrån sig gaser och sådant som lim och plast – det kallar jag skräp! Använder man en glasflaska som byggsten så är den inte skräp utan en byggsten, en vacker byggsten! Vi kapar halsarna på dem, limmar ihop bottnarna och använder dem som byggstenar, och de kommer att hålla i evigheter.

Glasflaskorna som används som byggstenar står även för ljusinsläpp.

Han ser på jordskeppen lite som ”maskiner” snarare än hus. Han valde i ett tidigt stadium att undvika ordet ”hus” trots att det handlar om bostäder, eftersom ”hus” onekligen för tankarna i vissa riktningar. Funktionen är så viktig. Till exempel reglerar de i stort sett inomhusklimatet själv, samlar in och filtrerar vattnet, genererar el och förser de boende med mat. I grund och botten utför de alla de här sakerna för människorna som bor i dem, och avsikten är inte att de ska se ut som hus.

– Om man vill kan man förstås bygga dem så att de får karaktären av ett gammalt stenhus i Skottland, eller ha någon annan karaktär som påminner om kulturen och traditionen i ett område, men de är främst maskiner, säger han.

Skeppen må inte leva upp till de nuvarande internationella byggkoderna, eftersom man använder nya material och nya metoder, men Reynolds tycker sig ana en attitydförändring i världen.

Rummet där vattnet förvaras

Rummet där vattnet förvaras.

– Överallt finns det en viss desparation, som faktiskt håller på att bli mäktigare än byggnadskoderna. Människor vill kunna hålla sig varma, de vill ha vatten. De ser att kärnkraftsanläggningarna inte fungerar, de ser att maten inte är hälsosam, de ser avlopp som leds rakt ut i vattendragen. Folk ser det här och de letar efter någonting annorlunda. Allt det här utvecklar en acceptans för den här sortens koncept.

Reynolds har allt oftare bjudits in till olika katastrofområden för att bygga upp jordskepp där stormar och tsunamis ödelagt de gamla husen och inrättningarna. Till exempel hjälpte han och hans team till att bygga upp efter tsunamin som drabbade Andamanerna, Indien, 2004.

Hur jordskeppens framtid ser ut återstår att se. I vår kommer Michael Reynolds till Sverige för att hälsa på en grupp studenter han samarbetar med, vilka har fått tillstånd att bygga jordskepp norr om Stockholm.

Ett rum i vardande. I väggarna kan man fortfarande se bildäcken. De kommer senare att muras över.

Ett rum i vardande. I väggarna kan man fortfarande se bildäcken. De kommer senare att muras över.

Jonna bytte storstaden mot by i Norrland

Fem gamla kinesiska uppfinningar som är överraskande moderna

VIDEO: Förföljelsen av falungong i Kina