En gång träffade jag en vacker, charmig och spirituell kvinna och blev djupt förälskad. Under de månader vi träffades var jag den fulländade romantikern. Jag gav henne blommor, skrev innerliga kärleksbrev och ibland till och med sjöng jag för henne.
Vid ett tillfälle sade hon att ingen någonsin hade behandlat henne bättre. Plötsligt och oväntat lämnade hon mig. Jag var förkrossad. När jag frågade henne varför svarade hon: ”Du lyssnade aldrig på mig.”
Jag hade ingen aning om vad hon pratade om. Självklart lyssnade jag på henne. Visste jag inte vilken hennes favoritmat var, vilken musik hon gillade och vilka semesterorter hon föredrog? Givetvis! Jag kände också till hennes tidigare ansträngningar, hennes frustration på jobbet och även hennes drömmar för framtiden. Tydligen var det inte tillräckligt. Senare kom jag äntligen på vad problemet var, att jag hade varit för upptagen av den gyllene regeln: ”Gör mot andra som du vill att de skall göra mot dig.”
Anmärkningsvärt var det inte min ex-flickvän som lärde mig detta, utan det var min katt. En morgon när jag njuter av mitt kaffe på verandan, kommer Roxy fram till min stol och jamar efter uppmärksamhet. Jag plockar upp henne, håller om henne och börjar smeka hennes mjuka päls. Jag vet från tidigare erfarenheter att hon inte tycker om det och hon började genast vrida sig och försöker komma loss. Trots det -i en anda av Albert Einsteins iakttagelser att det är galenskap att göra samma sak om och om igen och sedan förvänta sig olika resultat – hoppades jag att hon skulle börja gilla det. Slutligen släppte jag henne lös i mitt knä och klappade henne. Hon blev mycket tillgiven och gav mig massor av knuffar med huvudet och spann högljutt.
Jag brukade tycka att min andra katt, Spike, var en mer kärleksfull katt eftersom han gillar att vara i famnen och gosa, vilket naturligtvis är det jag vill göra med en katt. Roxy gillar inte att bli klappad och när jag försöker det gör hon allt för att försöka fly. Jag har nu lärt mig att hon fortfarande vill bli älskad och vill ge tillbaka, men det måste vara på hennes villkor. Jag insåg att det är detta beteende som orsakar att många människor ser katter som reserverade och okänsliga.
Då Roxy gosade runt mitt knä och gned sitt ansikte mot mina armar, ben, bröst och ansikte så tänkte jag: ”Alla kommer in i ens liv av en anledning, oftast för att lära oss något.” Jag tittade på Roxy och sade: ”Vad har du kommit för att lära mig?”
Då gick det upp för mig att hon var här för att lära mig platinaregeln: ”Gör mot andra vad de vill att ni gör mot dem.” I motsats till den gyllene regeln, som handlar om ”jag”, handlar platinaregeln om ”du”. Den gyllene regeln handlar om att ”styra”. Platinaregeln handlar om ”att ge.”
Med andra ord, för att motivera någon ge den personen vad han eller hon vill ha. Jag borde ha vetat om detta intuitivt från de år jag tillbringat i reklambranschen. Jag har hållit hundratals seminarier där jag rekommenderat mina elever: ”När ni skapar en annons sätt alltid möjligheterna först eftersom när de ser eller hör det är allt de tänker: Vad får jag ut av det här”
Jag påminns återigen om det kloka i det Dale Carnegie konstaterade: ”Du kan få fler vänner under två månader genom att vara intresserad av andra människor än du kan på två år genom att försöka få andra människor intresserade av dig. För att åstadkomma det råder han:
”Var en god lyssnare, uppmuntra andra att prata om sig själva, tala i termer av den andra personens intressen, få dem att känna sig viktiga och gör det uppriktigt”.
Han tillägger sedan: ”När man arbetar med människor, låt oss komma ihåg att vi inte har att göra med logiska varelser. Vi har att göra med känsliga varelser, varelser med fördomar, som motiveras av stolthet och fåfänga.” Vänta lite nu … jo visst pratar han om katter!
Robert Evans Wilson Jr är en motiverande talare och humorist. Han arbetar med företag som vill bli mer konkurrenskraftiga och med människor som vill tänka som innovatörer. För mer information om Roberts program besök http://www.jumpstartyourmeeting.com.
Översatt från engelska
