Befria Kina från en katastrof


Sichuan, Kina, och Flushing, New York, må verka vitt skilda från varandra, men händelserna i Flushing förra året (i maj 2008) visade sig vara intimt sammanflätade.

Under lördagen, söndagen och måndagen organiserades en stor grupp kineser på Flushings gator för att trakassera, skrämma och till och med misshandla dem som kommit dit för att fredligt uppmana kineser att dra sig ur det kinesiska kommunistpartiet (KKP).

Kinesiskspråkiga medier som antingen ägs eller påverkas av KKP bevakade händelserna och rapporterade att de som samlats till stöd för att lämna KKP ”inte brydde sig om jordbävningsoffren” och ”inte älskade Kina”. 

Den katastrofala jordbävningen i Sichuan innebär en stor fara för KKP. Jordbävningen har släppt lös starka patriotiska känslor hos det kinesiska folket – inte den överdrivna nationalism KKP fabricerar när det vill sätta press på Japan eller USA, utan en äkta fosterlandskärlek som kommer av en oro över andra kinesers lidande.

Kina vaknade ganska oväntat. KKP har aldrig tillåtit ett oberoende civilt samhälle att existera och har uppmuntrat strävan att bli rik före allt annat, inklusive att bry sig om sin nästa. Ändå körde många enskilda – på eget initiativ – mängder av jeepar lastade med förnödenheter till området kring epicentret och skickade tung utrustning till katastrofområdet i syfte att rädda liv. De som inte kunde hjälpa till direkt följde varje nyhetssändning på TV för att få veta det senaste från jordbävningsområdet.

När över en vecka gått efter jordbävningen hade hoppet om att finna överlevande nästan försvunnit. Med bilder som skickades runt över hela Kina, vilka visade hur KKP:s byggnader står kvar oskadade bredvid de totalförstörda skolorna i vilka en stor del av en generation gick under, riskerar de generösa yttringar som följt jordbävningen att ta en ny vändning.

Önskan att rädda andra kineser kanske kommer att kunna ta sig nya uttryck i obekväma frågor om vad som gjorde katastrofen möjlig.

Det regimunderstödda bråket i Flushing med dess noggrant arrangerade mediabevakning hade som syfte att kanalisera de känslor som fortfarande kommer upp till ytan i riktning mot dem som vågar utmana KKP.

Huruvida ett sådant billigt propagandatrick kan lura det kinesiska folket återstår att se. Ett begrundande av katastrofen i Sichuan ger dock det kinesiska folket chansen att förstå de större katastrofer de tvingas genomlida. 

Även om jordbävningen är en naturkatastrof så förde den med sig olycka på grund av mänskliga misstag. Dessa mänskliga fel är inte av teknisk art. De hänger samman med frågan om KKP:s makt. KKP satte frågan om sin egen makt före de krav som räddningsinsatsen ställde.

Varför undersökte inte KKP de första varningsrapporterna om jordbävningsrisk istället för att avfärda dem som ”rykten”? Lokalregeringen i Sichuan undersökte till och med ”ryktena” och avfärdade dem offentligt på dess officiella hemsida.

Varför hävdade Kina för över tio år sedan att landet förfogade över fler än 10 000 plan som kunde göra nedsläpp med fallskärm i alla slags väder och ändå gjordes inte några sådana nedsläpp under de tre första dagarna efter jordbävningen?

Varför nådde bara 20 militärflygplan och färre än 1 000 soldater epicentrum under de kritiska 72 timmarna efter jordbävningen? 

Varför väntade KKP till den fjärde dagen efter jordbävningen med att kalla in världens största flygplan med allväderskapacitet som kan flyga ingenjörsutrustning?

Varför vägrade KKP att släppa in utländska räddningsteam vid denna avgörande tidpunkt för räddande av gudagivet mänskligt liv?

Varför har så många oskyldiga barn dött eller skadats när deras skolbyggnader kollapsat, medan regimens byggnader stod kvar?

Varför har olympiska spelen en budget på över 400 miljarder Yuan, vilket överstiger den sammanlagda totalsumman för alla tidigare olympiska spel när KKP är så försiktiga med att använda pengar för att rädda människor i katastrofområden?

Varför har KKP gett order om att upprätthålla en positiv propaganda istället för att återge det verkliga lidande människorna i katastrofområdet utstår?

Alla kineser har rätt
att av sympati för de avlidna och oro för de som överlevt katastrofen ställa dessa frågor. I Kina har regimen monopoliserat det mesta av samhällets resurser och privata initiativ har därför mycket begränsade resurser och begränsad förmåga att hjälpa till med räddningsarbetet. Folket har goda skäl att utkräva ansvar av regimen.

När en regim är så inkompetent har folket rätt att kritisera och fördöma. Hundratusentals människor lider efter katastrofen och ändå skryter regimen skamlöst

Detta är definitivt inte en tid för människor att visa tolerans för, eller sjunga hyllningssånger till, dem som är ansvariga. Tvärtom, när en katastrof inträffar borde människor verkligen övervaka, kritisera och korrigera eventuella problem, och därigenom hålla regimen ansvarig.

Hur ska vi annars kunna stå ansikte mot ansikte med de olyckliga själar vilkas liv kunde ha räddats? Hur ska vi kunna undvika framtida katastrofer? Våra patriotiska känslor och sympati för de bortgångna får inte betyda att vi visar eftergivenhet gentemot den odugliga och omänskliga KKP-regimen.

