Att minnas är att stå emot - del 2 av 3
Teng Biao. (Foto: Marcus Brandt/AFP/Getty Images)


Läs del 1 här.

Enligt undersökningar som författaren Ye Jinghuan har gjort och som redovisas i boken ”A Worthwhile Trip—A Documentation of the Beijing Reeducation-through-Labor Dispatch Center”, har de flesta fångarna i läger för omskolning genom arbete utsatts för tortyrmetoderna elektriska batongen och förlossning i ”lilla mörka rummet.”

Trots att Kina antog FN:s konvention mot tortyr 1988 används tortyr fortfarande i häkten, fängelser och annat fängsligt förvar och ett stort antal medborgare dör eller blir skadade till följd av det.

Tortyr som begås i omskolnings- eller RTL-lägren (fortsättningsvis används den internationella förkortningen RTL – Reeducation through Labour) är extremt grym, brutaliteten mot Falun Gong-utövare går inte att föreställa sig och fortsätter att begås. Förföljelsen av Falun Gong har länge utgjort bottenläget i fråga om mänsklig civilisation och är utan tvekan brott mot mänskligheten.

Men internationellt och inom landet är endast ett fåtal villiga, eller skulle våga, att fördöma det. För intellektuella och politiker är denna ovilja en ironi och en skam som bara kommer att växa med tiden.

”De utmärkande dragen för kinesiska fängelser är att de brottsbekämpande myndigheterna förnedrar och utnyttjar fångar som en del av systemet”, säger Wang Lixiong i en kommentar till Liao Yiwus ”vittnesbörd” [poetens redogörelse för sin tid i RTL]. ”En givande resa” handlar mindre om de fysiska övergreppen än den rutinmässiga ”undervisningen” i lägret som utnyttjar och torterar ”RTL-fångarna” mentalt.

Många av RTL:s regler och informella krav är utformade för att förödmjuka människor till att bryta ner sin grundläggande värdighet som människa. Till exempel, ”huvudet måste sänkas när man går i korridorerna, vid uppställning, när man talar till poliser. Huvudet måste hållas sänkt så man kan se på toppen av tårna”

Ett annat exempel är att det inte är tillåtet att gå på toaletten utom vid bestämda tider.

”Skor, tandborste och andra föremål måste läggas fram i en rak linje, inga kompromisser tolereras.”

Om du tvättar din hals när du tvättar ansiktet, kommer vakterna omedelbart att skrika åt dig ”Vem har sagt att du får tvätta halsen? Tvätta endast ansiktet, ingen tvätt någon annanstans!”

För att få din mat vid måltiderna måste manliga RTL-fångar knäböja på ett knä medan de håller upp matskålen med båda händerna.

Fuktiga kläder får inte torkas över sängramar eller stolar, inte ens under natten. Ingen får titta ut genom fönstren.

RTL-fångar måste tilltala varandra med namn, säger någon ”tant” eller ”syster” kommer det att resultera i poängavdrag för dåligt uppförande. Den här typen är krav är vanligt förekommande.

Den första dagen i lägret brukar kadern säga till nykomlingarna: ”För att uttrycka det enkelt, tro inte att du är en människa.” Medan man uppmanar RTL-fångarna att glömma vad det innebär att vara människa har de administrativa tjänstemännen verkligen levt upp till detta råd.

Vissa RTL-fångar sammanfattar metodernas syfte så här: ”Slå ner din självkänsla, förstöra din själ, förnedra din värdighet och försvaga din hälsa.” Självklart är dessa metoder inte till för att ”utbilda och omforma” utan till att förnedra.

Tillsammans med fysiska ”discipliner” sker omvandlingen av sinnet. För varje litet fel som har upptäckts måste du ångra dig skriftligen. De som är olydiga eller ovilliga att ge upp sin tro utsätts för en form av isoleringscell kallas ”Bao Nia” (wrap eller sandwich). Två eller flera RTL-fångar används för att straffa en annan fånge genom att hålla sig runt honom eller henne 24 timmar om dygnet så att han eller hon inte kommer ha någon frihet att förflytta sig eller prata.

Andra straff är att reducera hans eller hennes poäng, förneka familjebesök, förlängning eller hot om förlängning av straff.

Bao Jia verkar vara en unik kinesisk uppfinning. Enligt reglerna måste sandwich-hållna RTL-fångar hålla sig mindre än 10 cm från sin övervakare, som är skyldig att föra detaljerat register över varje ord, rörelse och humörförändring hos fången. Även hans eller hennes sömn måste rapporteras.

En gång anklagades Ye Jinghuan för att ha ett ”alltför avslappnat uttryck” enligt vaktens observation via övervakningskameran. Med mikrofoner och små högtalare påminner de om skärmarna och Big Brother i Georg Orwells bok ”1984”.

Ju starkare, lugnare och vänligare du är i lägret desto mer hatar de dig. De som bryts ned till nivån av en mask eller en insekt och fogar sig eller bli medhjälpare glädjer lägervakterna mest.

