loadingDen 29 april samlades 7 400 Falun Gong-utövare utanför Chiang Kai-Sheks minneshall i Taipei, Taiwan, och formerade sig till en bild av Falun Gongs grundare Li Hongzhi. (Foto: Epoch Times)
Den 29 april samlades 7 400 Falun Gong-utövare utanför Chiang Kai-Sheks minneshall i Taipei, Taiwan, och formerade sig till en bild av Falun Gongs grundare Li Hongzhi. (Foto: Epoch Times)
Opinion

Att ta bort förföljarna är bara början – del 1

Epoch Times redaktionsråd

Förändringarna i Kina har bara börjat. Sedan Chongqings förre polischef och vice borgmästare Wang Lijun den 6 februari flydde för sitt liv till USA:s konsulat i Chengdu, har en dold logik fått den ena häpnadsväckande händelsen att leda till den andra.

Chongqings sparkade partisekreterare Bo Xilai, som fram till helt nyligen väntades inta en av de nio platserna i politbyråns ständiga utskott, sattes under granskning och fråntogs alla sina uppdrag i det kinesiska kommunistpartiet.

Därefter granskades Kinas chef för inre säkerhet, Zhou Yongkang, som sedermera fråntogs makten över det mäktiga politisk-rättsliga utskottet. Det är bara en tidsfråga innan han förlorar all sin makt.

När Zhou Yongkang elimineras i denna långsamma utrensning kan man försöka se vilka andra höga tjänstemän inom Jiang Zemin-fraktionen, som stått bakom förföljelsen av Falun Gong, som kommer att drabbas i nästa steg.

Men förloppet kommer inte att stoppas av att den ena brottslingen efter den andra förlorar makten. Det kommer snarare att bygga upp en kraft som gör det möjligt att ta tag i de verkliga orsakerna bakom den kris Kina står inför idag.

Den 20 juli 1999 startade den dåvarande ledaren Jiang Zemin en kampanj för att utrota Falun Gong. De ekonomiska, rättsliga, moraliska och mänskliga kostnaderna för denna förföljelse har varit enorma. Det framtida Kina nås genom att vända på denna katastrofala politik och sålunda ligger nyckeln till att förstå dagens Kina i att förstå Falun Gongs roll.

I samband med att den blinde människorättsadvokaten Chen Guangcheng flydde från sitt hem i Shandongprovinsen, släppte han en video på Youtube som avslöjar de extraordinära kostnader makthavarna haft för hans husarrest, med tiotals lokala säkerhetsvakter som anlitats enbart för att övervaka och trakassera honom.

Falun Gong-utövarna har i 13 år övervakats och trakasserats av lokal säkerhetspersonal som anlitats enbart för detta. Dessutom ges enskilda individer ansenliga summor för information om utövare. Räknat över hela landet blir dessa kostnader enorma.

Och andra anlitas för andra uppgifter. I vissa delar av Kina betalas personer för att vakta ledningsstolpar så att inte Falun Gong-utövare klättrar upp i dem och kopplar in sig på kabel-tv-nät för att sända information om förföljelsen till kinesiska tittare.

Denna typ av kostnader, för vilka enskilda personer anlitas som oberoende entreprenörer för att trakassera sina landsmän, syns ofta inte i bokföringen.

Några exempel ger en fingervisning om budgetkostnaderna för Jiang Zemins förföljelse. Enligt en rapport (http://www.zhuichaguoji.org/en/node/146) från the World Organization to Investigate the Persecution of Falun Gong (WOIPFG) ökade utgifterna för departement för allmän säkerhet, åklagarämbetet och domstolarna i Shandongprovinsen med 48,6 procent under år 2000.

Under fjärde året efter att förföljelsen inletts ökade rätts- och administrationskostnaderna med 467 procent.

För att ta hand om den stora strömmen av fängslade Falun Gong-utövare har provinserna genomfört omfattande tillbyggnader av fängelser och arbetsläger. Pengarna flödar även när det gäller att hålla utövare fängslade i hjärntvättscenter och mentalsjukhus.

