”Barn dör! Mammor dör! Pappor dör!” skriver tioåriga Tara från Arvika i sitt brev till statsminister Fredrik Reinfeldt. Emelie 12 och Elaine 9 år skrev också ett varsitt brev till honom. De är tre kompisar som i slutet av juli bestämde sig för att skriva brev och vädja till statsministern att göra något för att stoppa den kinesiska regimens meningslösa och grymma förföljelse mot Falun Gong-utövare i Kina.
Barnen har lärt känna många Falun Gong-utövare under sin uppväxt och har svårt att förstå varför de blir förföljda i Kina då de inte gjort något fel. I slutet av juli träffades de och andra barn tillsammans med vuxna Falun Gong-utövare och i Kalmar. De pratade om förföljelsen som varat i åtta år, sedan den 20 juli 1999.
Flickorna bestämde sig för att de ville göra något för att på något vis hjälpa alla dem som utövar metoden i Kina och befinner sig i livsfara. De kom på att de kunde skriva brev till ”vår” högste ledare, Fredrik Reinfeldt, för att be honom om hjälp.
Reporter: Tror ni att vår Statsminister kan göra något åt hur det är i Kina?
– Jaa… Neej – Jag tror att han kan prata med alla andra länders ledare och tillsammans blir de starka och kan säga åt dem som bestämmer i Kina att sluta göra det de gör (mot Falun Gong), säger 11 åriga Emelie som tillsammans med sin pappa åkt till Kalmar hela vägen från Östersund.
Tara lade ner sin själ i sitt brev. Hon hade först skrivit ett brev som hon inte nöjde sig med. Därefter skrev hon ett nytt med det förra som förlaga:
– Det måste vara perfekt, säger hon och suddar och suddar när något inte (enligt henne) blir perfekt. I slutet av brevet skriver hon de kinesiska tecknen för Zhen Shan Ren, genom att härma dem från en färdigtryckt broschyr, tecknen betyder att vara Sann – Godhjärtad – och Tolerant.
– Förföljelsen är så hemsk, förklarar Elaine som har kinesiska föräldrar bosatta i Sverige, men med resten av släkten kvar i Kina. Jag skrev brev till honom för att han kanske ser att det är barn som skriver och han kanske tycker det är bra. De vuxna kanske har skrivit till honom redan men han kanske inte lyssnar, och han kanske lyssnar när ett barn skriver till honom, säger Elaine med stadig stark och övertygad röst.