Australiens immigrationsprogram har varit framgångsrikt, men det behövs starkare positivt ledarskap om Australien skall kunna möta svåra framtida utmaningar. Detta är resultat från en stor nationell studie om invandringens effekter på Australiens samhälle.
Studien som gjordes av en grupp forskare från University of New England (UNE) fann att invandrare i Australien är allmänt friskare, har bättre utbildning, är mer laglydiga, mer villiga att medverka i samhället och är mindre beroende av socialbidrag än en genomsnittlig invånare som är född i Australien
Studien som gjordes under 18 månader baserades på omfattande fältarbete i storstadsområden och regionala centrum i Australien, och fann att det i det australiska samhället fanns en utbredd uppskattning av den kulturella och sociala berikning som invandringen förde med sig.
Enligt Australiens migrationsverk (DIMA) är omkring en fjärdedel av Australiens invånare födda utomlands och människor från ca 185 olika länder har gjort Australien till sitt hem.
Medan incidenter utifrån etnicitet kunde identifieras, fann studien att de var ”marginella” och baserades till stor del på kulturella olikheter, kunskaper i engelska språket och religiös fundamentalism.
Dessa företeelser bedömdes också vara ”kortsiktiga integrationsproblem” som vanligen har samband med ”humanitärt intag” eller mer monokulturella regioner. Undersökningsledaren professor Kerry Carrington varnade emellertid att framtida förändringar i populationen kommer att öka dessa problem om man inte bemötte dem.
– Vi har en nedåtgående fertilitet i Australien, ett blomstrande nordaustralien, brist på yrkeskunnig arbetskraft och globalisering av ekonomin, sade hon till Epoch Times.
– Vi har inga sätt att bemöta dessa frågor om det inte blir en ekonomisk prioritering eller vi tar in folk för att fylla dessa luckor.
Studien identifierade ”starkt positivt ledarskap från stats- och kommunledare” som viktigt när man bemöter framtida immigrationsfrågor. Bristen på yrkeskunning arbetskraft var mest utbredd i vissa regionala områden och dessa områden sågs som minst förtrogna med invandrarsamhällen och hade därför de största svårigheterna att anpassa sig till nykomlingar.
Professor Glen Withers, en immigrations- och populationexpert vid Australian National University sade att allmänna opinionsundersökningar visade att australiensare i stort var kallsinniga till invandring förutom på individuell basis och detta gjorde att den allmänna opinionen var ”beroende av ledarskap”.
– Om man har en regering som satsar mycket på medborgarskapstester och klimat av terrorism… börjar den bredare kretsen av människor föras med av det och tänker att detta är ett bra sätt att kontrollera sättet att leva och reducera hoten, sade professor Withers.
– Om man å andra sidan har en regering och samhälle, affärs-, akademiska och religiösa ledare som säger att dessa är kränkningar av rättigheter eller en form av diskriminering, finner man att människor instämmer med detta också.
Professor Withers sade att Australiens immigrationsprogram har varit lyckat av flera skäl: människor har kommit från många olika länder istället från ett fåtal, vilket kan medföra enklaver; fokusering på utbildade invandrare som ger ekonomiska fördelar till alla, och Australien är en kontinent som gör det möjligt att kontrollera gränserna.
– Det är de illegala invandrarna som speciellt irriterar allmänheten i många andra länder, sade han.
Enligt DIMA invandrade 143 000 personer till Australien under 2005-2006 och av dessa togs 14 000 in under det humanitära programmet.
Professor Withers sade att Australien var ett av de största invandrarländerna i den industriella världen som hade ”den högsta eller näst högsta invandringen tillsammans med Israel” och han trodde inte att den generella nivån av intagning av immigranter borde ökas. Varje ökning, sade han, skulle sätta press på ekonomin som redan kämpar med brist på utbildade personer och skulle öka sociala spänningar och få de nuvarande invånarna att känna ”att de trängs ut av nykomlingar.”
– Det kunde emellertid finnas ett större åtagande till humanitär intagning, särskilt till UNCHR:s flyktingar, förälders och barns återföreningar och till Stillahavsbor vars samhällen hotas, sade han.
