Australiens senat antog motion om organstöld
Senator John Madigan lade fram en motion till den australiensiska senaten för att uppmana regeringen att motsätta sig praxis av organstölder. Förslaget godkändes enhälligt av samtliga parter. (Foto: med tillstånd av John Madigan)


Den australiska senaten antog enhälligt en motion den 21 mars som uppmanar regeringen att motsätta sig praxis av organstölder i Kina.

”Jag tror att detta förslag är ett litet steg som hjälper det australiska parlamentet och det australiska folket att uppmärksamma organskörd ”, skrev Madigan via e-post till Epoch Times.

Förslaget yrkar på att regeringen stödjer Europarådets och FN:s åtgärder att ta itu med organhandelsbranschen.

Senatens motion uppmanar också regeringen att följa USA:s exempel i genomförandet av en ny visering.

I USA ska den sökande för icke-migrerande visum klassificerad som DS-160 ange om de har varit inblandade i ”framtvingad transplantation av mänskliga organ eller vävnad”.

”Det finns många länder runt om i världen … som tar ställning mot praxis att deras medborgare som fått organ med en oetisk bakgrund. Australien kan följa i USA:s fotspår”, sade Madigan.

Han uppmanar också till strängare regler i utbildningen av transplantationsläkare.

”Nationellt kan vi reglera utbildningen av våra läkare och se till att australiska läkare och internationella läkare som utbildats i Australien inte är inblandade i dessa metoder. Vi kan också öka våra ansträngningar för att samla in statistik om organtransplantationer .”

Parlamentet höll en privat genomgång på temat framtvingad organskörd i Kina den 20 mars, dagen innan motionen antogs.

David Kilgour, Nobels fredspriskandidat och tidigare kanadensisk parlamentsledamot, var huvudtalare vid evenemanget.

Tillsammans med människorättsadvokaten David Matas genomförde Kilgour en oberoende undersökning av anklagelser om organstölder från Falun Gong-utövare under 2006.

Genom direkta telefonsamtal till kinesiska sjukhus, intervjuer med ögonvittnen och undersökande research ledde den kanadensiska duon till slutsatsen att stora ”levande organbanker” var den enda rimliga förklaringen till de tusentals transplantationer som gjordes i Kina mellan 2001 och 2005.

Enligt rapporten från Kilgour och Matas utfördes 41 500 transplantationer under denna tid i Kina när förföljelsen av Falun Gong var som allvarligast.

Kilgour förklarade att Kina inte har ett formellt organdonationsprogram, eftersom kineserna utifrån sin kultur anser att organ inte bör tas från kroppen.

– Nästan alla organ för transplantationer som godkänts av Kinas regering, kommer från fångar, sade Kilgour under den parlamentariska briefingen.

Detta var den andra privata genomgången i det australiska parlamentet gällande temat organskörd under de senaste sex månaderna. I november 2012 bjöd utrikesministeriet och handelskommittén (DFAT) in den undersökande forskaren och författaren Ethan Gutmann för att presentera sina senaste rön i ämnet.

Hans forskning, som omfattade över hundra intervjuer med ögonvittnen, visade att minst 65 000 Falun Gong-utövare mördades för att tillgodose organ till den lukrativa organhandeln i Kina.

Under 2011 gjorde det kinesiska hälsoministeriet och Röda Korset ett pilotprojekt för organdonation i 11 provinser och kommuner, vilket gav en mycket begränsad respons.

En artikel i mars 2011 i Peking Today sade att ”i Nanjing, huvudstad i Jiangsuprovinsen, [en av de 11 platserna] har inte en enda person valt att bli en organdonator. Framgången var lika frånvarande i andra regioner. Från och med i torsdags, har endast 37 personer registrerat sig för att donera sina organ.

Ett år senare, mars 2012, hade det pilotprojektet spridits till 16 regioner och ledde till 546 organdonationer från 207 donatorer.

Samtidigt uppgav Kinas vice-hälsominister, Huang Jeifu, på en transplantationskonferens i Madrid att mellan 1997 och 2008 hade Kina utfört mer än 100 000 transplantationer, med över 90 procent av organ från avrättade fångar.

På samma gång har den internationella uppmärksamheten ökat om framtvingad organskörd.

Under 2006 introducerade de belgiska senatorerna Patrik Vankrunkelsven och Jeannine Leduc en lag gällande organtransplantationsturism.

Under 2008 introducerade den tidigare kanadensiske parlamentsledamoten Boris Wrzesnewskyj till underhuset en extraterritorial lagstiftning som också förbjöd ”transplantationsturism”.

Båda dessa lagar kan leda till påföljder för transplantationspatienten – som får ett organ utan samtycke av givaren – där patienten visste eller borde ha känt till avsaknad av samtycke.

2008 antogs en lag i Israel som förbjuder försäljning och förmedling av organ och sätter stopp för finansiering, genom sjukförsäkringssystemet, av transplantationer i Kina för israeliska medborgare.

I september 2012 hölls en utfrågning i den amerikanska kongressen som uppmanade till större insatser från regeringen för att stoppa organstölderna i Kina.

Översatt från engelska