Årskrönika Kina 2009
Bild tagen i juli 2009 då polis sköt sex uighurer på öppen gata i Xinjiang. (Foton: The Epoch Times)


Om 2008 handlade mycket om jordbävningar, OS, mjölkskandaler och Tibet, kom 2009 i Kina att handla mycket om det förflutna, genom flera kontroversiella årsdagar, internet, och inte minst en region som många i väst tidigare inte visste så mycket om: Xinjiang.

Mycket i Kinas samtidshistoria har hänt på år som slutat med 9, så 2009 blev ett årsdagarnas år, där det förflutnas olösta problem kastade långa skuggor in över ett Kina, som annars tycktes klara sig relativt bra i den globala finanskris som präglade väldigt mycket av vad som hände i världen i övrigt. 

1949 tog det Kinesiska kommunistpartiet makten i Kina, något som firades under de mest besynnerliga former. Det övades och tränades och spenderades fantasisummor (300 miljoner yuan har nämnts) på en gigantisk parad i Peking som gemene man fick se på TV eftersom bara samhällets högst uppsatta tilläts närvara personligen. I Hongkong protesterade man mot firandet och regimens paranoia i säkerhetsåtgärderna runt evenemanget stod inte de närmast orwellianska OS-förberedelserna långt efter. Bland vanliga kineser var ett icke ovanligt omdöme att man tyckte firandet var ett smaklöst resursslöseri. 

1959 var året då kommunistkinas armé tog över makten i Tibet och förvandlade det till vad Dalai Lama i sitt tal på årsdagen kallade ”helvetet på jorden”. Det var även året för ”det stora språnget”, Maos katastrofala industripolitiska program, vars konsekvenser kostade 40 miljoner kineser livet genom svält. 

i juni 1989 krossades studentrörelsen på Himmelska fridens torg brutalt och ett okänt antal kineser, troligen flera tusen, varav många bara råkade befinna sig i skottlinjen, dödades av landets egen armé. Varje årsdag av massakern är mycket känslig, men i år fick det extra bränsle genom att den progressive dåvarande ledaren Zhao Ziyangs memoarer, ”Prisoner of the State”, publicerades. Zhao, som var tillmötesgående gentemot demokratirörelsen 1989, utmanövrerades av kommunistpartiets hökar och fick spendera resten av sitt liv i husarrest. Han dog 2005. 

1999 inledde den dåvarande regimledaren Jiang Zemin den omfattande och ännu pågående grymma förföljelsen mot Falun Gong-utövare, vars dödssiffra förblir okänd, men som på senare år fått än mer ohyggliga dimensioner i och med avslöjandena om att fängslade utövare systematiskt använts som levande organbanker och dödats för sina organ. 

Av alla dessa årsdagar är det bara kommunistpartiets maktövertagande som firats eller ens uppmärksammats i Kina. De andra har det gemensamt att man överhuvudtaget inte kan tala öppet om dem. I kommunistpartiets historieskrivning ”befriades” Tibet, svälten 1959 berodde på ”naturkatastrofer” och 4 juni-massakern har aldrig ägt rum.

Att alla regimkritiker straffas hårt påmindes vi inte minst genom åtskilliga fall där advokater som försökt försvara  utsatta grupper  fortsätter att fängslas. Ett av de kända fallen är Gao Zhisheng, ”Kinas samvete”, som försvann igen i februari och ännu befinner sig på okänd ort i statens våld. Hans fru och barn flydde under året till USA.

Vad kommer då 2009 att kommas ihåg när det gäller Kina?

På det inrikespolitiska planet var den största händelsen tveklöst de omfattande oroligheterna i Xinjiang i början av juli. Xinjiang är ännu en oroshärd som, liksom Tibet, med jämna mellanrum bubblar över av det etniska och religiösa förtryck och det ”kulturella folkmord” som minoritetsgruppen uigurerna utsatts för av regimen i årtionden. Denna gång började det med oroligheter i Guangdongprovinsen, där motsättningar mellan ditflyttade uigurer och han-kineser ledde till ett slagsmål där två uiguriska kvinnor ska ha dödats. I Xinjiangs provinshuvudstad Urumqi ledde detta till omfattande protester bland uigurer och ett scenario liknande det i Tibet förra året utvecklades, där inflyttade han-kineser, understödda av den kinesiska militären, drabbade samman med uigurer i blodiga kravaller, med början den 5 juli.

Kommunistregimen reagerade på samma vis som de gjorde i Tibet; massiv militär insats och total strypning av alla informationskanaler. En officiell dödssiffra på omkring 200 döda, varav de flesta han-kineser, släpptes, men ingen seriös betraktare ser den som tillförlitlig. Den uiguriska världskongressen har talat om många hundra, kanske tusentals döda uigurer och ännu fler försvunna. Ett särskilt kusligt vittnesmål gav exiluiguren Yusoph Shohret i Melbourne i oktober, där han berättade hur ett helt uiguriskt bostadsområde tömts på folk, som ingen vet var de är eller om de ens är i livet. Efterspelet blev än mer groteskt, då enbart uigurer ställdes inför rätta och dömdes till döden som ansvariga för händelserna. Uigurernas exilledare, Rebiya Kadeer, fick under året en status som allt mer liknade Dalai Lamas, nämligen som en internationellt mycket synlig symbol för uigurernas kamp och kommunistregimens officiella syndabock för alla oroligheter i Xinjiang.


