Barnmisshandel utom kontroll i Nya Zealand
ÖKAD MISSHANDEL: Ungefär 13 000 dokumenterade barnmisshandelsfall rapporterades på Nya Zeeland under 2005, jämfört med 6000 år 2000. (photos.com)


Barnmisshandeln inte bara ökar i Nya Zeeland, den blir även grymmare och håller på under längre tid, säger experter.

Efter mordet på Delcelia Whittaker för 14 år sedan har antalet barn som fallit offer för misshandel ökat markant, och överhopar nu de statliga och lokala resurser och arbetskraft som finns tillgängliga för ändamålet.

Maoribarn värst utsatta

Muriel Newman från Nya Zeelands center för politisk forskning hävdar att maoribarnen lider mest – de löper sex gånger större risk att utsättas för misshandel än barn som inte är maorier och de som misshandlar är åtta gånger oftare maorier än ickemaorier.

Ordföranden för organisationen ”För våra barns skull” Christine Rankin säger att man bör undersöka vilken problematik som ligger bakom det ökande antalet misshandlade barn.

– Man kan inte skylla på ”Barn, Ungdom och familj” (organistaionen Child, Youth and family, CYFs). De finns där för att sopa upp spillrorna. Man måste komma in långt innan dem.

Skilsmässor en orsak

Droger och alkohol spelar en stor roll i den förvärrade statistiken, men familjesammanbrotten och den höga skilsmässostatistiken orsakar störande otrygghet för många barn enligt en brittisk psykiater.

Under sitt besök på Nya Zeeland förra året föreslog Theodore Dalrymple att skilsmässor skulle bli olagliga, bortsett från de som baseras på våld, otrohet eller ”försummelse av ansvar.”

– På ett sätt har han rätt. Många andra organisationer som vi samarbetar med förespråkar verkligen äktenskap i ord som att ifall man har föräldrar som älskar och engagerar sig i varandra, är det nästan ofrånkomligt att de barnen kommer att uppfostras väl, med kärlek och omsorg, säger Rankin.

Ranking menar att skolan borde ha föräldrarkurser eftersom många barn växer upp utan kärlek eller omhändertagande från föräldrarnas sida. ”Om de inte ser det i sitt hem, vart ska de då lära sig att beröring och att pussa en bebis har betydelse för hjärnans utveckling.

Föräldrakurser är obligatoriska i USA, säger Christine Rankins.

Socialanställda drunknar i pappersarbet

Föreningen ”Föräldralinjens” grundare Maxine Hodgson har jobbat med det sociala i 30 år. Hon berättar att den största förändringen har varit mängden arbete som måste göras för att hålla ordning på ekonomiska frågor.

– Jag kan inte agera som en socialarbetare. Personalen skulle göra det – jag skulle bara skicka iväg pappersarbetet och all politisk korrekthet och alla tillmötesgående situationer. Beslut rörande finansiering borde fattas på lokal nivå, inte av en övermättad myndighet ‘där man förser dussintals och åter dussintals personer med rapporter, säger Hodgson.

– Mängden pappersarbete skadar barnen som lever under farliga förhållanden. Vi måste gå tillbaka till att vara tillgängliga på gator och i människors hem. Vi måste förenkla och gå tillbaka till det mest grundläggande, fortsätter hon.

Hon gillar tanken på att återgå till ett offentligt barnvårdarsalternativ, Plunkets* roll borde få mer utrymme, fortsätter hon, och mogna och pålitliga vuxna borde anställas för att gå in i hemmen.

Våldet ökar snabbare resurserna och antalet personer på området, säger hon.

Men att ha synliga, pålitliga och erfarna socialarbetare ute i samhället gör det möjligt att ”kväva potentiella misshandelsfall i sin linda,” säger Hodgson.

Dela information

Det är avgörande att de olika myndigheterna jobbar tillsammans och delar information, enligt National Party-ledamoten och talespersonen för välfärdsfrågor Anne Tolley.

– Polisen, bostadsbolagen och CYF:s borde också känna till vilka dessa familjer är, för de har haft med dem att göra så många gånger tidigare.

– Regeringens ”silo”-mentalitet, tillsammans med privatlivslagen hindrar delning av information mellan olika myndigheter och det är finns ofta dubblering av samma slags tjänster, menar Tolley.

– Istället föra att slå samman sina resurser återuppfinner de hjulet var och en för sig och de har alla sina egna ordningar och samhällsorganistationer… och de binds upp ihop för pengarnas skull.

– Så, låt oss alla jobba tillsammans och dela information och ge stöd till och omkring de här familjerna. Om det inte fungerar, flytta på barnen och till en stabil miljö medan vi arbetar med familjen och låt oss sätta igång med det och sluta prata om det.

Ungefär 13 000 dokumenterade barnmisshandelsfall rapporterades i Nya Zeeland under 2005, jämfört med 6000 år 2000.

* Organisationen Plunket hjälper barn under fem år med utveckling, hälsa och välmående. Det är en organisation med sjukvårdspersonal och ett volontärt nätverk som erbjuder hjälp till familjer i samhällen i Nya Zealand.

Översatt från version