På måndagen samlades en skara människor i Stockholm för att uppmärksamma årsdagen av tibetanernas uppror mot Kinas ockupation av Tibet. För tibetanerna är dagen viktig för att minnas sin historia.
Den 10e mars är tibetanernas nationella upprorsdag. I år är det 55 år sedan upproret mot det kinesiska styret i Tibets huvudstad Lhasa. Sveriges tibetaner i Stockholm markerade årsdagen bland annat genom att marschera till den kinesiska ambassaden. Senare samlades de på Sergels torg. Lobsang från Tibetan Community in Sweden var med och arrangerade eventet.
– Vad vi gör här kan kanske verka litet, men vi anser att varje liten sak tillsammans blir stort. Den här dagen uppmärksammas överallt i hela världen och på en del ställen är det verkligt stora manifestationer, berättar han via telefon.
Att de gör den här markeringen har inte så mycket att göra med att det inträffade just den 10e mars, och har inte så mycket att göra med dåtiden som med framtiden, säger han. Det viktiga är att föra vidare ett arv till yngre generationer, till exempel för tibetaner som föddes i Sverige.
– De behöver få veta vad Tibet var förut och vad det är nu. Det här är så viktigt att berätta för dem, så att de känner till hur vi gör saker. Vi fick berättat för oss av våra äldre, de berättade alltid för oss om vad som hände i Tibet och deras egna erfarenheter.
Nu måste hitta andra sätt att föra kunskapen vidare. Att berätta historierna är förstås relevant, säger han, men utan handling är det bara en historia. Manifestationerna spelar därför en viktig roll i att föra tibetanernas kulturarv vidare. Han tror att det ger en djupare förståelse.
Själv har Lobsang knappt några minnen av sitt moderland Tibet. Som 2-åring separerades han från sina föräldrar och skickades över gränsen till Dharamsala i norra Indien, där Tibets exilregering finns. Han har inte träffat sina föräldrar sedan dess, men nu, 30 år senare har han fått kontakt med några familjemedlemmar, berättar han.
En annan viktig anledning till protesterna är den frustration som många tibetaner känner över situationen i hemlandet.
– Trots att vi aldrig har sett Tibet känner vi till hur kinesiska myndigheter har torterat tibetaner. Vi bor i ett fritt land nu och har inte upplevt samma saker som de som bor i Tibet har, men vi bekymrar oss för att det här inte är rätt. Vi gör denna manifestation med respekt för de som offrat sina liv för våran saks skull, säger Lobsang.
Han vill dock poängtera att de inte är emot Kina och kineser i allmänhet – det som de vänder sig emot är den nuvarande politiken i Kina som det kinesiska kommunistpartiet står för.
– Vanliga kineser kommer vi att fortsätta att vara vän med. Om vi återvänder till Tibet i framtiden kommer vi att vara grannar, eller hur?