Stora berg av pengar har lagts på att förtala Falun Gong och bedra det kinesiska folket. Pengarna går till att betala propagandaartiklar i tidningar och magasin, bokutgivning, radio- och tv-sändningar, produktion av tv-serier och långfilmer, liksom flygblad, dvd:er och affischer, som distribueras till Kinas alla hörn.

Internetkontrollen har kostat väldigt mycket. Förtryck av Falun Gong blev snabbt det primära syftet med projektet Gyllene skölden, ett omfattande system för övervakning av internet. År 2002 hade Gyllene skölden kostat sex miljarder yuan (ungefär lika mycket i kronor).

Dessutom har speciella programvaror tagits fram för att identifiera Falun Gong-innehåll i datornätverk. Det har också utvecklas mjukvara för övervakning av Falun Gong-material på internetkaféer.

Internetpoliser har anställts för att i realtid kontrollera möjliga Falun Gong-referenser.

Stora summor har också lagts på att kontrollera kinesiskspråkiga medier utanför Kina och på övervakning av Falun Gong-utövare i andra länder.

Kostnaderna för det politisk-rättsliga utskottet – det partiorgan som främst bär ansvar för förföljelsen av Falun Gong – uppgår för närvarande till 700 miljarder yuan, vilket är mer än Kinas militärutgifter.

Det är omöjligt att beräkna alla kostnader som kan kopplas till förföljelsen. Initierade källor har berättat för Epoch Times att förföljelsen under 1999 till 2002 konsumerade samhällsresurser motsvarande hälften av Kinas bruttonationalprodukt.

Vid andra tidpunkter uppgick kostnaderna till åtminstone 25 till 30 procent av BNP. När det var som värst kostade förföljelsen av Falun Gong tre fjärdedelar av landets BNP.

Siffrorna rymmer dock inte hela kostnaden. Pengar till förföljelsen har tagits från budgetarna för social välfärd, utbildning och infrastruktur, vilket gjort landet fattigare. Begåvade vetenskapsmän, ingenjörer och lärare har tvingats bort från Kina och kunskapsflykten kostar varje dag pengar för Kina.

De penningmässiga utgifterna är dock, trots dess ohållbara nivåer, de minst skadliga av förföljelsens kostnader.

Innan förföljelsen startade pratades det mycket i Kina om att utveckla de institutioner som ska upprätthålla lag och ordning i landet. Steg hade också tagits i den riktningen. Jiang Zemin släckte med sin förföljelse dessa förhoppningar.

När Jiang Zemin stod redo att inleda förföljelsen upptäckte han att det inte fanns några lagar som kunde användas för att anklaga Falun Gong-utövarna, eftersom dessa inte vållade samhället någon skada och inte bröt mot några lagar.

För att kunna genomföra förföljelsen skapade Jiang Zemin ett nytt system. Ett särskilt partiorgan etablerades, 610-byrån. Den verkade genom politisk-rättsliga-utskottet som i sin tur kontrollerar nästan alla aspekter av brottsbekämpningen i Kina.

Eftersom förföljelsen i sig är olaglig, kan de flesta beslut rörande 610-byrån inte förmedlas i officiella dokument. De hanteras i stället muntligt.

Falun Gong-utövare har fått höra personal från 610-byråer, i arbetsläger och på fängelser upprepa vissa strategier om och om igen: ”Att bli misshandlad till döds räknas som självmord”; ”kremera kroppen omedelbart”; ”förstör deras rykte, töm deras finansiella resurser och förstör dem fysiskt”.

Sådana strategier har lärt personalen inom regimens säkerhetsapparat att ignorera lagen, vara likgiltig inför enskildas rättigheter och använda våld utan att bestraffas.

Dessutom har förföljelsen uppmuntrat och belönat sadism. Avhopparen Hao Fengjun är ett synligt exempel på en i övrigt obemärkt utveckling inom Kinas säkerhetsapparat. År 2005 bestämde Hao, som var medlem av 610-byrån i Tianjin, att han inte längre ville sammankopplas med förföljelsen och flydde till Australien för att söka asyl.

Andra har inte sökt asyl – ett riskabelt drag då medlemmar av apparaten för inrikes säkerhet inte tillåts resa – men har lämnat säkerhetsstyrkorna eller vägrat att fortsätta ta del i förföljelsen.

