”Att överleva var min protest”
Utsmugglat foto på George Karimi 2009 till familjen. Taget i Beijing prison no. 2.


Bakgrund: Affärsmannen George Karimi bedrev import- och exportverksamhet med kläder och livsmedel och reste regelbundet till Kina. En dag 2003 i Peking gick han för att besöka en vän. Det slutade med att Karimi hamnade i kinesiskt häkte med motiveringen att hans vän är under utredning och att han därför kommer att hållas kvar tills utredningen är klar. Karimi blev senare anklagad för tryckning och försäljning av falska dollarsedlar och pekades ut som chef för en liga. Trots den kinesiska domstolens bristande bevisning och ett kronvittne som intygade att Karimi var oskyldig, dömdes han av en kinesisk domstol till livstidsfängelse för ekonomisk brottslighet. Karimi har snart suttit fängslad i tolv år, varav sju år i Kina och fem år i Sverige. Detta är Karimis berättelse om sin fängelsetid i Kina – del tre.

Läs tidigare delar: del 1 och del 2

Svenska Epoch Times har begärt ut UD-dokument från Karimis fängelsetid i Kina. Med hänvisning till sekretess lämnades inte dokument ut för tiden 2004-09-16 till 2006-01-20. Enligt Karimi var det den tid i häktet han torterades som mest. Karimi satt fängslad i Pekings största häkte med hög säkerhetsklass.

Tortyr

Tre faktorer var avgörande för vilken tortyr utländska interner fick i kinesiskt häkte. Nationalitet, om internen har kontakter i Kina och om ambassaden frågar efter den fängslade. Karimi hade regelbunden kontakt med svenska ambassaden i Peking. Han hade kontakter i Kina och dessutom frågade hans familj regelbundet efter honom. Eftersom spåren av tortyr kunde bli synliga för ambassadpersonalen vågade polisen inte tortera Karimi fysiskt. Han skulle istället brytas ner psykiskt.

Karimi spändes fast i en stol utomhus på vintern, endast iklädd skjorta och byxa. Där satt han från tidig morgon till sen kväll utan mat. När han kom tillbaka till cellen fanns det oftast ingen mat kvar.

– Det handlade om att försvaga och förnedra interner. Efter en vecka märkte de att det inte fungerade och bytte taktik. Jag lärde mig deras mentalitet: Om jag hade blivit knäckt skulle de ha känt att de hade lyckats. Om jag var stark förstod de att det inte fungerade. Jag tog det lugnt och visade inte mina känslor, säger Karimi.

Utländska interner som inte hade kontakt med sin ambassad och inte hade kontakter i Kina blev slagna, fick fingrar brutna och blev fastbundna i onaturliga ställningar under flera dagar.

– Elbatong användes mest på kinesiska interner. Det är omöjligt för kineserna att få träffa sin familj eller advokat. Därför kunde de göra vad de ville med dem. Vi hörde många gånger att de dog under tortyr.

De som torterades så allvarligt att deras liv var i fara skickades till sjukhus. Dog någon kremerades kroppen direkt. Inget fick visa på att någon dött av tortyr i fängelset. De vanligaste dödsorsaker som uppgavs till anhöriga var aids eller bråk mellan interner. Anhöriga fick aldrig se den döda kroppen, familjen fick bara tillbaka askan.

Enligt Karimi vågade inte interner självmant starta ett bråk i häktet, alla kände till konsekvenserna. Bråken sattes igång när interner blev tillsagda av polisen att starta dem. Strategin var att tvinga interner slå varandra så att polisen slapp skulden. Karimi berättar om en amerikansk intern som blev illa slagen av andra interner men den amerikanska ambassaden kunde inte göra något.

– Om amerikanska ambassaden inte kunde göra något, vad kan andra ambassader, som den svenska, göra?

Ur UD:s dokument:

”Ambassaden har haft kontakt med andra kollegor på andra ambassader och fått bekräftat att det är mycket svårt att påverka situationen för medborgare i häkte eller fängelse. Man kan efterfråga information och påpeka missförhållanden samt begära besök.”

Häktet ansågs inte vara en lämplig plats för ambassadpersonal. Karimis möten med svenska ambassaden ägde rum på tullhuset i Peking. Han träffade dem ungefär var sjätte vecka under hela häktes- och fängelsetiden i Kina.

Ur UD:s dokument:

”Samtalet skedde i besöksrum med glasruta och telefoner och avlyssnades av kinesisk tjänsteman från åklagarmyndigheten. Vi fick enbart tala engelska”… ”De sanitära förhållandena är enligt uppgift undermåliga i häktet. Dessutom bär Karimi handfängsel 24 timmar/dygn vilket inte har framkommit tidigare”.

I juni 2004 förflyttades Karimi till ett nybyggt häkte, Beijing Detention House, utanför Peking. Enligt Karimi var häktet delvis subventionerat av FN.

– Tanken med det nybyggda häktet var att göra häktesförhållanderna bättre för utländska interner i Kina. Men kineser ger inget utan att ta något. I det här fallet var häktet nytt men förhållandena för internerna sämre.

Kinesisk polis expert på psykisk tortyr

Det kinesiska uttrycket ”Killing the Chickens to scare the monkeys” betyder att statuera exempel för att varna andra. Det praktiserades på det nya häktet och tortyren skedde öppet. Alla interner hörde hur polisen slog och hur de som torterades skrek och ropade på hjälp.

– Det var för att visa att det kunde hända dig också.

På häktet fråntogs Karimis glasögon. När han klagade över att han inte såg bra svarade polisen att de var rädda för att han skulle begå självmord. Karimi frågade om situationen där var så hemsk att folk begår självmord. Han möttes med tystnad.

