Årets Oscarsgala - inga givna vinnare
Årets värd i Oskarsgalan: Komikern Billy Crystal. (Foto: AFP / Gabriel Bouys)


I slutet av januari släpptes nomineringarna till årets Oscarsgala. Det visade sig att jag bara hade sett två av filmerna, så det blev det till att se ungefär tjugo filmer på en månad. Så nu vet jag vem jag vill ska vinna och vem jag tror kommer vinna. För er som inte orkat se alla filmerna har jag skrivit denna artikel, som kan fungera som en vägledning under årets gala.

Det första jag kan säga om årets gala, är att det inte finns några givna vinnare. Detta ligger lite i kontrast till förra året, då det väl knappast var någon som tvivlade på att ”The King’s Speech” (Tom Hooper, Storbritannien, 2010) skulle sopa hem exempelvis bästa manliga skådespelare. Som vanligt finns det ett par favoriter, men inga uppenbara vinnare.

En av förra årets bästa filmer var, i min mening, ”Warrior” (Gavin O’Connor, USA, 2011). Det är en rå film som handlar om familjerelationer mitt under en turnering i Mixed Martial Arts. Jag håller tummarna för att Nick Nolte kammar hem priset för bästa manliga biroll. Men han är ingen favorit. Troligast är at Christopher Plummer vinner för sin roll som mannen som helt ändrar riktning i livet efter hans fru gått bort i ”Beginners” (Mike Mills, USA, 2010). Men man ska inte räkna bort Kenneth Branaghs underhållande tolkning av en frustrerad Laurence Olivier i ”My Week with Marilyn” (Simon Curtis, Storbritannien/USA, 2011). Det ser ut som det är troligast att Octavia Spencer vinner statyetten för bästa kvinnliga biroll för sitt råbarkade hembiträde i ”Niceville” (”The Help”, Tate Taylor, USA/Indien/Förenade arabemiraten, 2011). Hon är en storfavorit, men man ska inte räkna bort övriga nominerade. Själv håller jag på Melissa McCarthys tuffa brudtärna i ”Bridesmaids” (Paul Feig, USA, 2011).

Jean Dujardin är favorit i kategorin bästa manliga huvudroll. Och visst är han bra i ”The Artist” (Michel Hazanavicius, Frankrike/Belgien, 2011). Men faktum kvarstår att det är en stumfilm vi pratar om. Och Dujardin har en replik i hela filmen. Kalla mig konservativ, men jag tycker att en skådespelare med mer än en replik har ansträngt sig mer för att få gå hem med en statyett. Det är inte heller helt otroligt att George Clooney blir årets vinnare i denna kategori för sin roll i den livsbejakande ”The Descendants” (Alexander Payne, USA, 2011). Årets mest spännande kategori är bästa kvinnliga huvudroll. Först och främst måste jag påpeka att det är skamligt att Rooney Mara har blivit nominerad för sin roll som Lisbeth Salander i den amerikanska versionen av Stieg Larssons bok, ”The Girl with the Dragon Tattoo” (David Fincher, USA/Sverige/Storbritannien/Tyskland, 2011). För hon har mer eller mindre bara härmat Noomi Rapace. Och hon har inte gjort det bra. Viola Davies är tippad vinnare för sin roll i ”Niceville”, men jag känner mig osäker på den prognosen. Det känns troligare att det antingen är Meryl Streep som kommer att vinna, för sin roll som Margaret Thatcher i ”Järnladyn” (”The Iron Lady”, Phyllida Lloyd, Storbritannien/Frankrike, 2011), eller så är det Michelle Williams som vinner för sin roll som Marilyn Monroe i ”My Week with Marilyn”. Båda gick hem med varsin statyett från Golden Globe-galan. Båda ger trovärdiga ömsinta tolkningar av omåttligt kända historiska kvinnor. Slutligen har båda ett antal nomineringar bakom sig utan att vinna på Oscarsgalan. Detta är Williams tredje nominering. Fast det är inte så mycket om man jämför med att detta är Streeps sjuttonde nominering. Hon har visserligen vunnit två. Men den senaste gången hon vann var 1983 för ”Sophies val” (”Sophie’s Choice”, Alan J. Pakula, Storbritannien/USA, 1982). Det känns som det är dags för henne att ta med sig en statyett till hem.

I kategorin bästa manus baserat på tidigare material är det svårt att sia om en vinnare. Främst för att jag inte tycker att någon av filmerna i denna kategori skiner på manusfronten. Men visst hade det varit kul om ”Maktens män” (”The Ides of March”, George Clooney, USA, 2011) vann. Det är en intelligent och rå politisk thriller som, för en gångs skull, inte utspelar sig på den högsta nivån. I kategorin bästa originalmanus hade det varit kul att se den iranska filmen ”Nader och Simin – en separation” (”Jodaeiye Nader az Simin”, Asghar Farhadi, 2011) som vinnare. Men här kommer Hollywood att försöka vara lite fina och ge priset för bästa manus till stumfilmen ”The Artist”. Det är i alla fall vad jag tror. Och om så är fallet är det urlöjligt, tycker jag. För även om manuset innehåller berättelsen lika mycket som dialogen, tycker jag att man främst ska belöna dialogen. 

Däremot tycker jag att ”The Artist” är värd att vinna för bästa regi; Michel Hazanavicius har verkligen haft fingertoppskänsla när han har regisserat denna film. Och även om jag klagat mycket på att en stumfilm har blivit nominerad i så fasligt många kategorier, har den faktiskt förtjänat en del av dem. För det är en snygg film med en klassisk men ändå engagerande historia att berätta. Det skulle inte förvåna mig om den sopade hem de flesta av de priser jag inte nämner här av utrymmesskäl. Som bästa foto, bästa scenografi, bästa kostym och bästa musik. Därför skulle det inte heller förvåna mig om den vinner kvällens mest prestigefyllda pris, det vill säga bästa film.

Som varje år, ska jag inte se sammandraget som sänds på måndag kväll. Nej, jag ska bunkra upp med läsk, godis och hinkvis med kaffe och se hela galan live. Glöm VM-finalen i fotboll; detta är det mest spännande på hela året för mig. I år får vi dessutom återse Billy Crystal som galans värd, vilket är en skön omväxling från förra årets fiasko med James Franco och Anne Hathaway. Crystals närvaro utlovar att detta kommer att bli en gala som håller lika hög klass som modeexperten Randolph Dukes kritvita tänder. Och Dukes tänder är svårslagna.