Boken berättar en historia: Lu Jing och Ye Jinghuan var rumskamrater och blev goda vänner. Lu kallade Ye mamma, och så här beskriver Ye den unga flickan: ”Hon var alltid solig, full av glädje. Hon var så upplyftande för mig. Jag tyckte mycket om henne.”

Men efter att ha utsatts för ”sandwich-metoden” ett tag bröt Ye Jinghuan plötsligt ihop en dag. Hon sade gråtande ”löjtnant Yuan sade att alla rapporterat till henne att jag aldrig hade förebrått dig och att jag ofta pratade med dig och lät dig använda badrummet och tvätta händerna när jag var i tjänst. Hon vet allt. Hon sade att om jag ville minska mitt straff måste jag ändra min inställning till dig. Hon sa att hon känner vår relation i Haidians fångläger och det är därför hon har översett med det så länge. Men inte längre! Ye Jinghuan, från och med nu måste jag bemöta dig så som löjtnanten kräver av mig annars är hoppet ute för mig.”

Författaren sade: ”Lu Jing, gör vad du vill göra, tänk inte på mig.”

Lu Jing sade: ”Löjtnanten kräver att jag skäller på dig varje dag, jag kan inte göra det på grund av vår vänskap i Haidians fångläger. Men jag har inget val. Om jag inte hackar på dig, kommer de att hacka på mig. Till slut kommer jag att få sandwich-behandling precis som du. Om jag blir hackad på och trakasserad varje dag liksom du blir kommer jag inte att kunna leva. Jag kommer att skydda mig själv först. Jag har suttit i fängelse i fyra år och jag har mått så fruktansvärt. Det har bara gått fyra månader här och jag står inte ut längre.”

Från den stunden ändrades Lu Jing. Det är en kort berättelse om hur omskolning-genom-arbete läger äter upp och urholkar din mänskliga natur. Det sätter alla i ett moraliskt dilemma: Om du följer ditt samvete, din känsla för rätt och fel så kommer du att skada dig själv.

Det fungerar likadant för både fångar och vakter. Offer blir bödlar. I alltför många fall är det de verkligt kriminella fångarna som vaktar, slår och torterar sina kamrater. De är till och med värre än de oförskämda vakterna.

Å andra sidan är förföljare också offer. När de skadar andra fysiskt och bryter ner deras värdighet förlorar de sin mänskliga sida när de gör andra mindre mänskliga, gör de samma sak mot sig själva.

RTL-systemet är ett mikrokosmos av det kinesiska samhället, men också ett mikrokosmos av det politiska systemet i Kina. Den sammanfattar den destruktiva kapaciteten i det totalitära systemet. Ran Yunfei, en berömd kinesisk författare och bloggare, sade en gång: ”Kina är ett ömsesidigt skadande samhälle.” I denna bok, många vittnesmål och blockerade online-nyheter bekräftas denna ”ömsesidiga skada.”

Otroligt nog lyckades Ye Jinghuan behålla sin värdighet trots en så fientlig miljö. Hon lärde andra att läsa, hjälpte andra att skriva brev. Hon inte bara kämpade för sina egna rättigheter, hon hjälpte också andra att stå upp för sina rättigheter.

Ibland fick protesterna i lägret faktiskt en liten effekt, och i vissa fall blev resultatet till en sedvänja och gynnade andra fångar. Ibland när ni Jinghuan protesterade kunde disciplinära kadrer få andra intagna till att ”hålla henne sällskap”, och hon tvingades ge upp kampen med hänsyn till de andra.

I arbetslägren försökte Ye Jinghuan göra sitt bästa för att ta fram varje glimt av mänsklighet hos andra även om det bara var en gnista som lyste upp i mörkret. Hon gjorde stora ansträngningar för att förstå de onda och inte behandla dem som monster. Ibland kom en gest av stöd, ett förstående ögonkast eller ett vänligt ord, allt en återspegling av den mänsklighet som inte hade förstörts.

Så här kommenterar hon lägrets kadrer: ”Varför gömmer de alltid sin goda sida och visar oss en grym och hänsynslös sida? För i deras ögon och i deras hjärtan är de intagna inte människor! Sedan de började arbeta där vid 20 års ålder, har deras ledare utbildat dem till att bli till verktyg för att förfölja de intagna!”

”En i grunden godhjärtad, solig flicka förvandlas till en person som löjtnant Yang. Alla med lite medicinsk kunskap vet att en person med blodtryck på 180 behöver vila annars blir det farligt. Men Gu Li beordrade en sådan hypertonipatient, en gammal dam, att vända till vänster och höger non-stop, bara för att ventilera sin eget missnöje. I lägret var det är inte bara de intagna som har ödelagts utan också många unga vakter som av naturen inte alls är dåliga människor.

Översatt från engelska

Teng Biao är en av de mest kända människorättsadvokaterna och juristerna i Kina. Denna artikel är en redigerad version av författarens förord till memoarboken ”A Worthwhile Trip—A Documentation of the Beijing Reeducation-through-Labor Dispatch Center”. Publiceringstillstånd av Teng Biao och ett tack till bloggen Se rött (seeingredinchina.com/) där texten först publicerades.