– Det var många som försökte begå självmord och vissa lyckades. Jag kallar dem för ”the exit club”, säger Karimi.

Flera dagar i veckan, från tidig morgon till sen kväll, tvingades internerna titta på propagandaprogram. Om någon inte höll blicken mot tv:n blev han slagen. Karimi berättar att dödsdomar delades ut som choklad och att de var tvungna att titta på inspelade avrättningar.

– Det var inte underhållning, utan psykisk tortyr. De visade videoinspelningar på interner som skulle bli avrättade och deras desperata familjer. Familjerna kom dagen före avrättningen. Polisen spelade då in närbilder på deras förkrossade fruar och barn som grät så de skakade i hela kroppen. Videon rullade sedan om och om igen. Man blir psykiskt sjuk, säger Karimi.

Andra dagar fick de inte röra på sig utom vid måltider. Internerna tvingades sitta eller stå still beroende på vad dagens tjänstgörande polis beordrade. Om en fånge råkade röra på sig blev han bestraffad och slagen. Eftersom polisen inte kunde ge sig på Karimi fysiskt bestraffades de andra kollektivt om Karimi rörde på sig.

– En snorunge i 22-års åldern i poliskläder känner sig som en gud för att han kan bestämma. Han säger att alla måste stå i fem timmar eller tills kvällen och då måste alla stå.

Även Karimis familj blev utsatt. Polisen tillät ett flertal gånger Karimis familj att besöka honom i häktet. När de väl kommit till Kina från Sverige blev besöket i sista stund inställt. Efter par sådana händelser litade inte Karimis fru Shahla längre på kineserna och valde fortsättningsvis att endast besöka den svenska ambassaden och advokaten. Under de sju år Karimi satt fängslad i Kina träffade han sin familj endast en gång.

Karimi berättar att inga regler gäller i Kina och polisen kan ge sig på vem som helst. Vid ett tillfälle när Shahla var i Peking för att besöka svenska ambassaden sade en polis till Karimi i häktet att de hade arresterat hans fru. Polisen hade redan vid flera tillfällen trakasserat och hotat Karimi med att de kommer arrestera henne. Häktet för kvinnor låg på tredje våningen. I tio dygn trodde Karimi att hans fru var häktad. Tanken på vad som skulle hända hans barn och hans fru var outhärdlig. Först när Karimi träffade konsuln fick han reda på att Shahla hade träffat dem på ambassaden och nu var hemma i Sverige igen.

De enda som protesterar mot polisen

I häktet satt även samvetsfångar. Några hade varit på Himmelska Fridens Torg 1989, det fanns uigurer, tibetaner och Falun Gong-utövare. Enligt Karimi var Falun Gong-utövare, som utövar en qigong-metod baserad på principerna sanning, godhet, tålamod, de samvetsfångar som kinesiska regimen ansåg vara farligast. I häktet fick mördare och knarklangare bättre behandling än samvetsfångar. Värst torterade blev tibetaner och personer från regionen Xinjiang samt Falun Gong-utövare. Dessa tre grupperna var i princip dömda att gå under.

-Om jag har respekt för några kineser i fängelset så är det Falun Gong-medlemmarna. De var inte som de andra som gav upp eller agerade som ”varsågod gör vad du vill”. Jag hörde många gånger att de vågade klaga, protestera och gick i hungerstrejk. Det fanns ett speciellt sätt att sitta. Om någon kines skulle göra det i häktet då var det kört för honom. Han skulle stämplas som Falun Gong-medlem.

Karimi berättar att Falun Gong-utövarna hölls åtskilda från utländska interner. Polisen ville inte att protesterna skulle sprida sig. Falun Gong-utövarna hölls häktade med andra kinesiska interner som slog dem och hindrade dem från att göra sina qigong-övningar.

Poliserna skröt om vad de gjorde med andra fångar och pratade öppet om att de tog fångarnas organ och sålde dem. På Doctors Against Organ Harvestings (DAFOH) hemsida står det att organskörd från avrättade fångar startade redan 1984, då en lag infördes i Kina som tillät att det utfördes. Globalt är organstölder från avrättade fångar oetiskt och förbjudet. 2006 kom David Kilgour and Davis Matas rapport om att organ togs från samvetsgångar i Kina, främst fängslade Falun Gong-utövare. Det finns även rapporter om att uigurers, tibetaners och kristnas organ tas.

Karimi var införstådd med att de skulle ta hans organ om han fick dödsstraff. Han berättar att en polis skröt om att de ändå var tvungna att skjuta dem så det spelade ingen roll om de tog deras organ.

– Alla på häktet visste att de tar kinesers och Falun Gong-utövares organ, men ingen vågade säga någonting. En annan polis var stolt över systemet och skröt om att de hade tagit organ från 25 Falun Gong-anhängare, säger Karimi.

En gnista hopp

På en plats där de flesta hade gett upp hoppet tändes för Karimi en gnista, en vilja att överleva.

– Jag ville visa att deras system inte kunde knäcka mig. Att överleva var min protest. Jag tänkte att jag måste komma ut härifrån för att berätta vad som händer där inne. Jag blev tvungen att överleva.

Karimi berättar att framförallt häktestiden var en mardröm och han menar att om man lyckas ta sig vidare från häkte till fängelse i Kina har man överlevt.

Fortsättning följer: Den kinesiska lagboken är som en bibel. Högsta domstolen i Peking tar upp Karimis fall.

Fakta:

Samvetsfånge: Person som fängslats för sin tros eller sina åsikters skull

Kinesiska kommunistpartiet utplånar systematiskt tibetaners och uigurers kultur, språk och identitet.

Falun Gong även kallat Falun Dafa. I metoden ingår fem stillsamma övningar, en av dem är sittande meditation.