Andra strategier, såsom ”ingen advokat tillåts försvara Falun Gong-utövare” och ”ta inte emot, acceptera inte och förklara inte ärenden som tas upp av Falun Gong-utövare”, har motverkat varje framsteg som Kinas rättssystem kan tänkas ha gjort i riktning mot lag och ordning.

Domare, åklagare och försvarsadvokater har tvingats till insikten att rättssystemet existerar för att främja partiets makt i allmänhet och för genomdrivandet av förföljelsen i synnerhet.

Dussintals försvarsadvokater har förstått att Falun Gong-utövarna är nyckelpersoner om man ska försöka stå upp för rättskipningen i Kina. Gao Zhisheng är det mest kända fallet.

Om de utsatta Falun Gong-utövarnas rättigheter kan försvaras, då kan också alla andra räkna med skydd. De advokater som försökt har emellertid förlorat sina licenser och sina jobb och utsatts för fångenskap, misshandel och tortyr.

Förhoppningarna om att kunna använda fall med Falun Gong-utövare för att förändra rättssystemet har kommit på skam. De extrema åtgärderna och missbruket av det rättssystem som utvecklats för att användas mot Falun Gong-utövare har även drabbat dissidenter, människorättsadvokater, konstnärer och vanliga medborgare.

Samtidigt har Jiang Zemin velat använda de särskilda styrkor som skapades för att driva igenom förföljelsen för att skydda partitjänstemän från att ställas till svars för förföljelsen.

Politisk-rättsliga utskottet utnyttjade förföljelsen för att snabbt växa sig större. Ökade maktbefogenheter för den beväpnade polisen jämställde den med en militär enhet och politisk-rättsliga utskottet har blivit till ett andra maktcentrum inom det kinesiska kommunistpartiet.

Detta har eliminerat alla möjligheter att kontrollera utskottets laglöshet och även erbjudit möjligheten att avsätta partiets nästa ledare i en kupp. Avslöjandet av detta fick höga partiföreträdare att ta avstånd från Bo Xilai och Zhou Yongkang, som stod bakom planerna.

Fortsättning följer.

Översatt från engelska.

Artikeln på kinesiska.

Mest lästa

Rekommenderat

loadingDen 29 april samlades 7 400 Falun Gong-utövare utanför Chiang Kai-Sheks minneshall i Taipei, Taiwan, och formerade sig till en bild av Falun Gongs grundare Li Hongzhi. (Foto: Epoch Times)
Den 29 april samlades 7 400 Falun Gong-utövare utanför Chiang Kai-Sheks minneshall i Taipei, Taiwan, och formerade sig till en bild av Falun Gongs grundare Li Hongzhi. (Foto: Epoch Times)
Opinion

Att ta bort förföljarna är bara början – del 1

Epoch Times redaktionsråd

Förändringarna i Kina har bara börjat. Sedan Chongqings förre polischef och vice borgmästare Wang Lijun den 6 februari flydde för sitt liv till USA:s konsulat i Chengdu, har en dold logik fått den ena häpnadsväckande händelsen att leda till den andra.

Chongqings sparkade partisekreterare Bo Xilai, som fram till helt nyligen väntades inta en av de nio platserna i politbyråns ständiga utskott, sattes under granskning och fråntogs alla sina uppdrag i det kinesiska kommunistpartiet.

Därefter granskades Kinas chef för inre säkerhet, Zhou Yongkang, som sedermera fråntogs makten över det mäktiga politisk-rättsliga utskottet. Det är bara en tidsfråga innan han förlorar all sin makt.

När Zhou Yongkang elimineras i denna långsamma utrensning kan man försöka se vilka andra höga tjänstemän inom Jiang Zemin-fraktionen, som stått bakom förföljelsen av Falun Gong, som kommer att drabbas i nästa steg.

Men förloppet kommer inte att stoppas av att den ena brottslingen efter den andra förlorar makten. Det kommer snarare att bygga upp en kraft som gör det möjligt att ta tag i de verkliga orsakerna bakom den kris Kina står inför idag.

Den 20 juli 1999 startade den dåvarande ledaren Jiang Zemin en kampanj för att utrota Falun Gong. De ekonomiska, rättsliga, moraliska och mänskliga kostnaderna för denna förföljelse har varit enorma. Det framtida Kina nås genom att vända på denna katastrofala politik och sålunda ligger nyckeln till att förstå dagens Kina i att förstå Falun Gongs roll.

