Svenska lärare och föräldrar försöker vanligtvis uppmuntra barn till demokratiskt tänkande, men barn tycker att det är svårare att få vara med och bestämma när vuxna är inblandade än när de är med andra barn. Det resultatet kom Sevtap Gurdal på Göteborgs Universitet fram till i en undersökning på 103 svenska barn.
Barnen fick till exempel föreställa sig att de kom till skolan utan varma kläder en kall dag, och läraren säger att alla elever måste gå ut på rasten. Svaren visar att barnen kanske skulle opponera sig, men om läraren försökte att driva igenom sin ståndpunkt skulle barnet kliva tillbaka och göra som läraren sade. Detsamma gällde situationer i samspel med föräldrarna.
— Det som var intressant var att det bara var i kompiskontexten som alla barnen försökte att hitta en gemensam lösning. Det alternativet fanns inte alls med lärare eller föräldrar, säger psykologidoktoranden Sevtap Gurdal, från Göteborgs Universitet och Högskolan Väst.
Förändrat fokus sedan 70-talet
Sedan 70-talet så har fokus när det gäller barn och föräldrarskap varit barns tankar snarare än ett vuxenperspektiv. Från att ha betraktat barn som mini-vuxna och åskådare i sin egen utveckling blev de delaktiga och fick ta ett allt större eget ansvar.
Forskningen inom föräldrarskap och barns inflytande visar till exempel att både barn och föräldrar tar makten i familjesituationer, och att makten växlar mellan barnet och föräldern.
103 barn i tioårsåldern med svenskfödda föräldrar deltog i studien, som är en del av Gurdals doktorsavhandling. De bor alla i mellanstora, västsvenska städer.
Barnen i studien upplever att de möter ett större motstånd i samspel med vuxna jämfört med när de umgås med sina kompisar, till exempel att de vuxna till viss del ignorerar dem när de försöker ha inflytande i situationen.
Barnperspektiv en balansgång
Det är naturligt att den vuxna fattar besluten, säger Gurdal, eftersom den vuxne bär ansvar för att barnet ska få en trygg uppväxt, men hon tycker att det är intressant att se på hur barnen upplever det.
— När man pratar om barnperspektiv är det ju en balansgång. Man ska inte överlåta allt ansvar på barnen, men vi vill att barnen ska var med och påverka, säger Sevtap Gurdal.
Att barnen i högre grad försöker att hitta gemensamma lösningar när de interagerar med sina kompisar tror hon är tack vare att man som förälder uppmuntrar barnen att göra så. Studien visar att barnen ofta inte vågar ta steget fullt ut när de har att göra med vuxna.
En del barn i studien trodde dock att de skulle kunna ta ansvar över en problematisk situation och försöka att lösa den även i samspel med vuxna.