Jag tror att jag kan förstå de arga kinesiska ungdomar som nyligen visat upp en extremt stark kinesisk nationalism. En gång i tiden var jag själv tvingad att vara som dem.
När kulturrevolutionen började hade jag just gått ur gymnasiet. All personal på skolan, från rektorn till vanliga lärare, riskerade att framställas som mål i de brutala klasskamperna. Alla i samhället fick panik. Det var då, bland fladdrande röda flaggor och höga röster, som alla gav uttryck för sin ilska. Hur grym eller inhuman en idé än var, kunde den med säkerhet genomföras av de rasande ungdomarna.
Jag visste att jag egentligen bara låtsades vara ”arg” tillsammans med alla de andra. Vi skadade andra för att skydda oss själva. Det fanns en gång en äldre lärare som tidigare hade varit rektor på en skola grundad av Kuomintang (KMT). Några ropade ”Utrota de resterande dräggen och onda kvarlevorna av KMT! Slå ihjäl honom!” Den gamle läraren slogs ihjäl direkt.
Minnena från den tiden får mig att rysa i hela kroppen. Trots extrem försiktighet blev en del människor utsedda till pricktavlor eftersom man var tvungen att uppnå målet med att peka ut fem procent av befolkningen som så kallade klassfiender.
På vår skola fanns en vacker rysk nyexaminerad lärarinna. Hennes optimism och hjälpsamhet gjorde att hon blev populär bland lärare och elever. Men bara för att hon talade ryska misstänkte någon att hon var spion för Sovjetunionen. Som ett resultat leddes hon till en scen för att göra en redovisning. Hon var så rädd att hon inte kunde sluta skaka och skrika. Alla som var där visste såklart att hon var ett offer, men ingen av de tusentals åskådarna vågade stå upp för henne. Istället lyfte de sina nävar och ropade ”Slå ner den sovjetiska spionen” och ”Ta till liv och blod för att skydda vårt land”.
Vilket hyckleri! Alla deltagarna hade tyst enats om att ropa ut sin påhittade ilska och bete sig likadant som varandra. Det verkade som om alla stod under någon slags förhäxning. Hur sant var det inte, att det kinesiska kommunistpartiet kunde förvandla människor! Plötsligt hade en mängd människor blivit helt förvridna och deras samveten totalt förlorade. Efter anti-höger-kampanjen och kulturrevolutionen blev relationerna mellan människor spända och uträknande. Inte undra på att förfallet av landet blir allt värre.
Uppeldade av de allt högre ropen, drog de arga ungdomarna i hennes hår för att få henne att gå ner på knä på scenen. Slutligen bröt hon ihop och ”erkände spioneri”. Därefter tog ungdomsgängen henne med sig för att hitta radion och den gömda budgeten för hennes spioneri. När ingenting kunde hittas gick alla fram och slog henne och därefter rakades håret av på halva hennes huvud. Den unga lärarinnan tvingades gå ner på knä utanför skolan för att bli slagen, sparkad och bespottad av alla som gick förbi. Snart förlorade den unga kvinnan förståndet och begick självmord.
Det kändes som om mitt inre höll på att slitas isär, samtidigt som mitt yttre fortfarande visade ilska, ropade slogans och svor att inte förlika mig med kvinnan. Jag sympatiserade med de arga ungdomarna som torterade henne. Det enda sättet att bli av med sitt samvete var att projicera ilskan på det hjälplösa, oskyldiga offret och helt gå in i brutalitet för att avtrubba sitt sinne.
När jag minns tillbaka på dessa erfarenheter, kan jag känna en obotlig smärta i mitt sinne. Ju längre bort jag är från terrorn, desto mer öppet blir mitt medvetande. Ju längre tiden går, desto mer stickande är min inre smärta.
På grund av min erfarenhet av att ha varit en arg ungdom, kan jag förstå dagens arga ungdomar.
De arga ungdomarna vet säkert att KKP körde in pansarvagnarna på Himmelska fridens torg för att döda de där patriotiska studenterna den 4 juni 1989. Tvivlar de verkligen på att KKP nyligen dödade våra tibetanska landsmän i Lhasa? Känner de verkligen inte till censuren i kinesiska tidningar, internetblockaden, arresteringen av de oräkneliga petitionärer som åker till Peking för att klaga på de lokala myndigheterna och be om rättvisa, känner de inte till organskörden från de levande Falun Gong-utövarna, de ökande glappen mellan rika och fattiga, såväl som den stegrande korruptionen och mutorna?
Jag skulle vilja råda de arga unga människorna att sluta tortera sina samveten. För välgången för vår kinesiska nation, för en lovande framtid för vårt kinesiska folk, upphör med beteendet som kommer att ge er ånger i hela era liv. Om ni verkligen älskar ert land bör ni leta upp ert mod och hjälpa till att få ett slut på KKP:s totalitära diktatur!
Av säkerhetsskäl anger författaren inte uppge sitt namn.
Översatt från: http://en.epochtimes.com/news/8-5-8/70424.html
