Balikonferensen ledde inte till några konkreta åtaganden för att minska växthusutsläppen, men parterna har enats om en långsiktig plan eller ”roadmap” för att ta fram mätbara mål före utgången av 2009.
De två länderna med störst koldioxidutsläpp, USA och Kina, är nu med i det globala samarbetet. Skogsavvecklingen blir en central fråga. Beslutet om förvaltningen av finansieringshjälpen för klimatprojekt i utvecklingsländer har fattats. Utvecklingsländer får även hjälp med ny teknik för renare energiproduktion. Däremot nämns inget om ändring av livsstil, såsom minskat bilanvändande, vilket flera frivilligorganisationer förespråkar.
Principen om gemensamt men differentierat ansvar
På den avslutande presskonferensen var FN:s chef för miljösamarbetet (UNFCCC) Yvo de Boer mycket nöjd med resultatet. Han sade att ”Berlinmuren” mellan de rika och fattiga länderna har eliminerats.
– Dokumentet [Bali-roadmap] öppnar möjligheten för länder med snabbväxande ekonomier att ge sig in på nya engagemang med stöd av utvecklade länder, sade Yvo de Boer.
Industriländer har i över 150 år förbrukat världens naturresurser och släppt ut växthusgaser vilket bidragit till dagens krissituation. Nu har flera utvecklingsländer såsom Kina och Indien hoppat på industrialiseringståget med följd att utsläppen ökar och det globala klimatet inte blir hållbart. Tanken var att utvecklade länder ska ta merparten av ansvaret för klimatförändring medan utvecklingsländer får hjälp med förebyggande åtgärder. Detta kallas principen om gemensamt men differentierat ansvar och har antagits inom FN:s ramverk för samarbete om klimatförändringar.
USA ifrågasätter ansvarsfrågan
Just ansvarsfrågan mellan i- och u-länder har skapat heta diskussioner i Bali. USA:s delegation har ifrågasatt tolkningen av principen om gemensamt men differentierat ansvar.
I ett officiellt uttalande från Vita huset efter Balikonferensen den 15 december invände USA mot tre aspekter av tolkningen:
Minskning av koldioxidutsläpp huvudsakligen inom de utvecklade länderna är inte tillräckligt för att bemöta det globala problemet, ansvaret bör sammankopplas till utvecklingsländernas storlek på ekonomi, nivån på utsläpp och nivån på energianvändning, samt att de minst utvecklade länderna bör få särbehandling.
Enligt det Nederländska miljövärderingsorganet (MNP) är Kinas koldioxidutsläpp störst i världen sedan 2006, cirka åtta procent högre än USA. EU:s utsläpp är cirka hälften av Kinas. Därefter följer Ryssland, Indien och Japan. Räknar man per individ blir rangordningen annorlunda – USA med 15 ton koldioxid per person, EU tio och Kina fem.
EU går i bräschen
EU går i bräschen för att sätta ett mål på att fram till 2020 minska koldioxidutsläppen med minst 20 procent jämfört med 1990 års nivå, meddelade den portugisiske miljöministern Francisco Nunes Correia på presskonferensen den 15 december. Han deltog i Balikonferensen i egenskap av EU-ordförandeskap.
– EU:s ledarskap har varit nyckeln till att säkerställa det här lyckade resultatet, sade Francisco Nunes Correia.
Nästa konferens är i Poznan, Polen den 1-12 december 2008. Sedan följer Köpenhamn i slutet av 2009 då konkreta mätbara mål för tiden efter Kyotoavtalets utgång 2012 ska fastslås.