I samband med att den blinde människorättsadvokaten Chen Guangcheng flydde från sitt hem i Shandongprovinsen, släppte han en video på Youtube som avslöjar de extraordinära kostnader makthavarna haft för hans husarrest, med tiotals lokala säkerhetsvakter som anlitats enbart för att övervaka och trakassera honom.

Falun Gong-utövarna har i 13 år övervakats och trakasserats av lokal säkerhetspersonal som anlitats enbart för detta. Dessutom ges enskilda individer ansenliga summor för information om utövare. Räknat över hela landet blir dessa kostnader enorma.

Och andra anlitas för andra uppgifter. I vissa delar av Kina betalas personer för att vakta ledningsstolpar så att inte Falun Gong-utövare klättrar upp i dem och kopplar in sig på kabel-tv-nät för att sända information om förföljelsen till kinesiska tittare.

Denna typ av kostnader, för vilka enskilda personer anlitas som oberoende entreprenörer för att trakassera sina landsmän, syns ofta inte i bokföringen.

Några exempel ger en fingervisning om budgetkostnaderna för Jiang Zemins förföljelse. Enligt en rapport (http://www.zhuichaguoji.org/en/node/146) från the World Organization to Investigate the Persecution of Falun Gong (WOIPFG) ökade utgifterna för departement för allmän säkerhet, åklagarämbetet och domstolarna i Shandongprovinsen med 48,6 procent under år 2000.

Under fjärde året efter att förföljelsen inletts ökade rätts- och administrationskostnaderna med 467 procent.

För att ta hand om den stora strömmen av fängslade Falun Gong-utövare har provinserna genomfört omfattande tillbyggnader av fängelser och arbetsläger. Pengarna flödar även när det gäller att hålla utövare fängslade i hjärntvättscenter och mentalsjukhus.

Stora berg av pengar har lagts på att förtala Falun Gong och bedra det kinesiska folket. Pengarna går till att betala propagandaartiklar i tidningar och magasin, bokutgivning, radio- och tv-sändningar, produktion av tv-serier och långfilmer, liksom flygblad, dvd:er och affischer, som distribueras till Kinas alla hörn.

Internetkontrollen har kostat väldigt mycket. Förtryck av Falun Gong blev snabbt det primära syftet med projektet Gyllene skölden, ett omfattande system för övervakning av internet. År 2002 hade Gyllene skölden kostat sex miljarder yuan (ungefär lika mycket i kronor).

Dessutom har speciella programvaror tagits fram för att identifiera Falun Gong-innehåll i datornätverk. Det har också utvecklas mjukvara för övervakning av Falun Gong-material på internetkaféer.

Internetpoliser har anställts för att i realtid kontrollera möjliga Falun Gong-referenser.

Stora summor har också lagts på att kontrollera kinesiskspråkiga medier utanför Kina och på övervakning av Falun Gong-utövare i andra länder.

Kostnaderna för det politisk-rättsliga utskottet – det partiorgan som främst bär ansvar för förföljelsen av Falun Gong – uppgår för närvarande till 700 miljarder yuan, vilket är mer än Kinas militärutgifter.

Det är omöjligt att beräkna alla kostnader som kan kopplas till förföljelsen. Initierade källor har berättat för Epoch Times att förföljelsen under 1999 till 2002 konsumerade samhällsresurser motsvarande hälften av Kinas bruttonationalprodukt.

Vid andra tidpunkter uppgick kostnaderna till åtminstone 25 till 30 procent av BNP. När det var som värst kostade förföljelsen av Falun Gong tre fjärdedelar av landets BNP.

Siffrorna rymmer dock inte hela kostnaden. Pengar till förföljelsen har tagits från budgetarna för social välfärd, utbildning och infrastruktur, vilket gjort landet fattigare. Begåvade vetenskapsmän, ingenjörer och lärare har tvingats bort från Kina och kunskapsflykten kostar varje dag pengar för Kina.

De penningmässiga utgifterna är dock, trots dess ohållbara nivåer, de minst skadliga av förföljelsens kostnader.

