Att vara eller icke vara – en fråga för det moderna Kina
Hamlet, Horatio, Marcellus och spöket i Shakespeares "Hamlet, Prince of Denmark," målad av Henry Fuseli, år 1796, efter en målning av Kaufmann 1789. (Foto: Library of Congress, USA)


”Att vara eller icke vara; det är frågan.” Det är ett av de mest berömda citaten i den västerländska litteraturen. Det är också, kanske något förvånande, mycket aktuellt i dagens Kina. Låt mig förklara:

Meningen kommer från en monolog i William Shakespeares föreställning ”Hamlet”. Den danske prinsen befinner sig i en pressad situation när han uttalar de berömda orden. Hans far, kung Hamlet, har dött under mystiska omständigheter. Hamlets farbror, Claudius, kommer snart ta ta över tronen och påstår att en giftorm har dödat den gamle kungen. Hamlet har dock alltid misstänkt farbrodern för att ligga bakom faderns död.

Den döde kungens ande kommer och berättar för prinsen att farbrodern mördade honom medan han sov i trädgården. Hamlet blir rasande när han hör detta och vill utkräva hämnd. Men hur ska det gå till? Hela Danmark har bedragits av Claudius lögn, och faderns ande påpekar att lögnerna inte tvättas bort av några ord från ett spöke. Om Hamlet tar ställning mot Claudius innebär det också att tar ställning mot varenda människa i hela Danmark.

Alltsedan uruppförandet kring år 1602 har Hamlet varit en central text i den engelska litteraturen och den västerländska kulturen. I pjäsens kärna finns den universella kampen med att gå till handling; att anta utmaningen och att göra det som är rätt, även om det innebär en prövning för varenda cell i din kropp.

Många grupper i dagens Kina har berövats sina medborgerliga rättigheter: demokratiaktivister, tibetaner, kristna, liksom bloggare, advokater och affärsmän. Falun Dafa, även kallat falungong, är en annan sådan grupp. Falungong är en fridfull andlig kinesisk metod som består av fem meditativa rörelser, och som lär människor att bete sig i enlighet med grundvärdena sanningsenlighet, medkänsla och tålamod. Metodens utövare har berättat om hur metoden har hjälpt dem till förbättrad hälsa och moral. All undervisning och alla böcker finns tillgängliga gratis på internet. Sedan falungongs popularitet ökat dramatiskt i Kina under 1990-talet, startade Kinas dåvarande ledare, Jiang Zemin, en förföljelsekampanj mot metoden.

Det fanns cirka 100 miljoner falungongutövare i Kina på 1990-talet. Det innebar att de var fler än kommunistpartiets medlemmar, och kommunistpartiet är det enda partiet i Kina med något egentligt inflytande. Jiang Zemin inledde förföljelsen eftersom han uppfattade falungong som ett hot mot sin maktställning. Den kinesiska regimen började gripa falungongutövare och skicka dem till fängelser och arbetsläger. Tusentals har sedan dess dödats och miljontals har fängslats, hjärntvättats och torterats av den kinesiska regimen. Detta har bekräftats av bland annat USA:s utrikesdepartement, Amnesty International och Freedom House. Även om Jiang Zemin inte längre innehar någon officiell maktposition så har hans politiska falang fortfarande inflytande och förföljelsen av falungong pågår alltjämt.

Falungongutövarna är som Hamlet. Hamlet vet att Claudius mördade den gamle kungen och tillskansade sig tronen. Falungongutövarna vet att det är Jiang Zemin och Kinas kommunistparti som på ett liknande sätt gjort orätt mot landet. I båda fallen har sanningen bara avslöjats för våra huvudpersoner, Hamlet och falungongutövarna.

Hela det danska folket måste lyssna till och lyda Claudius, eftersom han är deras kung. På liknande sätt har det kinesiska folket tvingats lyssna till och lyda Jiang Zemin, och Kinas statskontrollerade medier. Medan Claudius ljög om att kungen hade blivit biten av en orm, har kinesiska statsmedier skapat lögner om falungong och dess grundare, Li Hongzhi. De sprider falska och befängda reportage där det påstås att folk fått allvarliga hälsoproblem eller blivit mentalsjuka och dödat sina familjemedlemmar efter att ha utövat falungong.

