Baksmällan 2 - en halvblek uppföljare
Från vänster poserar den amerikanske skådespelaren Ken Jeong, regissör Todd Phillips, skådespelarna Justin Bartha, Jamie Chung, Bradley Cooper ochr Ed Helms for fotograferna när de anländer till filmpremiären av "Hangover part 2" i Berlin den 25 maj 2011. (Foto: AFP/Joerg Carstensen)


  • Titel: Baksmällan 2
  • Produktionsår: 2011
  • Produktionsland: USA
  • Originaltitel: The Hangover Part II
  • Regi: Todd Phillips
  • Medverkande: Bradley Cooper, Ed Helms, Zach Galifianakis, Justin Bartha, Ken Jeong, Paul Giamatti, Mason Lee, Jamie Chung m fl.
  • Kommer ut: 111130

Visst är det kul att få återse grabbarna som hade ett par jobbiga dagar i Las Vegas i ”Baksmällan” (The Hangover”, Todd Phillips, USA/Tyskland, 2009). Dessvärre lider denna film av samma problem som många andra uppföljare.

Ett par år har gått sedan händelserna i första filmen. Denna gången är det Stu (Helms) som ska gifta sig. Då hans fästmö, Lauren (Chung), kommer från Thailand, ska bröllopet äga rum där. Med på resan är alla grabbarna från första filmen, Phil (Cooper), Alan (Galifianakis) och Doug (Bartha). Två dagar innan bröllopet ska äga rum, bestämmer de sig för att ta ett par öl på stranden tillsammans med Laurens lillebror, Teddy (Lee). Nästa morgon vaknar de upp med en fasansfull baksmälla. Och som om inte det vore nog, har de dessutom tappat bort Teddy. Således börjar äventyret.

De flesta uppföljare lider av ett av två problem. Antingen försöker de upprepa vad som hände i första filmen, fast värre, eller så är filmen tamare än första. Anledningen till att detta problem uppstår är att man vill spela på säkra kort och göra ungefär samma sak som förra gången, för att tjäna så mycket pengar som möjligt. Detta resulterar dock nästan aldrig i en bättre film.

”Baksmällan 2” lider av det förstnämnda problemet; det händer ungefär samma saker som i första filmen, fast de försöker överträffa sig själva. Precis som i första filmen innehåller denna film ett stulet djur, en strippa som har en relation med Stu och ett gäng brottslingar som vill döda de tre bakfulla hjältarna. Det hela resulterar i att man inte blir lika överraskad som man blev när man såg förra filmen, vilket var en del av dess charm. Det som sänker denna film ganska så rejält, utöver att det mer eller mindre är en blek kopia av den förra, är att den försöker locka till skratt genom att äckla en; det var länge sedan jag såg så mycket manlig nakenhet i en mainstream-film.

Visst innehåller filmen ett par gyllene ögonblick. Som när de vaknar upp och upptäcker att allt inte är som det ska. Igen. Och det är ju bra skådespelare i de större rollerna. Galifianakis, som spelar den socialt missanpassade Alan, är återigen en av favoriterna. Min personliga favorit är dock Jeong, som återkommer i en lite större roll i denna film. Så det må vara en lite halvblek uppföljare, men den lockar fortfarande till en hel del skratt. Och det är långtifrån den sämsta uppföljare jag sett.