Den kinesiske ledaren Wen Jiabao inser att ”Det är folket som ger dig näring”. Men som premiärminister kunde Wen Jiabao inte mobilisera armén så snabbt som räddningsaktionen krävde och kunde inte vinna gehör för sitt förslag att begära hjälp av utländska räddningsteam.

Tveklöst står vi inför ett KKP som tar mycket lätt på mänskligt liv och är extremt själviskt. Allt KKP kan är att ta åt sig äran för framgångar och konsten att låtsas. KKP:s korruption och dekadens kan inte rättfärdigas av Hu Jintao (KKP:s ledare) och Wen Jiabao oavsett vilka deras personliga avsikter må vara.

KKP:s oförmåga, skamlöshet och brist på samvete har visats på fler sätt än i efterspelet till jordbävningen i Sichuan. Vid varje tillfälle som katastrofer drabbar landet, från jordbävningen i Tangshan för 32 år sedan (vid vilken ungefär 250 000 människor dog) till sars-epidemin för fem år sedan och detta års snöoväder, så har KKP konsekvent dolt sanningen och försummat liv.

Samma tragedi upprepar sig om och om igen. Hur länge kommer folk att fortsätta att låta sig luras av KKP och fortsätta att blint följa KKP?

KKP visar samma omänsklighet gentemot friska kineser som det gör i sin skrytsamma oärlighet gentemot jordbävningsoffer. KKP:s historia genomsyras av det kinesiska folkets misär. I på varandra följande politiska förföljelsekampanjer som varat ända tills nu har över hälften av den kinesiska befolkningen någon gång varit utsatt för KKP:s förföljelse.

Till och med medan räddningsaktionen i jordbävningsområdet pågår har KKP fortsatt arrestera oskyldiga som vågat säga som det är, eller religiösa grupper.

Den mest skandalösa av dessa är förföljelsen av Falun Gong, som har pågått i 10 år (2009).

Miljontals Falun Gong-utövare har förtryckts. Hundratals miljoner familjemedlemmar och släktingar till Falun Gong-utövare är berörda. Tiotusentals utövare har skickats till arbetsläger eller har dömts till långa fängelsestraff. Flera miljoner familjer har drabbats.

grund av KKP:s informationsblockad är inte hela bilden av förföljelsen känd, men redan genom den begränsade information som kommit fram är förföljelsens ondska och omfattning tydlig.

Fram till mars 2008 har 3 145 Falun Gong-utövare rapporterats döda med namn, personuppgifter och detaljer kring dödsfallet. Källor inom KKP uppger att antalet utövare som slagits eller torterats ihjäl snarare är över 10 000. Dessutom antas tiotusentals utövare ha dött på grund av organstöld, som alltjämt pågår.

I Kinas historia, i tider av naturkatastrofer, brukade kejsaren visa ånger, reflektera över sitt eget uppträdande och sedan utfärda ett dokument där han förebrådde sig själv för det han gjort fel.

Trots naturkatastrofer och andra plågor som drabbat det kinesiska folket har vi aldrig sett KKP visa ånger eller tänka efter. Vad vi ser är istället hur KKP fortsätter att dölja dess brottsliga gärningar och att begår brott som förnärmar både gudar och människor.

Om kejsarna hade rätt, och brott för med sig katastrofer, hur många katastrofer har KKP orsakat det kinesiska folket? Hur många katastrofer kommer det att orsaka fortsättningsvis?

2008 var ett ovanligt år för Kina. Sedan årets början hade katastroferna avlöst varandra. Alla borde fundera över hur man ska undvika ännu större katastrofer i framtiden. 

Det är tveklöst så
att KKP inte bryr sig om detta problem. KKP bryr sig bara om dess egen makt och egna intressen. Godhjärtade människor ska inte räkna med att bli räddade av KKP. Säkrast är att rädda sig själva.

Vid jordbävningen i Sichuan anlände ett 120 man starkt räddningsteam med avancerad räddningsutrustning inom 36 timmar och började genomföra omfattande räddningsinsatser. I fråga om effektivitet var det vida överlägset regimens räddningsteam. Kinesiska militära experter lovordade deras snabbhet.

Detta visar att det kinesiska folket är dugligt och vist. Det kinesiska folket skulle klara sig bättre utan KKP:s korrupta styre. Kinas premiärminister skulle inte vara så hjälplös och det kinesiska folket skulle inte ha det så eländigt. 

Även om vi sörjer de bortgångna får vi inte glömma att hjälpa dem som lever. Genom att lämna KKP och återupprätta ett humant, ansvarstagande och medkännande samhälle kan det kinesiska folket undvika katastrofer. Detta skulle hela det kinesiska folket ha glädje av .

Av detta skäl tackar vi helhjärtat dem som arbetar hårt för rättrådighet och vänlighet, att sprida sanningen och hjälpa kineserna att lämna KKP.

För att lura det kinesiska folket har KKP hittat på olika rykten. De som har fått veta sanningen och lämnat KKP kommer ändå inte att vackla. Istället kommer fler kineser att lämna KKP.

Vi hoppas att fler
kineser ser igenom KKP och ser dess rätta natur. I dessa tider när vi räddar människor som fallit offer för jordbävningar borde vi också rädda själar. Att rensa ur KKP:s gift ur hjärtat är det fundamentala sättet att göra sig fri från katastrofer.

Översatt och delvis omarbetad från en äldre version på engelska: http://en.epochtimes.com/news/8-5-20/70842.html