Sedan Claudius sett en pjäs som Hamlet regisserat inser farbrodern att brorsonen på något sätt fått reda på sanningen, så han startar en sammansvärjning mot honom. Hamlets gamla vänner Rosencrantz och Gyldenstern känner inte till sanningen och följer Claudius order: ”Nej, jag tål honom inte! Jag är otrygg så länge han går lös, den galningen. Gör er beredda: Ni får strax er fullmakt, och så ska han iväg med er till England…” Gyldenstern svarar plikttroget: ”Vi lyder bön som bud och lägger villigt ner för era fötter all vår förmåga att betjäna er. Befall: Vi lyder er.” De ansåg att landets säkerhet låg i kungens händer och var beredda att göra vad som helst för honom.

Därför tar sig Rosencrantz och Gyldenstern på att föra Hamlet till England, där han ska avrättas av den engelske kungen. På samma sätt gör Kinesiska kommunistpartiets lögner att det kinesiska folket undanhålls sanningen och blint bistår den kinesiska regimens övergrepp på falungongutövarna. En utövare sade så här: ”Förgiftade av KKP:s (Kinesiska kommunistpartiets) propaganda tänkte dessa statstjänstemän att alla falungongutövare var sådana som de fått se på tv, och de slog oss med mycket hat. De förbjöd oss att tala och slog oss med tre läderklädda polisbatonger med järnkärna, täckta med piggar. Två av tre batonger gick sönder på grund av misshandeln.”

På grund av att de inte känner till sanningen vänder sig våra hjältars danska och kinesiska landsmän emot dem. Sålunda gestaltar sig principerna i berättelsen om prins Hamlet även i vår tid: brott maskeras med lögner, en statsledares smutsiga hemligheter döljs och en hel nation bedras.

Låt oss nu återvända vi till Hamlets tidlösa monolog:
”Att vara eller icke vara, det är frågan,
om det är är stoltare att tåligt lida
ett vidrigt ödes hugg och pilar eller
att ta till vapen mot ett hav av plågor
och dräpa dem beslutsamt.”

Experterna diskuterar fortfarande om Hamlet pratar om självmord eller om att döda kungen. Även det senare skulle sannolikt innebära hans egen död. I båda fallen handlar det om att skrida till handling. Det är den centrala frågan i Hamlets problematiska belägenhet. Han står inför de tuffaste utmaningarna i sitt liv – ett vidrigt ödes hugg, pilar, hemsökelser, ett hav av plågor – och måste i denna svåra stund överväga hur han ska handla ädelt.

Den konkreta verkligheten bakom denna filosofiska fråga manifesterar sig för falungongutövare som måste bestämma sig för om de ska ”vara eller icke vara” falungongutövare. Många har gjort det modiga valet ”att vara”. Hur fruktansvärt svårt måste det inte vara att ge det svaret? För det första innebär det att inte sluta utöva den fredliga andliga metoden, trots kommunistpartiets skrämseltaktik, som drabbar inte bara dem själva utan även riktas mot familj, arbetsplats och samhället. För det andra väljer de att aktivt och fredligt avslöja Kinesiska kommunistpartiets propaganda, och riskerar därigenom att fängslas, utsättas för tortyr och mördas.

Alltsedan falungong förbjöds i Kina år 1999 har metodens utövare stått i Hamlets valsituation. Scenen utgörs av hela världen: brotten begås i Kina – världens folkrikaste nation, näst största ekonomi och längsta sammanhängande civilisation – och Kinas två största handelspartners, USA och EU, är inblandade. Och vi har alla en roll, som vittnen, motståndare eller de få som likt Horatio hjälper huvudpersonen.

Vi kan dra parallellen ovan till massor av tragiska fall i både väst och öst. Det finns naturligtvis också skillnader, såsom att Hamlet ofrivilligt råkar döda Polonius medan falungongutövare utövar icke-våld. Men skillnaderna bör snarare tydliggöra än fördunkla jämförelsens viktigaste principer. Även om det ligger drygt 400 år, och hela den västerländska civilisationens utveckling, mellan händelserna, så är frågan som ställs i såväl Hamlet och till dagens kineser som berövats sina rättigheter densamma: frågan om frihet. Den är också en varningsklocka för oss alla: Spelet går vidare, och det finns både skurkar och hjältar på scenen. Vilken roll spelar du?

 

Tinghong Su och Evan Mantyk är student respektive lärare på en tvåspråkig kinesisk-engelsk skola i USA, Fei Tian Academy of the Arts i staten New York.

Åsikterna som uttrycks i denna artikel är författarnas egna och representerar inte nödvändigtvis Epoch Tims ståndpunkt.

Citaten ur manuset till Hamlet av William Shakespeare är översatta av Britt G Hallqvist.