Den 1:a juni i år blev det obligatoriskt för alla datorer som säljs i Kina att komma förinstallerade med statlig censur- och övervakningsmjukvara. (Epoch Times)

Den 1:a juni i år blev det obligatoriskt för alla datorer som säljs i Kina att komma förinstallerade med statlig censur- och övervakningsmjukvara. (Epoch Times)

Internet är alltjämnt nedsläckt i Xinjiang, något som visar på en annan trend som blivit allt tydligare på senare år, nämligen internets allt större betydelse i Kina. Bloggandet och det mycket snabba postandet på nätet av nyheter som regimen helst vill undertrycka har lett till att man delvis har fått ändra mediastrategi och nu i stället försöker rapportera snabbt om vissa nyheter för att därmed sätta agendan, något som tyvärr i viss mån varit framgångsrikt både internt och internationellt. 

Samtidigt har man dock även trappat upp försöken att censurera och kontrollera nätet. Den 1 juli, då antalet kinesiska nätanvändare beräknades till omkring 338 miljoner, skulle en lag ha trätt i kraft som gjorde det obligatoriskt för alla datorer som säljs i Kina att komma förinstallerade med statlig censur- och övervakningsmjukvara, enligt en plan som får FRA-lagen att likna en storm i ett vattenglas. 

Lagen mötte massiva protester både inuti och utanför Kina och visade sig till sist vara ogenomförbar, inte minst av tekniska skäl. Under 2009 har även anticensurmjukvara, som programmet FreeGate som bryter igenom dessa system blivit ett allt viktigare vapen i kampen för det fria ordet. Den har till och med blivit så eftertraktad att en märklig historia dök upp i augusti där en kinesisk polis extraknäckte som försäljare av den populära mjukvaran. USA-baserade Global Internet Freedom Consortium (GIFC), som ET rapporterade om under 2009, har gjort sin mjukvara tillgänglig gratis, inte bara i Kina, utan även i andra diktaturer som Iran och Burma. GIFC:s mjukvara har nu miljontals användare och används i 95 procent av ”anticensurtrafiken” på nätet. 

Om internet varit en stor fråga för de lite mer bemedlade kineserna, så har 2009 visat hur de fattigaste, som vanligen återfinns på landsbygden, fortsätter att göras till offer för Kinas ekonomiska framfart. Om melamin i mjölkpulver var den stora skandalen under 2008 och vars efterspel med förföljelser mot föräldrar till drabbade barn fortsatt in på 2009, så var flera uppmärksammade fall av blyförgiftningar runt kinesiska smältverk och batterifabriker kanske årets mest uppmärksammade miljöskandal i Kina. I provinserna Shaanxi, Fujian och Henan upptäcktes att hundratals barn hade kraftigt förhöjda blyhalter i blodet, som ett resultat av industriers totala ignorerande av miljöregler, möjliggjort av den allestädes närvarande massiva korruptionen i Kina. 

Några andra saker som ET rapporterat om under året som gått är Kinas och Taiwans problemfyllda närmande till varandra, via bland annat ett frihandelsavtal, något som enligt vissa taiwanesiska kommentatorer hotar att på sikt göra Taiwan till en del av den fastlandskinesiska ekonomiska sfären. Husrivningar för markutveckling och den ekonomiska rovdrift och korruption som kantar dem, har också fortsatt vara en mycket vanlig källa till tragedier och desperata protester. Kampen om den allt dyrare kinesiska marken mellan de ofta försvarslösa invånarna och de starka ekonomiska intressen som vill ta den i anspråk har varit ett ledmotiv i hela den senare halvan av 00-talet i Kina. 

Vidare gick förstås inte heller Kina oskatt ur den globala finansiella krisen, och nu kommer oroande uppgifter om att det stora stimulanspaket som regimen lanserade, via korruption delvis lett till att fastighetsmarknaden håller på att skapa en potentiellt katastrofal bubbla. Detta, och den högst oklara situationen kring H1N1-influensan i landet, är två saker som troligen kommer få sin fortsättning under 2010. 

00-talet har varit årtiondet då maktbalansen i världen försköts i riktning mot Kina, i kraft av dess närmast skenande ekonomiska utveckling. När nu decenniets sista år avslutades med den misslyckade klimatkonferensen i Köpenhamn, som till stor del blockerades av Kina genom ombud som diktaturen Sudan, har även resten av världen tvingats konstatera att, som Kvällspostens Jan Olof Bengtsson uttryckte det i sin ledare den 27 december: “Det handlar om kinesisk tillväxt – överordnat allt!”

Återstår att se vad detta för med sig under det nya året och det nya decenniet. En sak är i alla fall säker, och det är att tillväxtens pris för många kineser varit högsta tänkbara: Hälsa, ekonomi och liv. Medan somliga blivit allt från lagom välbärgade till stormrika har andra fått betala notan i världens största land, som alltjämt förblir en diktatur, om än i ny kostym.