Innan förföljelsen startade pratades det mycket i Kina om att utveckla de institutioner som ska upprätthålla lag och ordning i landet. Steg hade också tagits i den riktningen. Jiang Zemin släckte med sin förföljelse dessa förhoppningar.

När Jiang Zemin stod redo att inleda förföljelsen upptäckte han att det inte fanns några lagar som kunde användas för att anklaga Falun Gong-utövarna, eftersom dessa inte vållade samhället någon skada och inte bröt mot några lagar.

För att kunna genomföra förföljelsen skapade Jiang Zemin ett nytt system. Ett särskilt partiorgan etablerades, 610-byrån. Den verkade genom politisk-rättsliga-utskottet som i sin tur kontrollerar nästan alla aspekter av brottsbekämpningen i Kina.

Eftersom förföljelsen i sig är olaglig, kan de flesta beslut rörande 610-byrån inte förmedlas i officiella dokument. De hanteras i stället muntligt.

Falun Gong-utövare har fått höra personal från 610-byråer, i arbetsläger och på fängelser upprepa vissa strategier om och om igen: ”Att bli misshandlad till döds räknas som självmord”; ”kremera kroppen omedelbart”; ”förstör deras rykte, töm deras finansiella resurser och förstör dem fysiskt”.

Sådana strategier har lärt personalen inom regimens säkerhetsapparat att ignorera lagen, vara likgiltig inför enskildas rättigheter och använda våld utan att bestraffas.

Dessutom har förföljelsen uppmuntrat och belönat sadism. Avhopparen Hao Fengjun är ett synligt exempel på en i övrigt obemärkt utveckling inom Kinas säkerhetsapparat. År 2005 bestämde Hao, som var medlem av 610-byrån i Tianjin, att han inte längre ville sammankopplas med förföljelsen och flydde till Australien för att söka asyl.

Andra har inte sökt asyl – ett riskabelt drag då medlemmar av apparaten för inrikes säkerhet inte tillåts resa – men har lämnat säkerhetsstyrkorna eller vägrat att fortsätta ta del i förföljelsen.

Andra strategier, såsom ”ingen advokat tillåts försvara Falun Gong-utövare” och ”ta inte emot, acceptera inte och förklara inte ärenden som tas upp av Falun Gong-utövare”, har motverkat varje framsteg som Kinas rättssystem kan tänkas ha gjort i riktning mot lag och ordning.

Domare, åklagare och försvarsadvokater har tvingats till insikten att rättssystemet existerar för att främja partiets makt i allmänhet och för genomdrivandet av förföljelsen i synnerhet.

Dussintals försvarsadvokater har förstått att Falun Gong-utövarna är nyckelpersoner om man ska försöka stå upp för rättskipningen i Kina. Gao Zhisheng är det mest kända fallet.

Om de utsatta Falun Gong-utövarnas rättigheter kan försvaras, då kan också alla andra räkna med skydd. De advokater som försökt har emellertid förlorat sina licenser och sina jobb och utsatts för fångenskap, misshandel och tortyr.

Förhoppningarna om att kunna använda fall med Falun Gong-utövare för att förändra rättssystemet har kommit på skam. De extrema åtgärderna och missbruket av det rättssystem som utvecklats för att användas mot Falun Gong-utövare har även drabbat dissidenter, människorättsadvokater, konstnärer och vanliga medborgare.

Samtidigt har Jiang Zemin velat använda de särskilda styrkor som skapades för att driva igenom förföljelsen för att skydda partitjänstemän från att ställas till svars för förföljelsen.

Politisk-rättsliga utskottet utnyttjade förföljelsen för att snabbt växa sig större. Ökade maktbefogenheter för den beväpnade polisen jämställde den med en militär enhet och politisk-rättsliga utskottet har blivit till ett andra maktcentrum inom det kinesiska kommunistpartiet.

Detta har eliminerat alla möjligheter att kontrollera utskottets laglöshet och även erbjudit möjligheten att avsätta partiets nästa ledare i en kupp. Avslöjandet av detta fick höga partiföreträdare att ta avstånd från Bo Xilai och Zhou Yongkang, som stod bakom planerna.

Fortsättning följer.

Översatt från engelska.

Artikeln på kinesiska.

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024